Kristoffer Appelquist: Isabelle ställer enormt höga krav på mig

Kristoffer Appelquist svarar lite stressat i telefonen när jag ringer. Han har råkat dra i en sladd och därmed rivit ner halva kontoret och nu är det glasskärvor och splitter över golvet. Ändå har han sinnesnärvaro nog att komma ihåg den intervju vi gjorde 2013.

På den tiden bodde Kristoffer tillsammans med sin dåvarande fru och två nästan vuxna barn i en gammal kyrka i Sunne i Värmland. Han vägde 135 kilo, hade nyss opererat bort gallblåsan och hade till och med börjat pensionsspara.

– Ja, det minns jag mycket väl. Du sa att du hade fått barn sent i livet och att det var ett bra sätt att hålla sig ung. Något jag har fått anledning att tänka på många gånger den senaste tiden, säger han.

I dag har han bytt liv totalt. Nu bor och arbetar Kristoffer i Stockholm. Han har träffat en ny kärlek och gått ner 30 kilo, börjat träna som en tokig och har startat om småbarnslivet, med lilla Maggie som är två år, som dessutom snart ska få en lillebror.

relationerEmma och Sven hade första dejten i löparspåret

Kristoffer, du hade ju börjat pensionsspara. Vad hände där, egentligen?

– Ha ha. Jag vet precis vad som hände. Mina barn blev stora och flyttade hemifrån. Jag och min fru kom till en hållplats i livet där vi kände att ”här är det ganska lätt att hoppa av”, så det gjorde hon, säger Kristoffer.

– Då hade jag faktiskt en djup existentiell ångest och undrade om det var kört för mig nu. Jag var bara 40 år. Det fanns människor som började sina liv i den åldern! Men jag var redan färdig, så kändes det.

Hans främsta livsuppgift då bestod i att vara ”gubben som kom med släpet” när de stora barnen flyttade runt. En dag upptäckte han till sin stora fasa, att han knappt var ens det, att sonen lät honom skruva ihop en säng, för att de tyckte synd om Kristoffer.

– Jag hörde hur de viskade: ”Låt pappa göra det, annars blir han så ledsen.”

Nyförälskad i livet

Men precis när Kristoffer trodde att livet var kört och att han hade blivit över, så blev han erbjuden en musikalroll i The Producers på Säffleoperan.

– Säffleoperan är en gammal ideell institution där alla är med för att man tycker det är kul att hålla på med musikteater. Jag fick en drömroll, som Roger De Bris, och fick klä ut mig till Hitler, ha högklackade skor och sjunga I heal myself och Keep it gay. Det var skitkul! Jag blev nyförälskad i både livet och scenkonsten.

Och i en av sina musikalkollegor, kan tilläggas. För det var i denna något märkliga, högklackade mundering han träffade sin Isabelle och de två blev ett par.

– Det kändes så rätt med en gång. Vi skrattade, pratade och sjöng hela tiden när vi var tillsammans. Det gör vi fortfarande. Nu har det gått fem år och vi har en dotter och ska få en liten grabb i april. Det är häftigt.

I podcasten Kompaniet, som Kristoffer har tillsammans med Daniel Breitholtz och Vanessa Falk, diskuterade trion nyligen om de tyckte det var mysigt eller bara bökigt att duscha med sin partner. Som svar ger Kristoffer sin Isabelle en av de vackraste kärleksförklaringar jag har hört:

– Jag duschar gärna tillsammans med Isabelle. Det är för att hon är världens bästa människa. Och vi har världens bästa relation. Tidigare i livet har jag haft så mycket komplex för varenda liten del av min kropp och lagt all energi på att inte se fel ut i alla olika slags vinklar. Så för mig är det något fint också, att känna att jag är helt okej med att duscha med henne.

Är det så, att ni har en total tillit till varandra?

