Läsarberättelse: Allt rasade när han ville skiljas
Det hade aldrig fallit mig in att min man en dag skulle vilja skiljas. Utåt sett hade vi det perfekta äktenskapet, med tre välartade barn i en stor fin villa. På somrarna reste vi utomlands och på garageinfarten stod två fina bilar.
Allt sådant hade varit viktigt för mig. Min man tjänade mycket pengar som chef för ett större exportföretag och jag var ofta med och representerade när de fick utlandsbesök. Då stod vi där bredvid varandra och log och såg stiliga ut.
Att vi kanske inte var så där väldigt lyckliga när det bara var Håkan och jag var något jag sköt undan. Oftast hade vi fullt upp och låtsades att allt var bra mellan oss.
Släppte en bomb
En kväll släppte Håkan bomben efter att barnen hade gått och lagt sig. Vår yngsta dotter var då bara 4 år. Kevin var 8 år och Nina hade fyllt 12.
Utan förvarning satte han sig på sängkanten och försökte dra mig till sig. Men inte för att vi skulle vara kära mot varandra, utan för att han ville se mig i ögonen när han sa de hemska orden:
– Maria, jag vill skiljas.
Från den stunden förändrades allt.
Erkände sitt skäl
Först kunde jag inte ta det till mig, men när orden landat fick jag en chock. Jag blev illamående och fick rusa ut på toaletten. Där låste jag in mig och stannade halva natten. När jag kom ut låg Håkan och sov som om ingenting hade hänt.
Morgonen därpå var en mardröm. Jag försökte få en förklaring, men han sa bara att det inte längre fungerade mellan oss. I dag vet jag att han hade träffat en annan kvinna, men det erkände han inte då.
Det tog tid innan jag insåg vad det hela innebar för mig ekonomiskt. Varför hade jag aldrig ens funderat över det förut? Jo, för att jag varit så säker på att vi skulle leva tillsammans i alla våra dagar.
Stod helt barskrapad
Jag hade gått ner till halvtid redan när Nina föddes och dessutom bytt ner mig till ett mindre krävande och sämre betalt arbete, för att det passade bättre för barnens skull. Där satt jag nu, med en liten halvtidslön och inga pengar på banken. Totalt barskrapad.
Min man stod för huset och alla stora utgifter och allting stod i hans namn. Jag hade inte ens råd att köpa mig en lägenhet.
Tack vare Håkans kontakter fick jag ett hyreskontrakt på en trerummare dit jag flyttade med barnen. Han hade inte tid att ta hand om dem.
Barnen led. Inte bara av skilsmässan utan också för att de tvingades flytta från en stor fin villa med studsmatta i trädgården till en liten lägenhet där vi fick tränga ihop oss bäst det gick.
Kämpade med livspusslet
Mina föräldrar ställde upp med att hämta och lämna på dagis, eftersom jag själv nu fick gå upp till heltid. Jag tog även ett extrajobb två kvällar i veckan då barnen var hemma hos mina föräldrar. Tack vare dem, min syster och snälla vänner lyckades jag ändå få pusslet att gå ihop.
Håkan var inte snål mot barnen och på helgerna försökte han få tid för att ta ut dem på något roligt.
Det som gjort ont var att han inte ville hjälpa mig alls. Han var iskall och jag hade ingen lust att be honom om möbler, pengar eller något annat.
Jag gick från lyxliv till slitsam vardag. Nu hade jag inte råd att gå till hårfrisörskan titt som tätt, få massage en gång i veckan eller köpa nya fina kläder.
Landat i mig själv
Fyra år har nu gått. Jag har mått fruktansvärt dåligt till och från, men klarat av det.
Sedan ett år har jag ett arbete jag trivs med och som ger mig bättre betalt. Minst en dag i veckan har jag möjlighet att arbeta hemifrån.
Håkan lever med sin nya kvinna, de ska snart ha sitt första barn och jag är glad för deras skull. Jag känner faktiskt inte minsta avund. Jag har landat i mig själv och upptäckt andra saker i livet. Bäst av allt är kvällar när barnen och jag myser tillsammans. Vi är fortfarande en härlig familj.
/ Maria
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)