Läsarberättelse: Min man ville inte låna ut pengar till min bror
Min lillebror Tor är en sladdis. Jag var nästan 11 år när han föddes. I samma veva fick min pappa ett allvarligt diskbråck och hade väldigt ont. Jag fick hjälpa till hemma nästan som om jag var vuxen och passade min lillebror mycket. Detta gjorde att vi trots åldersskillnaden stod varandra nära.
Jag var duktig i skolan, men Tor hade svårt för allt som hade med böcker att göra, men var duktig praktiskt.
När jag flyttade hemifrån hjälpte Tor mig med nästan allting, trots att han bara var 12 år. Han hjälpte till att kånka flyttlådor, snickrade en liten hylla och sydde gardiner.
Åtta år senare flyttade Tor till en egen lya. Då bodde han och mamma i en liten lägenhet eftersom mamma hade dåligt med pengar och behövde sälja huset efter att pappa dött när Tor var 18. Tor stöttade mamma den svåra tiden utan pappa.
Hotade med kronofogden
Tor var lycklig när han hade tagit klivet ut i den riktiga vuxenvärlden, men hade det svårt ekonomiskt.
Han fick inte siffrorna att gå ihop och jag lånade honom ofta pengar. Ibland betalade han tillbaka, men oftast inte.
Jag brydde mig inte så mycket om det, jag hade ett bra jobb som statistiker och hade råd att stötta honom lite.
I ungefär den vevan träffade jag Manfred och blev gravid. Första tiden med vår baby Nellie bodde vi i lägenhet. Tor var ofta barnvakt och det var en fröjd att se hur engagerad han var.
Efter ytterligare något år gifte vi oss, Manfred och jag, och började se oss om efter hus. Vi hittade ett fint litet radhus.
En dag, när Tor varit ute med Nellie såg han lite ledsen ut. Även om han log och skojade visste jag att något var fel.
– Jag har kommit efter med betalningar och nu hotar de med betalningsanmärkning och kronofogden, kom det till slut.
Jag drog efter andan när jag hörde hur mycket det handlade om. Hela 25 000 kronor! Jag lovade att undersöka saken, och jag såg ett ljus tändas i Tors ögon. Men Manfred blev vansinnig när jag förde saken på tal.
– Inte igen, Alicia! Och inte nu när vi har så stora kostnader med husköp och flytt. Vi behöver varenda krona själva!
Lånet ledde till bråk
Vi grälade om detta. Jag tyckte att han inte hade med pengarna att göra, eftersom det var enskild egendom, fonder jag ärvt av pappa. Han tyckte att vi båda måste sätta in vad vi kunde i huset.
Jag vacklade länge, men till slut satte jag mig ner och gick igenom Tors ekonomi. Det var en enda röra och jag insåg att jag borde gjort detta för länge sedan. Jag lånade honom 15 000.
Efter det kändes det inte bra mellan mig och Manfred. När vi blev tvungna att reparera bilen för 12 000 kronor pikade han mig.
– Kanske Tor vill betala tillbaka nu, det hade ju suttit fint.
Jag snörpte på munnen. Jag visste ju att Tor kämpade. Strax efter flytten, där Tor förstås hjälpte till både som flyttgubbe och händige herrn, så slog blixten ner i vårt uthus och stormen tog också vårt växthus. Jag var gravid igen och mådde ständigt illa.
– Jag fixar det själv, sa Manfred, men han hann inte mer än börja förrän Tor dök upp och hjälpte till.
Jag såg på Manfred att han funderade på att tacka nej, men han sa inget och så började de röja. Efter den dagen såg Manfred med mildare ögon på Tor.
Ändå ville han inte sluta att tjata om de 15 000. Jag påpekade hur mycket Tor hjälpt oss med att passa Nellie och allt praktiskt med huset.
– Att ge någon en hjälpande hand är inte samma sak som att låna ut pengar, sa Manfred.
– Är det inte det? Han hjälper till med allt innan man ens hinner be honom. Han har det inte lätt ekonomiskt men han hjälper alla med allt han kan. Därför vill jag stötta honom ekonomiskt och kan du inte acceptera det, då…
Jag sa inte mer, men Manfred förstod att jag aldrig skulle svika min bror. Vi pratade inte mer om det.
Började betala tillbaka
En månad senare kom Tor glädjestrålande med mobilen i högsta hugg.
– Jag swishar dig en tusenlapp nu, första avbetalningen. Jag jobbar över på byggmarknaden. Och nu behöver ni pengarna, när ni ska få en liten igen.
Jag kramade min bror och det finaste var att jag hörde Manfred tacka och säga:
– Bra jobbat! Men ta avbetalningarna i lugn takt. Du hjälper oss med så mycket, det kan man inte värdera i pengar.
/Alicia
Foto: Shutterstock/TT