Läsarberättelse: Kärleken överraskade mig fullständigt
För ungefär tio år sedan, ett par år innan jag och Dan skulle ha firat silverbröllop, blev det skilsmässa. Dan hade via Facebook blivit kontaktad av en tjej han varit tillsammans med i ungdomen, och det som börjat ganska oskyldigt utvecklade sig till kärlek.
Jag blev chockad och väldigt ledsen, samtidigt vore det en lögn att påstå att jag var djupt olycklig. Men ett tag framstod allt som totalt kaos och jag hade svårt att överblicka hur allt det praktiska som följer i spåren av en skilsmässa skulle lösas. Hela min trygga värld rasade samman och jag var samtidigt sårad över att Dan flirtat med en gammal flickvän bakom min rygg.
Våra två döttrar, Britta och Anja, var vid den här tidpunkten 21 och 19 år. Båda hade flyttat hemifrån, men såklart blev de ledsna över att deras föräldrar inte skulle vara tillsammans längre. De var även bekymrade för oss och undrade hur jag och Dan skulle klara oss utan varandra. Vi hade alltid haft ett nära och kamratligt förhållande.
Till min förvåning så var det faktiskt lätt för mig att bilda en enad front med Dan i det fallet, och försäkra flickorna om att det säkert skulle gå. Jag insåg också att den kärlek som bundit ihop mig och Dan med tiden övergått i bara vänskap.
Jag fann mig förvånande snabbt i mitt nya singelliv. Visst hände det ibland att jag saknade Dan, eller i alla fall någon att dela upplevelser med. Men jag njöt också av den frihet som mitt liv som singel innebar.
Inte på jakt
Mina döttrar föreslog att jag skulle prova på någon dejtingsajt, men jag var inte på jakt efter en ny man. Jag trivdes med mitt jobb som undersköterska på ett vårdboende, och när det var semestertider reste jag gärna. Ibland själv, ibland med antingen Britta eller Anja, och en gång med bägge två.
Se också: 5 tecken på att din partner vill separera
Jag hade ett bra förhållande till min ex-man, som jag kom att betrakta som en av mina bästa vänner. I början hade hans nya kvinna lite svårt att acceptera det, men när det gick upp för henne att det bara fanns vänskap mellan mig och Dan, så blev även hon och jag vänner, om än inte så nära.
En dag för några år sedan började en ny undersköterska på mitt jobb. Mette var fem år yngre än jag och också singel, men det var inget jag tänkt fråga om. Jag har själv aldrig haft för vana att lämna ut särskilt mycket om mitt privatliv på jobbet.
Det blev min uppgift att visa runt och introducera Mette. Under en vecka skulle vi arbeta tillsammans, så att hon skulle komma in i alla våra rutiner och lära känna de boende. Hon var en glad och öppen person, som hade nära till skratt, och jag märkte också hur hon bemötte alla boende som individer, som skulle behandlas med vänlighet och respekt.
När vi den tredje dagen stod i sköljrummet för att fixa något, råkade min hand röra vid hennes, och jag märkte hur det gick en stöt av värme genom armen. Känslan överraskade och överväldigade mig så mycket att jag måste dra efter andan. Mette vände sig om och fångade min blick. Först såg hon frågande ut och kanske till och med lite förvånad, sedan log hon varmt och försiktigt. Hon sa ingenting. Jag kände att jag var röd i ansiktet.
Vi fortsatte vårt arbete, men det var som om allt blivit annorlunda. Plötsligt lade jag märke till minsta lilla rörelse som Mette gjorde. Och jag önskade bara att arbetsdagen ville ta slut, samtidigt som jag ville att den skulle vara för evigt.
Förträngda minnen
När jag kom hem till min lägenhet vankade jag av och an. Kunde det verkligen stämma att jag var attraherad av en annan kvinna? Nej, så kunde det inte vara, tänkte jag och försökte slå bort tanken. Jag hade älskat Dan när vi gift oss, och om han inte träffat sin gamla flickvän skulle vi säkert fortfarande ha varit tillsammans.
Men något djupt inom mig gjorde att jag fick glimtar av gamla, förträngda minnen. Hade jag inte som tonåring känt mig dragen till en av mina väninnor? Jo, men känslorna hade skrämt mig och jag hade dragit mig ur den vänskapen, även om det gjort ont.
