Läsarberättelse: Jag tröttnade på att vara så hjälplös
I mitt barndomshem betalade mina föräldrar alltid sig ifrån praktiska göromål som att byta däck eller olja på bilen. Samma sak om vi skulle installera något elektroniskt, då köpte de den tjänsten.
Både mamma och pappa hade tummarna mitt i näven, och ingen förväntade sig av mig eller mina två systrar att vi skulle vara annorlunda.
Se också: Stora avtryck i den feministiska historien de senaste 20 åren.
När jag som 18-åring blev tillsammans med Jonas, som var snickare och generellt praktiskt lagd, mottogs han med stor entusiasm i familjen. Äntligen en närstående som visste hur man skulle hantera en borrmaskin eller rensa filtret på tvättmaskinen!
Jonas och jag flyttade ihop och arbetsfördelningen var klar: Han tog hand om allt som krävde praktiskt handlag, medan jag fixade alltifrån bankrelaterade ärenden till myndighetskontakter.
Efter tio års förhållande var vi mer kompisar än älskande och hösten 2017 gick vi skilda vägar.
Under åren med Jonas hade jag vant mig vid att alla möjliga besvärliga uppgifter löste sig av sig självt, eftersom han tog hand om dem.
Nu stod jag plötsligt med både lampor och en ny tv som skulle hängas upp, och då blev jag tvungen att be mina väninnor och deras män om hjälp.
Jag tänkte att detta bara var en övergångsfas, och när allt i mitt singelliv bara kommit på plats så skulle jag klara mig själv. Kanske skulle jag dessutom snart hitta en ny, praktisk pojkvän.
Men problemen fortsatte att dyka upp. Hur skulle jag byta färgpatron i printern?
Oljelampan lös ilsket
Och den lilla bilen som jag köpt, och som jag i början älskade högt, den blev jag närmast rädd för efter några månader. Som när den plötsligt började varna, och en gul lampa lysa ilsket, när jag körde mitt på motorvägen.
När jag äntligen kunde stanna intill sidan läste jag i bruksanvisningen att bilen skrikit efter motorolja.
Jag gled försiktigt in på närmaste mack och köpte en liter olja av en ung kille.
– Kan du hjälpa mig att fylla på den? Jag betalar för det, sa jag.
Han såg på mig som om jag frågat något mycket oartigt innan han sa:
– Vi får inte lov att lämna kassan.
Alltså måste jag försöka haffa någon annan bilist och be om hjälp. Jag blev väldigt generad när en kvinna i min mammas ålder vant öppnade motorhuven och direkt hittade rätt ställa att hälla i oljan.
Det var först i december 2018 som jag blev trött på att vara så hjälplös.
Jag skulle ordna julfirande för familjen och såg verkligen fram emot det. Men så stötte jag på det ena problemet efter det andra.
Jag kunde inte för mitt liv få ordning på julgransfoten. Och när jag sedan fick knacka ner korken i det dyra rödvinet och plocka småbitar ur vinet – då hade jag fått nog.
Efter nyår tog jag mig till en byggmarknad och köpte med en anställds hjälp en verktygssats, som han menade var oumbärlig för ett hushåll.
Jag tvingade mig själv att lyssna ordentligt när han instruerade mig hur det skulle användas, och vad som var till vad.
Fick syn på en kvällskurs
Av en lycklig slump fick jag några dagar senare syn på en kvällskurs med titeln ”Gör det själv för nybörjare”.
Jag anmälde mig och lärde mig snart basala saker som hur man sköter om sin bil, rensar avlopp och slipar knivar.
Jag gjorde det mest för att jag var tvungen, men till min glädje och förvåning blev det så att ju fler färdigheter jag skaffade mig, desto roligare tyckte jag faktiskt att det var.
Numera känner jag mig fullständigt bekväm med en borrmaskin i handen och nyligen satte jag själv upp nytt kakel i mitt kök. Jag var så glad och oerhört stolt när när jag fogat klart, för det blev riktigt snyggt.
Det tyckte även min nye pojkvän. Han är inte särskilt praktiskt lagd – och han är tacksam över att ha en händig kvinna i sitt liv.