Läsarberättelse: Min pojkväns barn hatar mig
Jag hade ingen erfarenhet av varken barn eller äktenskap när jag träffade Fredrik. Därför var det mycket viktigt för mig att hans två barn Alberta på 11 och Johan på 14 år, skulle tycka om mig. Fredrik och jag hade känt varandra i ett halvår när det var dags för mig att träffa barnen. Det skulle ske en lördag, en helg när barnen var hos sin pappa. Hjärtat bankade hårt i bröstet när jag körde dit och jag var fullständigt utmattad när jag körde hem igen en timma senare. Men det hade gått bra, tyckte jag.
Efter det följde jag med på utflykter de gjorde med sin pappa och jag blev varm i hjärtat när Alberta en dag tog min hand.
Fredrik skulle ha barnen och hade hyrt en stuga med inomhuspool, alldeles vid skogen. En stuga som han hyrt två år tidigare och som barnen älskat. Jag blev förstås glad när han frågade om jag ville följa med. Vi skulle vara där hela veckan.
Jag samlade mod och frågade Fredrik om Johan hade sagt något…
De hämtade mig i bil på förmiddagen och jag märkte direkt att Johan var på dåligt humör. Jag blev osäker och nervös för jag tänkte att han kanske tyckte att jag trängt mig på den lilla familjen. Jag sneglade på Fredrik och blev än mer osäker när han började sjunga och skämta i ett försökt att lätta på stämningen.
Det blev en lång och ansträngd biltur och när vi äntligen var framme, ryckte Johan sin väska ur bilen och stegade fram till ytterdörren där han stod otålig och väntade tills hans pappa fick fram nycklarna.
Han försvann upp på sitt rum och kom ner först vid middagen då han svarade uteslutande ja eller nej när vi försökte prata med honom.
Jag samlade mod och frågade Fredrik om Johan hade sagt något om att han helst ville vara i stugan utan mig, men Fredrik avfärdade det och sa något om hopplös tonåring.
Men jag var rädd för att det handlade om något mer än tonårsfasoner och jag passade på på morgonen när Alberta och Fredrik plaskade i poolen.
– Om du inte vill att jag ska vara här, så är det okej för mig. Jag kan skylla på att jag har ett jobb jag måste göra klart hemma, eller något liknande. Det är viktigare för mig att ni barn har det bra.
Jag förstod honom, jag hade trots allt varit ung en gång jag också…
Johan tittade förvånat upp från sin telefon och skakade på huvudet.
– Nej, det är inte det. Det är för att…
Jag gav honom tid, han vred sina händer innan han mötte min blick.
– Det är den här tjejen i klassen som jag gillar. Jag har köpt en present till henne men nu verkar det som om jag inte hinner ge henne den innan vi börjar skolan igen. Hon reser bort med sin familj.
En sten föll från mitt hjärta. Det var inte på grund av mig som Johan var arg.
Det hela gick att lösa, kom Johan och jag överens om, om vi reste hem en dag tidigare än planerat. Men det var viktigt att Fredrik inte fick reda på anledningen för då skulle han bara reta sin son och det orkade Johan inte med.
Jag förstod honom, jag hade trots allt varit ung en gång jag också, och lovade att jag skulle ordna så att han hann lämna sin present till flickan.Pojken sken upp och jag kunde se at Fredrik undrade vad som hänt när en glad Johan hoppade ner till honom och Alberta i poolen.Läsarberättelse: ”Mamma blev dement vid 67”Läs mer
Jag lyckades få Fredrik övertygad om att vi måste resa hem en dag tidigare och det bästa med hela stugvistelsen var att jag vann en plats i 14-årige Johans hjärta.
/ Louise