Läsarberättelse: Min man gjorde en annan kvinna gravid
Efter fyra år tillsammans gick jag och Björn igenom en tuff period i vårt äktenskap. Det kändes som om vi hade börjat glida ifrån varandra och vi tycktes inte vara överens om någonting. Det var en jobbig och förvirrande tid för oss båda.
Eftersom vi bara tycktes slita på varandra bestämde vi oss till slut för en tillfällig separation. Vi ville ta en paus från varandra, men inte lämna varandra definitivt. Vi var också överens om att inte träffa andra under tiden.
Björn flyttade hem till en vän och jag bodde kvar i vår lägenhet. De första veckorna var det ovant och ensamt, men det var skönt att slippa bråk och irritation. Så småningom började dock saknaden göra sig påmind och efter några månader flyttade han tillbaka hem igen.
Hade varit otrogen
Separationen hade verkligen gjort oss gott. Vi hade båda landat och kommit i balans. Vi var som nyförälskade och med den där uppskattningen man har när man varit nära att mista varandra.
Ett par månader senare upptäckte jag att jag var gravid. Det kändes helt fantastiskt och jag var överlycklig. Krisen låg bakom oss och det här var helt rätt. Att vi hade väntat med att skaffa barn kändes som ett klokt beslut.
Björn verkade känna likadant, men bara en kort tid senare blev han tyst och verkade grubbla på något som bekymrade honom. Efter ett par dagar fick han det ur sig:
– Jag träffade en kvinna när vi var separerade, sa han. Nu är hon gravid och säger att barnet är mitt.
Vi hade ju kommit överens om att inte träffa andra, men Björn menade att detta var något som bara hade hänt och att det inte hade betytt något för honom. Han hade inga känslor alls för den andra kvinnan.
Det blev några veckor av kaos med chock, ilska och tårar för mig. Sedan tog jag mig samman. Jag ville inte gräla sönder graviditeten och jag ville inte heller bli bitter.
Fick det att funka
Vi började gå i parterapi, Björn och jag, för att få hjälp att hantera situationen. Sedan träffade vi Eva, den andra kvinnan, tillsammans. Det är klart att en del av mig ville avsky henne, men jag fick faktiskt en viss förståelse för hennes situation när hon berättade om sig själv.
Det visade sig att hon försökt bli gravid under många år i ett tidigare förhållande. Detta var en av anledningarna till varför hon nu inte ville göra abort. Visst önskade jag att allt varit annorlunda, men jag kunde inte klandra henne för det som hade hänt.
Vår son föddes två veckor efter deras dotter kom till världen. Den absurda situationen fungerade tack vare en vilja att samarbeta. Björn älskade mig, det visste jag, och han älskade båda sina barn.
Barnen skulle få växa upp trygga och älskade för de personer de var, utan skuld och skam för sina föräldrars handlingar. När Björns dotter växte upp tillbringade hon varannan helg hos oss. Det fungerade jättebra.
Eva skaffade så småningom en sambo och det gjorde allting lite lättare. Tillsammans har vi alla fått familjelivet att fungera och båda barnen är i dag friska och ljuvliga.Det var inte alltid enkelt, men vi är lyckliga nu och barnen kommer att få ett fortsatt bra liv, trots den slitsamma början. Att barnen mår bra är det enda som verkligen betyder något.Läsarberättelse: Jag förstod inte att min ärlighet såradeLäs mer
/Annika
Foto: Shutterstock/TT