Läsarberättelse: Jag tröttnade på min dotters pojkvän
En dag på hösten när min 17-åriga dotter Signe letade efter ost i kylskåpet, sa hon liksom helt i förbifarten:
– Jag och Mattias har förresten blivit ihop.
Jag visste med ledning av det sätt som hon sa det på att detta inte var något hon hade lust att prata om, så jag svarade bara att det var ju fint.
Men innerst inne var jag glad å hennes vängar. Mattias var hennes första kärlek och jag kände till honom eftersom han gick i hennes klass på gymnasiet. Det kunde ju vara mysigt om han kom hem till oss ibland, tänkte jag.
Signe och jag hade bott själva sedan skilsmässan från hennes far sju år tidigare. De senaste fem åren hade jag själv ett förhållande med Jesper. Vi bodde inte tillsammans men han kom på besök.
Känslan av irritation växte
Det var också ganska trevligt när Mattias började komma hem till oss, åtminstonde först. Jag bullade upp med god mat och serverade godis och läsk till honom och Signe där de låg i soffan och tittade på teve-serier. Varför de inte var inne på Signes rum fattade jag inte, men det var ju bra att Mattias kände sig hemma.
Men känslan ersattes långsamt av irritation. Allt eftersom månaderna gick var det som om Mattias flyttade hem till oss. Han var hos oss de flesta av veckans dagar och åt både frukost och middag här.
Som alla som har tonårssöner vet så är det enorma mängder mat som går åt och det var ett problem för min tajta budget. Men vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte säga åt min dotter att hennes pojkvän antingen fick sluta äta hos oss eller börja betala för sig.
Så jag bet ihop och jag bet också hårt ihop när de två ockuperade soffan och jag inte visste var jag skulle göra av mig själv.
En annan sak som irriterade mig var när de låg och kysstes. Jag kunde ju också kyssa min Jesper när han kom på besök, men inte på detta sätt. Man får ju faktiskt ta lite hänsyn till andra människor också, menade jag.
Men jag sa ingenting om det heller för jag var rädd att stöta bort min dotter. Det var ju på sätt och vis bättre att de ville vara här än att de inte ville det.
Fick nog – började ställa krav
Men en dag fick jag nog. Jag hade varit hemma hos Jesper över helgen och gladde mig till att komma hem på söndagsförmiddagen och vara ensam.
Det första jag såg när jag steg in genom dörren var Mattias som stod i köket iklädd enbart kalsonger och lagade kaffe som om han aldrig hade gjort något annat. Kylskåpet var tomt och på soffbordet stod smutsiga koppar, glas och tallrikar. I soffan låg Signe under ett täcke och glodde i sin telefon.
Jag blev jätteirriterad.
När Mattias hade gått sa jag till Signe att det inte kunde fortsätta på detta viset.
– Ni uppför er som om ni bodde på hotell! Ligger i soffan och äter mig ur huset, skällde jag.
Först blev Sigen sur.
– Du gillar inte min pojkvän! skrek hon, men när jag sa att jag ville kunna känna mig hemma i mitt eget hem och hur mycket det kostade att hålla Mattias med mat, tror jag att hon förstod.
De började att tillbringa mer tid hemma hos Mattias och hans föräldrar och när de var här hjälpte de till och höll sig mest inne på Signes rum.
Jag började ställa krav på Mattias och när han ligger och vräker sig i soffan, ber jag honom att flytta på sig så att vi andra också får plats.
Och om jag glömt att handla något ber jag honom cykla ner till affären efter det. Om man uppför sig som om man är en del av familjen får man faktiskt också förvänta sig att bli behandlad så.