Majvor: Jag började jobba på bondgård som barn
I dag är jag glad för den speciella relationen jag fick till dem.
När jag var nio år flyttade jag hemifrån och kom att bo hos en kvinnlig gårdsägare. Året var 1947 och jag fick förstås fortsätta min skolgång tills jag gick ut sjunde klass. Det låter kanske hårt, men det var andra tider då och jag var aldrig ledsen över att vara på gården.
Mitt jobb var att ta hand om de många olika djuren och det var bara bra för mig. Gårdsägaren hette fru Ester Jansson och hon var trevlig mot mig. Det bästa var dock djuren, och det fanns höns, kor, grisar och katter plus en hund. Jag var god vän med dem alla och förstod dem bättre än någon annan.
En sommardag dök min egen familj upp på gården och ville ha med mig på födelsedagsfest, men jag stannade hellre på gården. Samma dag uppstod ett problem med en ko som inte ville stå upp. Den var kvar i sitt bås och fru Jansson tyckte inte om att den låg och blev smutsig, så hon bad mig hjälpa till att få kon på fötter. Jag frågade henne om det fanns fler jordgubbar ute på jordgubbsfältet. Hon nickade och jag sprang ut för att plocka en näve bär.
Jag kände kon ganska väl och visste att hon älskade jordgubbar. När jag kom in i ladugården igen sprang den genast upp och nästan högg jordgubbarna ur handen på mig.
Botade mina och grisarnas problem
En annan gång fick jag problem med magen och en gammal kvinna rådde mig att tugga en viss växt för att må bättre. Mumsande på en stjälk från denna växt gick jag in till smågrisarna. De blev alldeles tokiga i sin iver att få smaka på växten och av ren upphetsning hoppade de otroligt högt.
Jag såg till att plocka mer av växten åt dem, och det visade sig att plantan kunde bota både mina och smågrisarnas magproblem.
Jag bodde på gården i flera år och var glad för det. Som vuxen fick jag jobba med människor med extra behov, och det trivdes jag också bra med. Nu är fru Jansson sedan länge borta och gården har brunnit ner.
Jag har varit pensionär i många år och i dag har jag inga djur, men när jag går förbi till exempel en hönsgård minns jag genast den speciella kopplingen jag som barn hade till djuren, en koppling som kom att betyda så mycket för mig.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]