Konsten att resa med tonåring – en resa till Berlin
Mamma, vad har du på din bucket list? Alltså, vilka saker vill du göra innan du dör, undrar min äldste son Alfred.
Det är den där sortens samtal som plötsligt uppstår när datorn är avstängd och man känner sig nära och förtroliga med varandra.
När man är förälder till stora barn gäller det att njuta av tiden tillsammans innan de flyttar hemifrån. Alfred som är 14 år har länge drömt om att åka nattåg. Jag gav honom därför en mor-och-son-resa med tåg till Berlin i julklapp, och redan på vägen till Malmö där resan startar börjar de fina samtalen.
– Wii, en hel kupé för oss själva, och du och jag på resa i flera dagar!
Alfred är på topphumör eftersom vi köpt smågodis. Resan kan börja. Det är torsdag kväll och inte nog med att vi bokat två bäddar – vi har fått en hel sexmannakupé för oss själva. Sätena kan ställas om och blir små kojer.
Bo på hostel i Berlin
Strax efter avgång kör tåget på en färja som ska ta oss till Tyskland. Det gungar, buffén på båten är tråkig och det är så varmt i kupén att vi har svårt att sova. Tyska tulltjänstemän väcker oss klockan tre på natten. Vi är på äventyr …
Hyfsat möra anländer vi till Berlins centralstation klockan 06.45. Jag låter Alfred välja ut sex munkar från Dunkin’ Donuts till frukost. Blä… vi äter upp hälften och slänger resten åt duvorna. Tågresan får 6,5 stjärnor av 10 möjliga. Det var roligt och spännande att prova på det, men just denna tågresa är inget vi kan rekommendera.
I Berlin ska vi bo på ett hostel, och eftersom dubbelrummen var slut har vi bokat sängar i ett fyramannarum. Jag har haft en föraning om att vi kommer hata det … men det visar sig att boendet blir succé. Frukosten är enkel och god, det är rent och alla är väldigt snälla. Alfred frågar outtröttligt ut våra rumskompisar om deras hemländer och resor.
På morgonen vaknar jag tidigare än Alfred och sätter mig ute på den lilla gården med en kaffe och ljudbok ett par timmar och laddar upp inför dagen. På kvällen spelar vi pingis och biljard. Det har vi aldrig gjort tillsammans förut.
Roliga upplevelser tillsammans
Berlin är gigantiskt och det finns många spännande stadsdelar. Vårt hostel ligger i Prenzlauer Berg, norr om Mitte. Här finns livfulla lekparker, välbesökta kaféer och stämningen är trevlig och öppen. Det är tryggt och levande på samma gång. Ett stenkast från vårt boende anordnas varje söndag en gigantisk loppmarknad i Mauerpark, en riktig publikmagnet och väl värt ett besök.
Tunnelbanan ligger nära och det är lätt att ta sig runt i staden. Vi köper ett resekort för alla dagarna, vilket är mycket smidigare än att köpa enkelbiljetter.
Vi tar oss till stadsdelen Kreuzberg som är känd för att vara hipp. Vi får dock avbryta vår dagsutflykt tidigare än planerat, stämningen är lite för rå för oss. Det första vi stöter på när vi väntar på tunnelbanan vid Kottbusser Tor är sex väktare med en schäfer med munkorg, och gatorna är redan fulla av fyllon som ramlar runt, trots att klockan bara är elva på förmiddagen. Jag är säker på att området här är kreativt, multikulturellt och rebelliskt, men i dag är vi helt enkelt inte rustade för dessa kulturella utmaningar.
Mat i mörker
Resans stora upplevelse blir ett besök på restaurang Dunkel där servitörerna är synskadade och gästerna äter i absolut mörker. Man kan förbeställa maten men vi kände oss modiga och valde i stället ”överraskningsmenyn”. Det är en superkonstig upplevelse, lätt klaustrofobisk och mycket intensivt. En servitör visar oss in i ett kol- svart rum. Det känns konstigt att äta eftersom man varken kan se färgen på maten eller ens vad som är vad! När den första tallriken kommer in får jag dressing på handen och torkar av mig på servetten – men inser snart att det är något slags sallatsblad jag har i handen …
Jag förvånas över hur svårt det är att lista ut vad det är vi äter. Förrätten gissar jag är en kycklingsallad – det visar sig vara lax! Vi tömmer brödkorgen och Alfred bestämmer sig för att sätta den på huvudet som en hatt, och så sitter han hela middagen. Det är ingen som protesterar. Huvudrätten kommer in och jag gissar på biff och potatiskroketter, men det visar sig vara anka och bröddumplings. Efterrätten är för svår att ens gissa på: mandelmarängtårta med Jägermeister.
