Läsarberättelse: Jag blev mobbad på jobbet
När jag 2001 sökte nytt jobb gick anställningsintervjun bra. Min chef och mina kommande kollegor deltog och alla verkade positiva och duktiga och jag gladde mig till att börja på min nya arbetsplats.
Jag och min familj hade precis haft semester när jag började, så jag var solbränd när jag gick runt och hälsade på samtliga arbetskamrater. Vi var åtta stycken på arbetsplatsen och alla var kvinnor. Allt gick bra de första månaderna. Rutinerna var nya för mig så jag tvingades fråga mina kollegor en hel del, men de var hjälpsamma och tillmötesgående. Jag är ganska privat och tyst tills jag har lärt känna folk men jag ansträngde mig verkligen att vara social och generös.
På jullovet var vi på skidsemester och jag var brun igen när jag kom tillbaka till kontoret. Snart märkte jag att några av kollegorna viskade om mig i hörnen. Några tittade bara rakt förbi mig och svarade inte när jag hälsade. Jag försökte att inte bry mig om det men det sårade mig.
Fråntagen arbetsuppgifter
När jag varit anställd i ett år blev jag plötsligt, på ett gruppmöte, fråntagen de arbetsuppgifter jag haft. Alla kollegorna argumenterade för varför uppgiften skulle ges till en annan. De var inte direkt elaka, men jag kände att alla var emot mig. Jag blev givetvis stressad och ledsen och började gråta. Jag lämnade mötet, hämtade min kappa och gick ut. Jag lät tårarna rinna tills jag var klar att gå in igen för att meddela att jag blivit sjuk och så gick jag hem.
Ett par timmar senare ringde chefen och uppmanade mig att komma till jobbet följande dag. Det gjorde jag. Jag lämnade över mina uppgifter till den person som nu skulle arbeta med dem och tog mig igenom dagen. Två dagar senare kallade chefen in mig till ett samtal och sa att alla medarbetare byter arbetsuppgifter ibland och att det inte var riktat till mig personligen, det som blev sagt på mötet. Men efter det mötet kände jag mig inte längre som en del av gruppen.
Antydde att jag fuskade
På arbetsplatsen har vi flextid och när vi har intensiva perioder jobbar vi fler timmar än en vanlig normal arbetsdag, timmar som vi kan ta ut senare. Jag brukar använda min inarbetade tid till ett privat och ganska spännande extrajobb som jag har vid sidan om kontorsjobbet, men jag valde alltid de dagar när vi inte hade så mycket att göra. Om vi inte hann ta ut all semester innevarande semesterår kunde vi skjuta den framåt till nästa år. Vid en tidpunkt hade jag både många flexdagar och extra mycket semester innestående. Jag började ta ut mina dagar, kollegorna blev sura på mig och när jag kom tillbaka efter några lediga dagar var de uppenbart misstänksamma och ifrågasatte hur jag kunde vara så mycket ledig. Jag gick i försvarsställning och förklarade hur jag kunnat spara ihop till timmarna, men de gav sig inte.
Det var svårt för mig att ta detta för i realiteten beskyllde de ju mig för att fuska och jag är en ärlig människa. Innerst inne tänkte jag att de troligtvis var avundsjuka på mitt extrajobb och på de två utlandsresor jag gjorde tillsammans med min familj varje år. Det hela trappades upp och resulterade i ännu ett gruppmöte där även chefen deltog. Två av mina kollegor höll ett regelrätt förhör med mig angående mina lediga dagar och min semester, som de ansåg att jag inte hade rätt att ta. Min chef sa ingenting och jag blev förtvivlad och gick i baklås, kunde inte säga något.
Värst av allt var att min chef inte höll mig om ryggen, utan bara lät den här tortyren fortgå. Efter två år sa jag upp mig. Jobbet i sig var helt okej men det blev för mycket för mig med skitpratande, missundsamma kollegor och en chef som inte klarade att stötta en utsatt medarbetare, sätta ner foten och stoppa trakasserierna.
Idag jobbar jag på en annan arbetsplats där stämningen är helt annorlunda och jag gläder mig över att gå till jobbet varje morgon.
/Hanna
Foto: Shutterstock (OBS! Bilden är arrangerad)