Läsarberättelse: Inställd fest blev mitt bästa firande
Jag har alltid älskat stora fester med en massa glada människor och dans. Därför bestämde jag redan våren 2010 att jag skulle ordna med ett stort party i samband med min 50-årsdag strax före jul.
Jag är singel och trivs bra med mitt jobb, men särskilt välbetalt är det inte. Därför fick jag tänka kreativt för att få ut så mycket som möjligt av min festbudget på cirka femtontusen kronor, pengar som jag lyckats lägga undan.
Jag bestämde mig för att lägga merparten på livemusik, och anlitade ett duktigt tremannaband. Sedan hyrde jag den lokala idrottsföreningens festlokal. Därefter återstod bara några tusen, som behövdes till vin, öl och läsk.
Jag skrev därmed ihop en opretentiös inbjudan, där jag underströk att jag undanbad mig alla presenter. Istället var min enda önskan att gästerna skulle ta med sig varsin maträtt till en gemensam buffé, samt att mängden mat man tog med skulle räcka minst till det antal personer som kom med den.
Alla mina vänner och samtliga familjemedlemmar var självskrivna på gästlistan. Jag bjöd även in mina närmaste arbetskamrater och grannarna i min trappuppgång. En av dem var en nyinflyttad 52-årig man som hette Klas. Han hade väckt mitt intresse och jag hade en liten förhoppning att det skulle kunna ske något mellan oss på festen.
Allt som allt bjöd jag in 82 personer, och jag tänkte att det skulle bli årets fest.
Men så blev det nu inte.
Se också: Ikoniska fester i Hollywood
Maten tog slut
För det första var det över 20 inbjudna som tackade nej i god tid, och sedan var det sex som lämnade återbud samma dag. För det andra så var det uppenbarligen många som inte var bekväma med att komma utan present, och därför hade köpt något i alla fall. Och kanske gjorde detta att de i gengäld hade sparat in på maten, för den räckte helt enkelt inte.
Jag hade annars lovat musikerna att de i en paus skulle få förse sig från buffén, men då var alla fat redan renskrapade. Istället fick jag be min brorson hämta några pizzor.
Det var även en tredje sak som inte gick enligt plan. Klas dansade nämligen bara med en av de andra kvinnorna i min trappuppgång, och idag är de två ett par.
Jag försökte hålla humöret uppe, men om jag ska vara ärlig så var min 50-årsdag en rejäl besvikelse.
När jag i december 2019 fyllde 59 började jag redan att göra upp planer för min nästa jämna födelsedag. Det skulle bli en ny fest, fast med färre gäster.
Så kom coronakrisen och satte stopp för alla planer. Min 60-årsdag kunde jag se istället fram emot att tillbringa jobbande hemifrån, ensam framför datorn. På kvällen skulle min son, hans fru och min mamma och syster komma över på middag.
Tvärtemot vad jag förväntat mig med pandemins alla restriktioner, råd och rekommendationer – så blev det den bästa födelsedag jag upplevt. Det började redan på morgonen med sång nerifrån gatan. Det visade sig att kollegorna på min avdelning, på behörigt avstånd ifrån varandra, ändå samlats för att sjunga för mig, hurra och vifta med flaggor. En enda person från en annan avdelning hade också anslutit, och det var Kalle, som jag tidigare flirtat lite med. Han kastade upp en bukett blommor till mig, och senare avslöjade min närmaste kollega att Kalle velat hänga på sångöverraskningen så fort han hört talas om den.
Och så fortsatte dagen. Aldrig har jag fått så många lyckönskningar. Dessa levererades på alla möjliga sätt, och tre gånger ringde det på dörren då det kom bud med blommor eller choklad.
Då min familj anlände halv sex hade min son och svärdotter en alldeles fantastisk nyhet till mig, nämligen att jag skulle bli farmor.
När jag kröp i säng vid midnatt var jag bara så oerhört glad. Tänk, jag hade inte lagt vare sig pengar eller kraft på den födelsedagen och så blev det ändå den bästa jag upplevt.