När jag träffade Mette på jobbet nästa dag uppträdde jag aningen avvisande mot henne. När hon berättade något som annars skulle ha fått mig att dra på munnen, så ryckte jag bara på axlarna och vände mig bort. Samtidigt hade jag egentligen bara lust att se på henne, stryka henne över kinden och be henne berätta om sig själv.
Det var en lättnad när Mette den femte dagen skulle arbeta självständigt och ta hand om sina egna boende. Nu stötte vi bara ihop i situationer där det krävdes att vi var två.
Så tog veckan slut. Jag hoppades att några långa promenader under helgen skulle rensa huvudet på alla förvirrade känslor och tankar. Men det hjälpte inte alls. Tvärtom längtade jag efter att det skulle bli måndag så att jag fick se Mette igen.
De följande veckorna höll jag ändå så mycket avstånd jag kunde till henne, och framstod säkert som ganska avvisande, men det var bara för att jag var rädd för mig själv.
Ringde på min dörr
Fyra veckor efter att vi träffats första gången ringde hon plötsligt på hemma hos mig. Jag släppte in henne, och den fina doften av hennes hud påverkade mig direkt hon stod i hallen. Så jag skyndade mig att gå i förväg in i vardagsrummet.
När vi satt där mitt emot varandra frågade hon om hon gjort något som fått mig att ta illa upp. Jag skakade på huvudet medan en märklig förtvivlan vällde upp inom mig. Under de fyra veckor som gått hade jag bara blivit mer och mer förälskad. Och plötsligt hasplade jag ur mig att jag måste byta jobb, eftersom jag var kär i henne. Jag gömde ansiktet i händerna, medan jag väntade på att hon skulle gå igen.
Men det gjorde hon inte. Istället reste hon sig och satte sig på huk framför mig, medan hon leende sa att hon kände samma sak som jag.
Jag tittade upp och mötte hennes varma blick. När hon kysste mig kändes det helt rätt. Samtidigt som jag var fullständigt förvirrad var jag otroligt glad. Det kändes som att komma hem. Mette hade visat mig att det kunde vara vackert och rätt att älska en annan kvinna. Men skulle omgivningen förstå mig?
Döttrarna tog det olika
När jag försiktigt berättade för mina döttrar att jag träffat någon som jag ville dela mitt liv med blev de glada å mina vägnar. Så tog jag nästa steg och berättade att min stora kärlek hette Mette.
Både Britta och Anja stirrade gapande på mig. Sedan kramade Britta om mig och sa att hon såg fram emot att få möta personen som fått hennes mamma att stråla så av glädje. Anja, däremot, fnös föraktfullt och mumlade något om att hon aldrig trott att hennes egen mor var lesbisk. Dörren smällde igen bakom henne och jag måste kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
Britta tröstade mig. Hon var säker på att hennes lillasyster skulle komma på andra tankar när hon väl lugnat sig lite.
Se också: 9 saker lyckliga par gör tillsammans
Britta trodde inte alls att mitt äktenskap med deras far varit en lögn. Jag var förstås bisexuell, som så många andra här i världen, och det var inte mer med det, sa Britta.
Jag grät och log om vartannat när jag berättade för Mette om hur Britta och Anja hade tacklat nyheten. Mette lade armen om mig och viskade att allt säkert skulle falla på plats så småningom.
Mette fick rätt, även om det inte var alla som förstod mig när hon och jag flyttade ihop. En enda av mina väninnor vände mig ryggen, och det kunde jag leva med. Desto ondare gjorde det att min egen dotter under lång tid inte ville träffa mig, och särskilt inte om Mette var hemma. Lyckligtvis slutade det med att hon ändrade sig. Även om Anja kanske aldrig helt och fullt förlikar sig med att hennes mamma älskar en annan kvinna, så kan vi idag umgås allihop. Och vi träffar Anja och hennes pojkvän lika ofta som vi ser Britta. Det räcker bra för mig.
Mina döttrar lever trots allt sina liv, och jag lever mitt. Jag har återigen någon att dela stort och smått med och jag njuter av varje dag. För jag älskar och känner mig älskad.