Läsarberättelse: De skämmer bort mitt barnbarn
Åh farmor, det här är bästa presenten! En iPad!
Mitt äldsta barnbarn Theo sken upp i ett jätteleende när han packade upp födelsedagspresenten från sin farmor och farfar.
Hela familjen var samlad hemma hos min dotter Terese och hennes man Morten för att fira Theos sjuårsdag.
Min ekonomi kunde inte matcha deras
Jag hade hjälpt Terese med förberedelserna. Theo hade fått födelsedagstårta och ett målarskrin av mig och vi hade skrattat och tramsat hela förmiddagen, men nu kändes det plötsligt väldigt svårt.
– Är den inte fin, mormor, frågade han med lysande ögon och jag nickade stumt.
Theo sprang bort till farmor och farfar och kramade dem och resten av dagen var han upptagen med sin padda.
Jag kunde med min ekonomi aldrig matcha farmor och farfar vad gällde presenter. Och det var inte första gången Terese svärföräldrar gjorde mig förlägen. Det hände varje gång pojkarna fyllde år och varje jul. Det var cyklar, playstations och allt möjligt dyrt och varje gång kände jag mig värdelös.
Jag var orolig för vad Terese tänkte och rädd för att hon lät sig imponeras av sina svärföräldrar. Det måste ju finns andra sätt att visa kärlek på.
När min dotter ringde senare på kvällen för att säga tack för hjälpen, höll jag god min. Jag var rädd för att uppfattas som snål, som om jag inte unnade Theo det bästa. För det gjorde jag ju.
Vi vill ju inte att ungarna blir bortskämda och otacksamma.
Först senare samma vecka när Terese kom förbi för att låna trädgårdsredskap, tog jag mig samman. Det är inte ofta vi är på tu man hand så det gällde att passa på.
– Mortens föräldrar ger så dyra presenter, började jag försiktigt när jag satte på kaffe.
Barnbarnen är det viktigaste
Terese satt vid köksbordet. Hon harklade sig och jag sneglade på henne. Bara hon inte tyckte jag la mig i sådant jag inte hade med att göra.
– Mamma, det är alldeles för mycket, de där presenterna. Morten och jag har bett dem att hålla igen.
Hon suckade och skakade på huvudet.
– Vi vill ju inte att ungarna blir bortskämda och otacksamma.
En sten föll från mitt hjärta och det var först nu det gick upp för mig vad det handlade om. Jag hade varit så rädd för att inte göra rätt i Terese ögon.
Hon och mina barnbarn var det viktigaste i mitt liv och jag ville inte att de skulle vara besvikna på mig.
– Jag kan ju inte bestämma vad Mortens föräldrar ska ge, men varken Morten eller jag gillar det, fortsatte hon.
Det är ingen tävling
Jag räckte henne en kopp kaffe och nickade.
– Det är bara det att jag har känt det som om jag inte gav tillräckligt, erkände jag och Terese tittade länge på mig.
– Mamma, det är ingen tävling, sa hon till slut. Kanske fortsätter de med sinnessjukt dyra presenter, men du träffar barnen oftare. Det finns väl inget som slår det?
Hon tittade allvarligt på mig och jag visste med ens att hon hade rätt, min kloka dotter. Jag träffade pojkarna flera gånger i veckan och det betydde allt för mig att kunna följa dem och vara där för dem i vardagen.
Efter den dagen blev det lättare för mig. Farmor och farfar har fortsatt att ge dyra presenter, men jag lyckas rycka på axlarna.
Nu vet jag att jag i min dotters ögon inte är sämre än svärföräldrarna – och det räcker för mig.
Det måste ju finns andra sätt att visa kärlek på.
/ Anna
Foto: Jesse Ramirez / Unsplash.com