Läsarberättelse: Jag var hans hemliga älskarinna
Caroline var bara 22 år då hon träffade sitt livs kärlek, Tomas, på restaurangen där hon jobbade extra. Men deras kärlekshistoria var dömd på förhand.
Du serverade på restaurangen?
– Ja, det var ett bra extrajobb. Jag pluggade till lärare och förstärkte kassan med helgjobb. Chefen var bra och vi var flera unga i servisen som kom bra överens. Vi tog ofta en öl tillsammans efter stängning och lät gästerna sitta kvar om de hade lust.
Se också: 5 typer av otrohet
Denna särskilda kväll var restaurangen abonnerad. Ett 20-tal manliga gäster firade sin kompis 35-åriga födelsedag. Min chef hade ringt veckan innan och frågat om jag ville komma och avlasta efter middagen. Jag skulle blanda drinkar och se till så att min kollega Emilia inte tappade alltför många tallrikar och glas, som hon brukade göra när hon blev stressad.
Fläckade ner gästernas kläder
Det hade hunnit bli höst och jag cyklade hemifrån i strilande regn. Jag parkerade cykeln på gården och kikade in genom fönstret när jag gick upp mot bakdörren. Det såg ut som om gästerna trivdes bra. Stämningen var hög och Emilia pratade med mannen som satt vid bordets kortända, förmodligen kvällens huvudperson. Hon fick syn på mig genom fönstret och log brett.
Jag la mina ytterkläder i personalrummet och Emilia kom ut till mig och viskade att de var snyggingar allihop. Jag skrattade åt henne medan jag bytte till vit skjorta och väst. Är de trevliga? undrade jag. Ja, svarade hon. De älskade maten och mina gin och tonics trots att jag glömde ginen.
Jag skrattade igen, Emilia var verkligen usel på drinkar. Hon satte mig in i hur långt de kommit i kvällens program och jag erbjöd mig att börja duka ut desserttallrikarna.
Männen hade redan samlat alla tallrikar i en hög i ena änden av bordet så jobbet var lätt. Men jag lyckades ändå tappa ett vinbär i knäet på mannen som satt närmast. Jag tänkte att Emilia och jag var just ett snyggt par. Hon tappade porslin och jag såg till att fläcka ner gästernas kläder.
Jag litade blint på honom
Jag bad om ursäkt, men mannen viftade bort det och tittade på mig. I det ögonblicket förändrades allt. Han släppte mig inte med ögonen. Jag blinkade ett par gånger och log mot honom, medan han flyttade sig en aning i stolen.
Han hette Tomas, var 35 år och den mest attraktiva man jag sett i hela mitt liv.
Resten av kvällen minns jag huvudsakligen som en känsla av att vara precis på rätt plats. Det är en känsla som gör färger intensiva, ljuden klara och rena och alkohol överflödig.
Du blev förälskad?
– Ja, huvudstupa och ögonblickligen. Och jag litade blint på honom i samma stund som jag såg honom.
Det var något särskilt att vara i början av de tjugo, i alla fall för mig. Jag var tillitsfull utan att förstå att man kunde vara något annat. Jag hade stora förväntningar på livet och det var ett under att jag ännu inte hunnit bli besviken och luttrad. Jag var naiv, oskuldsfull och egentligen bara väldigt ung och jag tror att det var det han föll för.
När han kysste mig senare samma kväll kände det som om vi gjort just det tusen gånger. Han kysste mig precis som jag ville bli kysst och jag såg att han visste hur det påverkade mig. Som tur var var det ömsesidigt.
Och han ville träffa mig igen. Jag nickade, själv ville jag ingenting hellre.
Inledde förhållande med gift man
Han flätade in sina fingrar i mina och jag kände hur hans vigselring skavde mot mitt lillfinger. Han visste att jag lagt märke till den och såg mig i ögonen utan att säga något.
Hur reagerade du på att han var gift?
