Amanda: Mina föräldrar hjälpte mig i mitt livs svåraste stund

Efter reklamen: Se också: Introvertas guide: Så gör vi för att orka med fester under högtiderna

Jag växte upp i en bra familj där det fanns tillräckligt med kärlek och omtanke för både min lillebror och mig. Både han och jag ansåg nog det som självklart att vi alltid hade våra föräldrars stöd oavsett vad som hände.

Kort efter att jag tagit studenten gav jag efter för min längtan att utforska världen och gav mig ut i den stora vida världen. Under de nästan tio kommande åren reste jag runt och upplevde främmande kulturer och spännande länder. Jag bodde på många olika platser och arbetade mig framåt.

Två gånger om året åkte jag tillbaka till Göteborg och hälsade på familjen och vännerna, och resten av tiden höll jag kontakten med mina föräldrar över nätet.

Plötsligt inlagd på sjukhus

Sedan drabbades jag plötsligt av oväntade hälsoproblem. Jag fick en massiv hjärnblödning och blev inlagd på ett sjukhus på andra sidan jorden. Jag gick från att klara allting själv till att behöva hjälp att ta mig till toaletten. Det var fruktansvärt. Det var också illa att jag inte hade en ordentlig reseförsäkring.

Mina föräldrar lämnade omedelbart allt de hade i händerna för att resa och hjälpa mig. Min mamma satt vid min sjukbädd dygnet runt medan min pappa kämpade för att ordna min hemresa med en svensk läkare vid min sida.

Jag var fortfarande mycket sjuk när jag kom till Sverige, men mina föräldrar var ständigt vid min sida tillsammans med min bror och mina vänner. Jag var inlagd på sjukhuset, men nästan aldrig ensam, för mina närmaste växlade av att besöka mig. De körde mig i rullstol och tog med mig ut för att äta så att jag kunde uppleva något annat än sjukhuset och rehabiliteringscentret där jag senare vistades.

relationerEmmy: Mina föräldrar ljög för mig under hela min uppväxt

Fick en lägenhet

Det var ett mycket annorlunda liv som väntade mig efter avslutad rehabilitering, men återigen var mina föräldrar redo att hjälpa mig med allt jag ännu inte kunde klara själv, och det var ganska mycket.

Min energinivå var låg och jag hade fortfarande svårt att gå. Därför köpte mina föräldrar en elrullstol åt mig så att jag kunde ta mig runt. Min pappa målade den rosa, eftersom han ansåg att det skulle göra det lättare för mig att leva med den.

Jag älskade dem för att de gav mig en slags frihet och självständighet, och det var ovärderligt för mig att jag inte ständigt var begränsad till min lägenhet. Dessutom låg den i utkanten av staden och var mörk. Mina föräldrar insåg snart att jag inte trivdes i mitt hem, och även om de inte var förmögna, agerade de igen och betalade handpenningen för en lägenhet med havsutsikt närmare centrum.

De nya omgivningarna innebar att jag verkligen levde livet igen, och jag kunde inte tacka dem tillräckligt. Både mamma och pappa sa att det kändes som en gåva för dem när jag mådde bättre.

relationerMimmi: Jag orkade inte med alla bestyr inför högtiden

Lyckligt lottad

Med tiden mådde jag så mycket bättre att jag ville byta ut elrullstolen mot en specialcykel med el, och återigen ställde mina föräldrar upp.

Mina föräldrars insatser är en stor del av anledningen till att jag nu har kommit så långt, och jag kan se deras glädje och stolthet när jag visar nya framsteg och mer självständighet.

Mina föräldrar var där för mig hela vägen, och jag är oerhört tacksam mot dem. Deras insatser är en väsentlig orsak till att jag mår så bra i dag, och det har varit min lycka att jag var så lyckligt lottad att födas in i just denna familj.