Läsarberättelse: Jag tålde inte andras framgång
En kväll skällde min man ut mig. Han var arg för att jag sårade människor med mina kommentarer. Jag insåg att det var sant, jag visste att jag hade en skarp tunga.
Min man hade ofta påpekat det och jag hade även hört det från andra. Oftast försvarade jag mig med att att jag, i motsats till alla andra, bara var ärlig och tillräckligt modig för att säga sanningen.
– Ja, men du behöver väl inte vara giftig? menade Nils.
– Jag är inte giftig, hävdade jag styvnackat. Jag säger som det är och om folk inte står ut med det är det deras problem.
Folk tog avstånd
Nils fick nog efter en särskild familjesammankomst.
Min svägerska Julia har kämpat med övervikt i många år och till denna släktfest hade hon letat länge efter en klänning som skulle få henne att se slankare ut. Alla berömde henne och sa att hon såg ut att ha tappat 10-15 kilo.
– Jag kan inte se någon skillnad, flög det ur mig.
Alla vände sig mot mig. Några såg ilskna ut, andra förargade. Julia vände mig demonstrativt ryggen och gick därifrån, uppenbart både arg och ledsen. Men enligt min mening överreagerade hon. Jag hade ju bara varit ärlig.
Min man skämdes
Det blev ingen rolig fest. Många ignorerade mig och när jag och Nils kom hem kunde han inte hålla sig.
– Varför måste du såra Julia så där?
– Men, det var ju bara…
– Nej, det var inte bara. Du är missunnsam.
– Vill du vara snäll och låta mig vara i fred, sa jag avvisande.
– Nej, nu ska du lyssna på mig. Jag älskar dig, men jag råder dig till att ta en titt på dig själv. Du stöter bort människor med dina vassa kommentarer.
Han avslutade med att säga att jag var en riktig glädjedödare och att han skämdes när jag uppförde mig så hänsynslöst. Sedan vände han på klacken och gick och la sig.
Bottnade i avundsjuka
Var jag en glädjedödare? Kanske missunnsam? Jag blev sittande i köket och gick i tankarna igenom tillfällen när jag varit alltför barsk.
Det var inte särskilt roligt. Sanningen var ju att om någon hade haft framgång, eller hade glada nyheter, var jag där och drog fram de negativa aspekterna, eller bagatelliserade framgången.
Om andra stod i centrum, om det så bara handlade om en snygg klänning eller frisyr, levererade jag genast en nedlåtande kommentar som förstörde stämningen. Nej, jag var inte bara ärlig, jag var direkt elak.
Jag satt ensam stora delar av natten och erkände äntligen för mig själv att jag inte tålde att andra fick beröm eller hade framgång. Jag stod inte ut med att andra hade något eller kunde något som jag själv inte hade eller kunde. Jag var, precis som Nils sa, avundsjuk och det tog sig uttryck i negativa och nedsättande kommentarer till människor som aldrig hade gjort mig något ont.
Blev kritiserad som barn
När jag väl kom i säng och kände värmen från Nils började jag gråta. Han vände sig mot mig och drog mig intill sig, men jag grät otröstligt. För jag skämdes och visste inte hur jag skulle göra.
Så småningom insåg jag att jag var tvungen att ta reda på varför jag kände som jag gjorde.
Nils uppmuntrade mig att ta kontakt med en bra terapeut och när jag väl gjorde det var det inte så svårt att få svar på frågorna om mig själv.
Det handlade om osäkerhet och mindervärde. Ett mindervärde som grundades i barndomen. Jag kunde i mina föräldrars ögon inte göra något rätt, blev ständigt kritiserad och kallad klumpig och dum. Beröm fick jag aldrig.
Den dåliga självkänsla som detta förde med sig gjorde mig till ett lätt offer för mobbare. Och mobbningen slutade först när jag själv började att mobba. Jag lärde mig att skydda mig genom att attackera andra. Jag försökte att hävda mig genom att trycka ner andra.
Insikt ledde till förändring
Det var svårt att erkänna hur nästan alla mina relationer tagit skada av min dåliga självkänsla. Vänner, kollegor, familj – ingen hade undgått mina skoningslösa elakheter.
Att inse detta var första steget till förändring. I början tvingade jag mig själv att säga snälla saker till andra, men i takt med att jag kände mig säkrare, föll det sig naturligt.
I dag kan jag unna andra deras glädje och framgångar utan att snärta till med giftiga repliker. Och det är en enorm lättnad.
/Sara
Foto: Shutterstock/TT (OBS! Bilden är arrangerad)