Läsarberättelse: Jag sa nej till barn
Han trycker sina små händer mot mina arma.
– Mea, mea!
Det betyder ”Mera”, så mycket begriper jag. Vi talar inte samma språk, men det behövs inte för vi har roligt tillsammans.
Han sitter på min höft och jag svänger honom runt, runt. Han kiknar av skratt och jag blir yr, men jag fortsätter för det vill han.
Vill leva vuxenliv
Det är min brorson jag är förtrollad av, inte mitt eget barn. Jag har aldrig velat ha egna barn och som tur är känner min man samma sak. Vi lever ett lugnt vuxenliv som vi njuter av och behöver bara ta hänsyn till varandra. Jag kan sitta och läsa, vi kan ha långa samtal utan att bli avbrutna och vi har möjlighet att resa när vi har lust.
För alla som själva längtar efter att bli föräldrar verkar det konstigt. Men det bryr vi oss inte om. För oss är detta livet det rätta. Jag vet att jag inte skulle bli en bra mamma eftersom jag har dåligt tålamod och jag älskar känslan av ordning och reda. Jag måste ha struktur för att må bra och det är omöjligt att kombinera med barn.
Orkar inte med skrik
Naturligtvis finns det barn i vår närhet som vi sätter värde på och älskar. Vi har syskonbarn som vi leker med, pratar med och skrattar med och som vi har kunnat vara en extra vuxenresurs till.
Men min man och jag har blivit än mer övertygade om att vi gjort rätt när vi sett hur vissa familjer har det med skrik, bråk, hot och hårda ord. Vi har sett föräldrar som blir utmattade bara av vardagens alla uppgifter och som avstår från sina egna intressen för barnens skull. Och vi drar båda en lättnadens suck.
Mina äldsta syskonbarn är tonåringar i dag. Det är fascinerande att se dem växa upp och utvecklas till de personligheter de är och självklart är jag glad för att få vara en del av deras liv.
Är världens bästa faster
Nu har jag fått en ny roll. Min bror har blivit pappa för första gången och jag är faster till en liten kille med stor personlighet och som kan smälta isberg. Han sitter där och betraktar allt och alla med stora ögon och det är inte svårt att föreställa sig hans iver att förstå världen.
Han är två år och har ett ansiktsuttryck jag aldrig sett hos andra barn. Varje minut är fylld av glädje, värme och en kärlek till oss och livet. Jag är förälskad och det är fantastiskt att vara faster och få älska den här lille gossen med hela hjärtat.
Jag vill gärna använda min tid och energi till att bli världens bästa faster och jag ska svänga honom runt, runt så mycket han vill.
/Maria
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)