Läsarberättelse: Jag stod inte ut med att bo så nära mitt ex
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att Thomas och jag skulle skiljas, men så blev det i alla fall och det när vår dotter Ida var bara tre år gammal.
Även om båda Thomas och jag var överens om skilsmässa var jag förstås olycklig både för att min dröm om kärnfamiljen gått i kras men i synnerhet för att Ida nu skulle bli ett skilsmässobarn och bollas mellan sin mamma och pappa. Bara tanken fick hjärtat att värka.
Nära för flickans skull
Jag läste en mängd artiklar och goda råd om hur man skulle få det att fungera på bästa sätt. En fördel var att föräldrarna bodde nära varandra så att barnet kunde ha sina vänner och sin förskola på nära håll och slippa pendla långa vägar.
Thomas och jag var överens om den saken och jag blev glad när han lyckades få tag på en lägenhet i bostadsrättsföreningen där Ida och jag bodde kvar.
Det kunde ju inte bli bättre, tänkte jag. Men jag hade fel. Även om Thomas och jag var överens om skilsmässan och om att vi skulle ha Ida en vecka var, betydde det ju inte att vi var de bästa vänner.
Kunde se in till varandra
Den kväll när det gick upp för mig att jag kunde se om det lyste i Thomas lägenhet, tänkte jag att det kanske kunde få oönskade konsekvenser. Nu kunde vi ju se om den andra var hemma eller ej.
Allt eftersom tiden gick irriterade det mig mer och mer. Om jag hade Ida en lördagkväll och såg att det inte var tänt hemma hos Thomas gick tankarna igång. Vad gjorde han? Vem var han tillsammans med?
Jag ville inte ha honom tillbaka men kunde ändå inte låta bli att känna en smula svartsjuka.
Mitt ex ringde hela tiden
En annan nackdel med att bo så nära var att Thomas ringde hela tiden när han hade Ida och bad mig komma över med grejer han saknade, som till exempel hennes gummistövlar eller hennes baddräkt.
En kväll när jag hade bjudit hem några väninnor på middag ringde han och bad mig komma över med en termometer för att han trodde att Ida fått feber. Jag blev irriterad. Detta hade ju inte hänt om vi inte bott så nära. Då hade han ju sett till att köpa en egen termometer.
Det var som om han använde mig och mina saker som sina egna, bara för att det var så nära.
Givetvis gick jag över med termometern för jag blev ju orolig. Jag stannade också en liten stund för att försäkra mig om att Ida var okej. Det var hon.
Efteråt gick jag tillbaka till mina vänner i lägenheten och hällde upp ett ordentligt glas med rödvin.
– Det är faktiskt ingen hit att vara granne med sitt ex, sa jag.
– Nej, jag förstår inte hur du står ut med det sa en av väninnorna.
Men vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte flytta. Bra lägenheter växte inte på träd.
Träffade annan kvinna
Som tur var löste sig problemet av sig självt efter ett halvårs tid. Jag hade lagt märke till att det sällan lyste hemma hos Thomas på helgerna när han inte hade Ida. Och jag blev inte överraskad när han berättade att han träffat en kvinna. Det stack till en aning i hjärtat men det gick snabbt över.
När han efter ytterligare några månader berättade att han skulle flytta hem till den nya, kände jag bara lättnad.
Lyckligtvis bor Thomas nya inte så långt bort så Ida slipper pendla långa sträckor.
Äntligen kan jag få lite distans till mitt ex. Och det är precis vad jag behöver för att kunna komma vidare i mitt liv.
/Mia
Foto: Unsplash (Obs! Bilden är arrangerad)