– Ja, men Isabelle ställer också enormt höga krav på mig. Hon har inställningen att livet är kort. Då kan man inte gå omkring och ha det halvtråkigt. Jag var van vid, att efter ett tag, så blir det ofrånkomligt att man ibland smågnabbar lite. Men då var hon ganska snabb med att säga att hon inte vill leva i två dagar med någon som går omkring och är sur.

– Hon har höjt ribban ganska högt, för min syn på vad en relation ska vara. Vänlighet, lugn och trygghet ska vara med varje dag.

Vill vara behövd

Själv ser han sig som ett något konservativt ”pappadjur”, som behöver tydliga regler i en relation och listor för att må bra.

– För mig är det viktigt att jag får känna mig behövd och får spika upp saker på väggar och packa ryggsäckar och matsäckar. Mina absolut bästa stunder på dagen är faktiskt sådant där som andra hatar, att hämta och lämna på dagis, laga mat, diska och tvätta.

– Det är kanske lite töntigt och gammaldags, men det är mitt naturliga habitat. Isabelle ger mig listor på vad jag ska göra varje dag. Just nu, när Isabelle är gravid, så får jag inte ens köra bil. Men det är okej för mig, jag kan sitta i baksätet och servera clementinklyftor, inga problem.

Småbarnslivet är hundra gånger enklare, såhär 20 år efter att de första två barnen föddes, säger Kristoffer med en stor lättnad i rösten.

Se också: Lotta Engberg och Mikael Sandström i Tillsammans med Strömstedts

Efter reklamen: Lotta Engberg och Mikael Sandström i Tillsammans med Strömstedt

– Tänk dig själv, första gången jag fick barn var jag bara 21 år. Då var jag tillsammans med en tjej som var åtta år äldre än jag. Jag hade inte ens fullständiga betyg från högstadiet då. Ingen lyssnade på mig på föräldramöten. Vi fick kämpa för allting, levde på gränsen till existensminimum, trixade med begagnade bildäck, för vi bodde ju på landet. Där måste man ha bil för att ta sig någonstans.

– Nu har jag ett bra jobb och en social ställning, bor i en storstad med alla bekvämligheter, som dygnet-runt-öppna gym och en bra PT, bara den grejen. Jag kan köpa mig ur vissa grejer som vi inte hinner med, som städning. Jag kan cykla överallt och ha föräldramöten över nätet.

– Där har jag verkligen gjort en klassresa och det ska jag säga dig, att det är fan så mycket lättare att vara medelålders och medelklass när man får barn.

Hjärtat måste hålla

Viktraset är också en indirekt följd av att Kristoffer flyttade till Stockholm och blev småbarnspappa igen.

– Jag fick höra av min doktor att om jag gick ner 25 kilo så skulle jag förlänga mitt liv med tio år. Det är rätt många år när man är medelålders. Jag vill ju fylla 50 och vara med när mina barn tar studenten och blir vuxna. Mitt hjärta måste hålla, jag är ju småbarnspappa.

Bara genom att sälja bilen och cykla överallt fick han in mycket vardagsmotion i schemat.

– Om jag cyklar från vår lägenhet i Älvsjö till SVT-huset för att göra Svenska nyheter, så blir det en bra bit över två mil om dagen. Sedan springer jag en gång i veckan, men det är mest för att få bra kondition så jag kan leka med mina barn.

Din egen pappa var narkoman och dog när du var knappt ett år. Det pratade vi en del om vid förra intervjun. Om arvet och generna. Har tankarna på din biologiska pappa kommit närmare igen, nu när du har små barn igen?

– Ja, barndomen kommer tillbaka, så är det ju, även storasyskonens, när man får barn. En oväntad grej är att jag har fått kontakt med min biologiska pappas släkt. Jag undvek det ganska länge, för jag kände mig ganska bortglömd av den sidan.

relationerAnn flyttade ihop med sin exman och hans nya fru Inger

– Men nu har jag kontakt med min farbror. Vi är lika långa och har likadana näsor och har samma humor. Jag har aldrig träffat någon som är så lik mig! Han har visat var min pappas grav är och vi har varit där och tittat tillsammans. Jag har aldrig varit vid min pappas grav förut. Dessutom så har jag fått ett gäng kusiner som jag gillar och har kontakt med.

