Läsarberättelse: ”Jag har en hemlig älskare”
När jag skilde mig för fyra år sedan var det inte så att jag blev avskräckt vad gäller kärlek. Jag gillade fortfarande min exman, men eftersom vi hade känt varandra sedan gymnasietiden hade vi med åren blivit mer vänner än älskande. Till slut tog vi konsekvenserna av det då ingen av oss ville ha det så resten av livet.
Det tog mig ett år att hitta en ny roll efter skilsmässan och skapa en bra vardag för våra två barn på 7 och 11 år, som ju bodde hos mig halva tiden. Via gemensamma bekanta träffade jag Mikael som också var ensamstående med två barn i samma ålder som mina. Vi förälskade oss häftigt i varandra och allt som jag saknat i mitt äktenskap fick jag nu i rikligt mått.
Gick för fort fram
Förälskelsen gjorde oss blinda och vi gick alldeles för fort fram för vi ville så gärna vara den stora lyckliga familjen. Efter ett halvår flyttade vi ihop med alla våra barn och glömde alldeles att de inte surfade på samma rosenröda energi som vi. Det blev kort och gott katastrof.
Våra barn fungerade inte särskilt bra tillsammans. Det var mycket konflikter och jag och Mikael var benägna att ta våra egna barns parti.
Snart blev det också tydligt hur olika vår syn på barnuppfostran var. Mikaels barn fick gärna gå ifrån bordet när de hade ätit klart, men jag insisterade på att mina blev kvar tills alla hade ätit färdigt. Vi hade svårt att hitta gemensamma regler för barnen och det utnyttjade ju ungarna förstås. Efter ett år gav jag upp och flyttade med mina barn.
Ville bara ha sex
Efter en skilsmässa och ett havererat förhållande stod inte ett nytt förhållande högst på önskelistan. Jag upptäckte att jag faktiskt trivdes gott med att vara ensamstående, men när barnen var hos sin pappa blev det tomt.
Jag saknade en man i mitt liv. Men jag ville inte ha en man som delade min vardag, eller mina barns liv, tvärtom. Jag saknade ett sexliv och en man jag kunde vara intim med. Jag var trots allt bara 37 år och inte beredd att stänga ner den delen av livet.
Och så träffade jag Alexander på en kurs. Från första början fanns en stark kemi mellan oss. Vi jobbade i samma bransch, hade båda barn, var skilda och bodde inte alltför långt ifrån varandra.
Ändå log jag ansträngt när han bad om mitt telefonnummer. Jag förklarade att jag inte var ute efter ett seriöst förhållande varpå han blinkade och frågade:
– Vad sägs om ett oseriöst?
Och det har vi i dag.
Är hemlig för barnen
Alexander blev min hemlige älskare och med hemlig menar jag att jag inte vill dela honom med min omgivning. Överenskommelsen är klockren, vi träffas för att ha sex, äta och dricka gott, prata och kanske se en film tillsammans, helt utan krav. Och vi träffas bara när vi har lust och ork.
Mina barn känner inte till Alexanders existens, för vi träffas bara när de är hos sin far. Alexander bekräftar mig, men jag är inte förälskad och ser ingen framtid för oss tillsammans. Han känner likadant. Om en av oss plötsligt inte mår bra av vårt lilla arrangemang, eller kanske träffar en annan, avslutar vi relationen. Vi vill inte såra varandra.
Jag vet att mitt förhållande med Alexander är tidsbegränsat, för en dag vill jag gärna satsa på kärleken igen. Men just nu passar detta mig perfekt.
Jessica
Foto: Shutterstock/TT