Karin: Mina föräldrar tillät inte oss barn att fira jul
Religionen kom i vägen för ett normalt firande av alla storhelger i mitt barndomshem. Detta gällde framför allt påsken och julen, men även födelsedagar skulle mer eller mindre nonchaleras enligt mina föräldrar.
När mina klasskamrater längtade efter lov och ledighet kände jag precis tvärtom. Jag hoppades att det där lovet skulle flyga förbi så fort som möjligt så att det kunde bli som vanligt igen.
Fick aldrig presenter
När man växer upp i en religiös familj som min är inte vardagen heller helt vanlig. Men den är lättare att hantera än storhelger, som man vet att alla andra får fira på olika roliga sätt.
Högtider skulle enligt mina föräldrar firas spartanskt, och att jag och mina syskon skulle få läcker mat eller presenter var otänkbart. Inte heller fick vi titta på tv eller leka på ett sätt som ansågs respektlöst. Inget stim och stoj, med andra ord.
Bröt någon av oss mot detta blev det hårda ord som vi alla försökte undvika. Och våra föräldrar hade en förmåga att väcka skuldkänslor hos oss barn om vi inte följde reglerna.
Ville ändra på allt
När jag tänker tillbaka på barndomens helger och födelsedagar är det främst den där tunga, skambelagda känslan jag minns. Där fanns inget färgglatt och ingen glädje.
Då jag så småningom själv bildade familj fanns det ett stort behov av att få göra det annorlunda, både för barnens och för min egen skull. Vid det laget var min kontakt med släkten bristfällig.
Enda gångerna jag reste hem var vid större sammankomster eller andra viktiga händelser. Jag följde då med till kyrkan för husfridens skull, men gjorde klart för mina föräldrar att den tro jag vuxit upp med inte skulle komma att utgöra någon del av mina egna barns uppväxt.
Blev en andra chans
Att få skapa sina egna traditioner som vuxen är väl viktigt för de flesta, men jag tror att min uppväxt gjorde detta ännu viktigare för mig. Jag fick en chans att inte bara skapa glada minnen för min familj, utan också att byta ut alla de dystra jag bar på mot något bättre.
Det kändes som en andra chans att få uppleva de festligheter jag aldrig fick ta del av som barn. Både påsken, julen och barnens födelsedagar har blivit viktiga symboler för detta.
Vid dessa tillfällen älskar jag att fylla huset med värme och glada färger. Vi samlas och njuter av att vara lediga och äta god mat. Det viktigaste i livet är trots allt relationerna till våra nära och kära.