Meja: Han ville ha barn av fel skäl
Vi träffades på en semester i Grekland och inledde en semesterromans. Det kändes dumt att inte ge det en chans, så när vi kom hem fortsatte vi träffas.
Problemet var avståndet. Jag bodde i Göteborg och han i Sundsvall. Det blev långa resor och efter en vecka på jobbet kändes det påfrestande att ägna en stor del av helgen åt att resa.
Jag tyckte verkligen om Andreas, men det dröjde inte så länge förrän jag insåg att han var den mest intresserade av oss. Han pratade mycket om framtiden och ville att vi skulle köra runt och titta på hus när jag var hos honom. Jag hade inte några planer på att flytta från Göteborg, men det verkade han inte vilja ta in.
Julen tillbringade vi på var sitt håll. Det märktes att han var besviken, men jag tyckte att det var lite för tidigt att fira med hans familj. Dels ville jag vara med min familj, inte minst mina syskonbarn, dels hade jag blivit lite avvaktande inför alla hans framtidsplaner.
Vi planerade för en framtid
Den kommande påsken reste vi bort tillsammans och det blev några av våra bästa dagar. Jag sveptes med och tillsammans planerade vi seriöst för framtiden. Andreas ville ha barn så snart som möjligt.
– Allt känns rätt med dig. Du är den jag vill bilda familj med, sa han.
Just då lät det skönt och charmigt. En framtid med Andreas kändes trygg.
Vi kom hem till Sverige och han började göra verklighet av det vi pratat om. Han bokade husvisningar och pratade om att vi borde tänka på förskolor och skolor på bra avstånd. Och var det inte dags för mig att söka jobb i Sundsvall?
Han ville låsa fast mig
Efter några veckor ställdes saker och ting på sin spets. Andreas var frustrerad. Jag var splittrad, rädd för att skjuta honom ifrån mig och samtidigt rädd för att fatta ett felaktigt beslut.
Diskussionerna eskalerade. Andreas anklagade mig för att inte vara seriös och ville veta om jag träffade någon annan i Göteborg. Vi grälade och så slängde han ur sig:
– Dig måste man tydligen göra på smällen för att du ska växa upp och bli ansvarstagande!
Plötsligt insåg jag hans taktik. Familjeplanerna gick ut på att låsa fast mig i hans liv. När jag reste hem visste jag att vi aldrig skulle ses igen. Två år senare träffade jag mannen som blev min make.
Vad som hände med Andreas har jag ingen aning om.