– Jag brydde mig inte om det. Det låter kanske osympatiskt och kallt men jag tror snarare att det handlade om att jag var så ung. Jag visste inte riktigt vad det var jag gav mig in i och tänkte inte på att jag kunde komma att göra både mig själv och andra illa.
Jag var bländad av denna tretton år äldre man som jag tyckte förstod mig bättre än någon annan någonsin hade gjort. Jag var förälskad på det sätt som mycket unga är, hämningslöst, ansvarslöst och trotsigt.
Vi inledde ett förhållande uteslutande på hans villkor Tomas ljög sig sjuk på jobbet och tillbringade sjukdagarna i min säng. Men även om förhållandet startade i fysisk attraktion utvecklades det fort till något annat.
Vi kände en sällsynt samhörighet låg tätt omslingrade i timmar och pratade om viktiga ting. Han tittade på mig som om jag var hela världen och jag vande mig alltför snabbt vid det.
Han gick hem till sin fru
När han gick sin väg och sa ”Vi ses”, fick jag ont i magen. När skulle vi träffas nästa gång? Vi pratade i telefon varje dag när han var på väg hem från arbetet. Han berättade om sin dag och frågade om min.
Hans röst gjorde mig lugn och glad och vi skrattade i ett slags samförstånd som jag älskade. Men samtalen slutade alltid på samma sätt. Tomas var framme vid sitt hus och skulle gå in till sin fru och sina två små barn. ”Vi måste sluta nu”, sa han.
Jag tänkte bara på Tomas, förlorade aptiten och gick ner fem kilo på tre månader.
En dag sa han det som även jag hade känt en tid: ”Detta är inte bara en förälskelse. Du betyder mer och mer för mig för varje dag som går. Jag saknar dig när vi inte är tillsammans.”
Vi låg på sängen på ett hotellrum och tittade varandra djupt i ögonen. Han var på konferens med sitt jobb och hade smugglat med mig. Men han sa också det som jag hade varit allra mest rädd för: ”Vi måste sluta med detta. Jag kan inte styra det längre. Jag vill bara rymma med dig till världens ände, men jag har ett ansvar. Jag har två barn.”
Stannade för barnens skull
Jag slöt ögonen hårt, men tårarna rann ändå ner på hotellkudden. Han tog mig i sina armar och det var så svårt.
”Om jag inte haft barn hade jag lämnat henne”, fortsatte han och jag sa ingenting utan låg bara stilla i hans famn. Men självklart var det tvunget att ta slut.
Tog det slut då?
– Nej, inte då, för vi kunde inte slita oss från varandra. Och detta var det svåraste jag någonsin varit med om: Att vara tillsammans med en människa som egentligen redan gått ifrån mig. När vi träffades kände jag att han hade gett efter för sin längtan efter mig men att han samtidigt plågades av dåligt samvete. Allt som sades och gjordes mellan oss var en intensiv blandning av kärlek och avslut.
Känslan av sorg följde mig dygnets alla timmar. Han var min, men han var inte min, och han ville inte bli det. Jag grät oavbrutet. Mitt hjärta var i bitar och solskensdagarna borta.
Vad hände?
– Jag gjorde slut för att jag älskade honom. Vårt förhållande var fullt av tårar och jag stod inte ut längre trots att alla mina drömmar fortfarande handlade om honom.
Ville inte vara en älskarinna
Och jag lyckades hålla mig borta, kanske för att jag insåg att jag inte hade något val. Min kärlek till honom var en återvändsgränd och jag visste att jag inte ville tillbringa mitt liv som hans älskarinna.
Jag träffade min man två år senare. Vi började prata med varandra på en bar efter att jag noga kollat att han inte bar en vigselring. Han var ogift, lång, snygg och trevlig. Han blev min och jag upplevde en ny form av gemenskap.
Jag ångrar inte tiden med, Tomas men jag är glad för att jag insåg att jag var tvungen att dra mig ur innan jag knäcktes helt.
/ Olivia