Ju äldre Kristoffer har blivit desto mer har han förstått att alla runt omkring hans biologiska pappa hade sin egen upplevelse av sorg och förlust. Pappan var bara i 20-årsåldern när han dog.

– När man fattar vad andra kämpat med, så släpper min egen ilska, som har tagit så mycket energi.

Tackar mamma

En stor anledning till att det trots allt har gått så bra i livet är mamma Kathryn.

– Jag har henne att tacka för mitt liv. Alla de egenskaper som gör att Isabelle tycker att jag duger och har något att ge som partner och pappa, det har jag mamma att tacka för. Som att jag kan vara kärleksfull och empatisk, en schysst kompis och en bra bror.

– Mamma är 65 nu, men har arbetat hela sitt liv med att sy kostymer på olika teatrar i Malmö och Ystad. Hon gjorde allt från att konstruera fantastiska mönster till att bygga krokodilhuvuden av frigolit. Jag fick hänga med henne i kulisserna. Jag är uppvuxen med en massa kulturfilurer och kan det där livet utantill. Det är grunden till allt jag gör i dag, som att stå på scen, skapa föreställningar, och sitta i TV-rutan och göra Svenska nyheter på bästa sändningstid.

– Mamma har tagit med mig på teater, läst böcker, pratat med mig och lyssnat på mig och trott på mig, trots att jag var så strulig i skolan. Hon är världens mest omtänksamma. Alla man träffar har bara gott att säga om henne. Hon sprider så mycket glädje och värme. Jag är så stolt över henne och blir bara mer och mer tacksam ju äldre jag blir, säger han med så mycket kärlek att rösten nästan brister.

Det senaste året har de inte kunnat träffas så ofta som han skulle vilja. Kristoffers mamma drabbades av bröstcancer 2020, och genomgick en tuff behandling med strålning och cellgifter. Sedan kom pandemin ovanpå det.

– Vi vågade inte träffa henne, för cancerläkaren sa att om hon bara blev det minsta lilla förkyld, så skulle den livsviktiga behandlingen skjutas upp. Det är rätt absurt egentligen, att vi har en sjukvård som inte klarar av lite förkylda människor…

Fruktansvärd tabbe

Det här året, 2021, kommer därför att handla om att träffa mamma Kathryn så mycket som möjligt.

– Jag längtar svinmycket efter att få träffa mamma och krama och gosa med henne så mycket det bara går. Att bara få sitta ner och prata över generationsgränserna, med gott om tid! Så fort restriktionerna släpper ska vi åka ner till Skåne och ha en stor släktträff och sitta hemma hos min mamma och min styvpappa i deras hus utanför Ystad. I ett jättestort rum med ett jättestort bord och bara prata, sjunga och skratta.

– Och så längtar jag efter att få äta det mumsigaste jag vet: Mammas hemlagade sötvinsdessertsås gjord på hennes egna hemodlade färska fikon, och så äter man det med vaniljglass. Det är fortfarande det bästa jag har ätit i hela mitt liv.

Det finns mycket att se fram emot för Kristoffer: mammamys, bebis i juni, segelturer med familjen. Dessutom ska det bli bröllop i april. ”Ett litet moderat bröllop i Stadshuset”, beskriver Kristoffer det som.

Hur gick det till när du friade?

– Alltså… jag har gjort ett sådan fruktansvärd tabbe här. Jag har sån ångest över det... Vi ”kom överens” om att gifta oss. Men i efterhand har jag fattat att jag borde flugit in med helikopter, strösslat rosenblad omkring henne och gått ner på knä!

Det är aldrig för sent för en helikopter!

– Tror du inte? Okej, okej, jag ska se vad jag kan fixa.