Läsarberättelse: Jag fick en chans att börja om
Allt var tvättat och struket och blommorna vattnade. Jag hade bakat så mycket bullar och kakor att jag var tvungen att skänka en del till grannarna. Och jag hade till och med möblerat om ett par gånger bara för att få tiden att gå.
Jag hade varit sjukskriven på grund av stress och utbrändhet under flera år till och från. Nu var det enda jag ville att få komma igång och jobba igen.
Chansen att få komma tillbaka till min tidigare arbetsplats minskade för varje dag som gick. Bokföringsfirman där jag hade arbetat hade omstrukturerat och många av mina gamla arbetskamrater hade slutat. Det var unga och hungriga förmågor som satt vid skrivborden nu, eller rättare sagt vid datorerna.
Jag hade varit och hälsat på ett par gånger men det dröjde allt längre mellan tillfällena för jag kände mig mer och mer bortkommen.
En eftermiddag tog jag en promenad och stannade till vid en klädbutik som jag inte lagt märke till förut. Det fanns flera härliga höstklänningar i skyltfönstret och jag kunde inte låta bli att gå in och titta. Det var vackra klänningar med fantasifulla mönster och modellerna var mycket smickrande.
Träffade en gammal vän
Jag var på väg mot provhytten med flera klänningar när jag plötsligt hörde mitt namn. När jag vände mig om såg jag att det är min gamla bästis från skoltiden som ropade på mig från bakom disken. Malin och jag har lekt sedan barnsben och gått i samma klass. Sedan skildes våra vägar åt efter att vi slutat gymnasiet. Malin flyttade, träffade en man och gifte sig. Vi försökte hålla kontakten men när de flyttade utomlands under några år på grund av hennes makes jobb tappade vi kontakten helt. Jag hade hört att hon kommit tillbaka till Sverige men vi hade inte tagit kontakt med varandra. Och nu stod hon bakom disken och sken som en sol.
Behövde hjälp i butiken
Det blev en lång och varm kram och det kändes som om vi aldrig hade varit ifrån varandra. Snart satt jag i hennes pentry och drack kaffe och åt nybakad sockerkaka. Vi fnissade som skolflickor och det var ingen brist på samtalsämnen.
Malins butik hade funnits ett tag men nu hade hon bytt lokal och fått större yta och ett ordentligt lager. Hon sydde en hel del själv och gjorde ändringar om det behövdes. Butiken gick bra men hon hade fått bekymmer eftersom en av hennes anställda skulle flytta och hennes barnbarn som hjälpt till skulle börja studera. Nu slet hon sex dagar i veckan och var helt slut.
Kläder hade alltid varit ett stort intresse för mig även om jag inte var speciellt kunnig. Efter en stund när vi småpratat frågade Malin om inte jag skulle kunna börja jobba i butiken. Först skrattade jag bort förslaget men efter att ha kommit hem och funderat på saken bestämde jag mig för att prova. Hon behövde hjälp med både bokföringen och den dagliga verksamheten.
Jag började med att hjälpa henne ett par timmar om dagen och redan efter en månad gick jag upp till halvtid. Arbetet var väldigt varierande och det kändes som om jag äntligen hade funnit ett arbete som jag trivdes med. Att vara över femtio och hitta nytt arbete är inte lätt när man varit sjukskriven.
Självförtroendet var sargat i kanten och ska jag vara ärlig tror jag aldrig att jag skulle trivas med att komma tillbaka till bokföringsfirman där jag jobbade tidigare.
Både Malin och jag var ensamstående. Hon efter en skilsmässa och jag efter att ha mist min man i en trafikolycka. Ensamheten förenade oss och vi blev lika oskiljaktiga som vi varit som barn.
Blir snart delägare
Nu har jag jobbat i butiken i snart två år och om en vecka går jag in som delägare. Jag har en sparad slant på banken och resten tog jag ett litet lån på. Tänk att jag skulle bli butiksägare på äldre dagar, det hade jag aldrig trott.
Från att ha varit en föredetting på arbetsmarknaden med dåligt självförtroende är jag nu delaktig i en blomstrande butik tillsammans med världens bästa kollega. Tillsammans är vi ett vinnande team och jag är så glad över att det fanns en plats även till mig.
/Lilian
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)