Läsarberättelse: Min väninnas man stötte på mig
Tina, Karin, Marlene och jag lärde känna varandra på ett lärarseminarium. Nu när vi är över 50 har vi fortfarande lika roligt ihop. Vi har delat allt med varandra, både glädje och sorg. En gång om året träffas vi även med våra respektive, i Karins sommarhus. Där har vi suttit, fyra par på terrassen, med kol på grillen och dricka i glasen – och pratat och skrattat, haft hur mysigt som helst. Vi brukar dansa också, alla med alla. Och visst har det även flirtats lite, men bara helt oskyldigt, det hade alltid varit på skoj. Tills en gång …
Se också: 5 typer av otrohet
Mitt äktenskap hade gått i stå och jag och min man valt att skilja oss. När det så var dags för den årliga träffen i Karins sommarhus, mitt första år som singel, fick jag lift med Tina och hennes man Mårten.
Redan när jag satt där i baksätet kunde jag känna att stämningen mellan dem inte var den bästa. Tina verkade tyngd av något och Mårten, som alltid brukade vara så rolig och snacksalig, satt bara tyst bakom ratten och koncentrerade sig på trafiken. Redan i förväg hade Tina förvarnat oss om att hennes man inte riktigt var sig själv. Hon fruktade att han höll på att gå in i väggen av stress. Han lyssnade inte på vad hon sa och blev irriterad och snäste för minst lilla. När han kom hem från jobbet orkade han ingenting, utan la sig bara på soffan med sin laptop eller mobil, och avvisade alla förslag om att göra något tillsammans.
Jag gjorde mitt bästa för att lätta upp stämningen i bilen, och när vi kom fram till sommarstugan var Mårten redan på mycket bättre humör. Medan männen tog varsin öl på terrassen öppnade vi tjejer en flaska vitt vin och satte oss vid trädgårdsbordet för att snacka och umgås. Tina verkade lättad över att Mårten slappnade av. Han anförtrodde oss att han samma förmiddag hade varit på väg att backa ur och stanna hemma istället.
Efter middagen satt vi sedan där alla sju, invirade i filtar och såg på stjärnhimlen medan vi drack drinkar. Alla var på gott humör, och då tyckte Mårten att nu skulle vi dansa.
Flirtande på dansgolvet
Vi gick in i vardagsrummet och satte på musik på hög volym, hits från vår ungdomstid. Nu strålade Tina och vi andra släppte också loss på dansgolvet. Även om vi bokstavligt talat var en man kort behövde jag inte sakna uppmärksamhet. Vi dansade allihop, och som vanligt flirtades det också helt oskyldigt kors och tvärs. Efter en stund blev Tina så trött att hon måste gå och lägga sig. Men Mårten fortsatte att dansa och även vi andra festade vidare.
Nu förändrades dock Mårtens sätt. Plötsligt verkade inte flirtandet längre helt oskyldigt. Han rörde vid mig lite väl mycket, och det kändes olustigt, men samtidigt var han ju full. För att inte förstöra den goda stämningen så drog jag mig bara diskret undan och sa att nu behövde jag också gå till sängs.
Strax därefter hörde jag musiken stängas av och de andra säga godnatt. Marlene och hennes man gick över till annexet där de skulle sova, medan Karin och hennes man stängde dörren till sitt sovrum i andra änden av huset.
Jag vet inte hur lång tid som förflöt, men plötsligt väcktes jag av att dörren till mitt rum öppnades. Där stod Mårten som en mörk skugga framför mig.
– Du har gått fel, Mårten, sa jag medan jag hävde mig upp på armbågen.
– Ert rum är längre ner längs gången, fortsatte jag viskande, för att inte väcka de andra.
– Nej, jag står inte ut med att ligga bredvid henne. Jag älskar henne inte längre, sa han och satte sig på min säng.
– Men du är så läcker, viskade han sedan och lät sin hand glida in under mitt täcke.
– Och du är full! Vill du vara snäll och gå in till Tina nu.
– Du har ju faktiskt uppmuntrat mig hela kvällen. Och Tina ligger och snarkar nu och märker ingenting.
Han böjde sig ner över mig och pressade sina läppar mot mina.
Skulle jag berätta?
Jag fick uppbringa alla mina krafter för att knuffa undan Mårten. När han gick kändes det som om jag befann mig i en ond dröm. Om han så vore den sista mannen på jorden skulle jag aldrig drömma om att hoppa i säng med min väninnas man!
Nästa morgon vaknade jag till ljudet av fågelkvitter och de andras glada röster ute på terrassen. I samma ögonblick sköljde illamåendet över mig. Hur skulle jag kunna sätta mig därute och se Tina i ögonen?
Jag brottades med mig själv, skulle jag berätta för henne?
När jag tvingat mig upp ur sängen och ut till de andra låtsades Mårten som om ingenting hänt. Han bara satt där helt lugnt och hällde upp kaffe.
– Du ser också ut som om du skulle behöva ett par huvudvärkstabletter, kommenterade han och skrattade.
När de andra instämde i skrattet bestämde jag mig för att göra detsamma.
Innan vi packade ihop för att köra hem ville de andra gå en sväng ner till stranden och ta sig ett dopp. Och eftersom jag skulle åka med Mårten och Tina hade jag inget annat val än att följa med. Medan de tre paren gick framför mig och småpratade sackade jag efter mer och mer. Jag stod inte ut med att vara i närheten av Mårten.
Nu stannade Tina upp och vände sig mot mig.
– Är det något som är fel? Du verkar så dämpad.
Bekymrat la hon armen om mig, och jag kände så starkt att jag ville vara ärlig. Samtidigt tänkte jag att det inte skulle komma något gott ur det. Tina skulle bli förkrossad, Mårten skulle sannolikt neka till allt och min och Tinas vänskap kunde äventyras. Därför skakade jag bara sakta på huvudet och skyllde på baksmälla.
Tina log.
– Ja, det är samma för Mårten. Men att vara tillsammans med er, slappna av och festa loss var visst ändå just vad han behövde, sa hon och stack sin arm under min medan vi fortsatte att gå.
Färden tillbaka blev en plåga och när jag äntligen kom hem och var ensam med mina tankar blev jag rejält arg på hela situationen som Mårten försatt mig i. Han visste att jag och Tina var nära väninnor och nu hade hans beteende slagit in en kil mellan oss. Tränga sig in i mitt rum om natten och sedan anklaga mig för att jag skulle ha uppmuntrat hans närmanden. Och så dessutom anförtro mig att han inte längre älskade Tina. Det var respektlöst gentemot både henne och mig.
Konfronterade honom
Efter några dagar bestämde jag mig för att konfrontera Mårten och ringde upp honom på hans jobb. Hackande och stammande försökte han försvara sitt agerande med att han genomgick en kris och att han inte älskade Tina längre. Men så var det ju allt med barnen, huset och ekonomin …
Jag sa helt kort att detta inte var något han skulle blanda in mig i. Tina var min väninna och av respekt mot henne borde han vara ärlig och berätta hur han kände.
Ingenting tydde dock på att han gjort det, för nästa gång jag pratade med Tina beklagade hon sig över att Mårten återigen var på så dåligt humör, samtidigt som han inte ville säga vad som var fel. Hon älskade honom och var övertygad om att han led av arbetsrelaterad stress. Hon var också helt inställd på att hjälpa honom så att de kunde hitta tillbaka till varandra.
Några månader senare ertappade Tina dock Mårten med att ha en affär med en kollega. Han hade heller inte gjort mycket för att försöka dölja det.
Se också: 9 anledningar till att människor är otrogna
Tina var helt förstörd, och jag kunde i det läget knappast göra saken ännu värre genom att avslöja varför jag inte var förvånad. Vi väninnor stöttade henne så gott vi kunde, då hon tog konsekvenserna av det hela och begärde skilsmässa.
Året därpå, vid nästa träff i Karins och hennes mans sommarhus, kom även Tina ensam. Hon var fortfarande rasande på Mårten. Allra mest över att han varit för feg för att vara ärlig om att han, långt innan han hade sin affär, tröttnat på henne och deras äktenskap. Istället hade han med sin otrohet velat provocera fram att Tina att skulle tvingas göra skitgörat, ta steget och lämna honom. Kanske hade det också varit hans baktanke när han försökte lägga an på mig medan Tina låg och sov i ett rum intill. Han hade uppenbarligen inte dragit sig för att äventyra min och Tinas vänskap, bara han själv fick en utväg ur äktenskapet.
Gått vidare med sitt liv
Jag bestämde mig emellertid för att jag aldrig skulle berätta detta för Tina. För vad skulle det tjäna till? Det skulle bara göra henne ännu mer besviken och arg på Mårten. De hade ju trots allt stora barn att ta hänsyn till och måste framöver rimligen kunna vistas i samma rum vid olika tillfällen. Däremot skulle jag själv aldrig behöva förhålla mig till honom igen, som väl var.
I dag, fem år senare, har Tina återhämtat sig väl och gått vidare med sitt liv. Vi fyra väninnor är lika glada för varandra som vi alltid varit. Vi ses fortfarande en gång om året i Karins sommarhus.
Vid det här laget har jag träffat en ny, fin man som självklart också blir inbjuden. Vi har det så mysigt när vi alla sitter där under stjärnhimlen, dricker vin, pratar och skrattar. Och även om han också dansar och flirtar med Tina, så litar jag lika mycket på henne som hon gör på mig.