Vi blir mätta och känner oss ganska lättade när vi kommer ut i ljuset igen. Den här upplevelsen kommer vi sent att glömma.
Vi håller faktiskt ihop mer eller mindre hela tiden, förutom vid ett tillfälle när Alfred sugs in i en Warhammer-butik där det slutar med att han spelar brädspel med personalen och får måla en liten plastfigur – jag hade ingen aning att han var intresserad av sånt.
Tid tillsammans
Vi upptäcker att vi är bra på att gå runt och titta på saker ihop. En del av tiden går åt till att kommentera de människor vi möter och hitta på historier om dem. Emellanåt tar Alfred initiativ till olika samtalsämnen. Han ber mig om råd inför valet av praktikplats och frågar vad jag tycker om invandrings- och flyktingpolitiken. När vi tar en paus i turistandet sätter jag mig med en bok och Alfred tittar i sin mobil. Det funkar bra.
Vi har valt att flyga hem från flygplatsen Tegel – det är både billigare och snabbare än att åka tåg. På flygplatsen använder min son bagagevagnen som skateboard och han blir fortfarande barnsligt förtjust när flygplanet lyfter. Han är på väg att bli vuxen, men än har har han inte vuxit ifrån att hålla mamma i handen. Tillsammans kikar vi ner på molnen genom det lilla flygplansfönstret.
Under resan har Alfred inte nämnt datorspel en enda gång. Innan var jag nyfiken på hur det skulle gå för oss och hur hans humör skulle vara. Fyra dygn är en ganska lång tid. Men det var faktiskt ett rent nöje. Min son är rolig, förnuftig och inte rädd för att fråga främmande människor om vägen. Och nu kan jag äntligen svara på hans fråga: På min bucket list står det att jag vill resa med båda mina barn igen.
Tips inför tonårsresan
- Bo på vandrarhem i stället för på hotell. Möten och samtal med andra resenärer kan bli en stor del av upplevelsen och en ögonöppnare för unga personer.
- Gå vilse. Det är inte säkert att det blir kul, men man lär känna varandra.
- Ta med en anteckningsbok. Skriv ner små stödord om vad ni pratar om och era funderingar kring upplevelserna. Det är kul att titta tillbaka på vid ett senare tillfälle.
- Gemensam ljudbok. Med en dubbel plugg kan man använda två hörlurar till en telefon och lyssna på samma ljudbok.
- Låt tonåringen bestämma vad ni ska äta. Mitt resesällskap är varken intresserad av lokal öl eller tysk matkonst, däremot är han väldigt förtjust i fish’n’chips och annan snabbmat. Som förälder njuter jag bara av att slippa diska …
- Gör något oväntat: Boka en upplevelse redan innan ni reser, och överraska gärna din tonåring. Det är de nya och utmanande sakerna vi gör tillsammans som vi minns längst.
- 14 år är en bra ålder. I Berlin till exempel åker 14-åringar fortfarande på barnbiljett i lokaltrafiken och kommer in till rabatterade priser på många ställen.
Att uppleva i Berlin
Shopping: Kläder är billigt i Berlin och jag erbjuder mig att köpa nya kläder till Alfred, som tackar vänligt men bestämt nej. Det finns vissa saker jag inte förstår med tonårskillar. Han menar att han inte behöver nya kläder. I stället tillbringar vi flera timmar i en tysk matbutik. Jag tycker det är kul att testa olika sorter tysk yoghurt och Alfred älskar att samla på sig en massa billigt godis.
Återbruk: Berlin är känt för sina många secondhandbutiker och oftast känns de modernare och mer stilfulla än de jag är van vid hemma. Jag älskar återbruk men köper ingenting denna gång. Alfred överraskar dock och köper två halsdukar för 30 kronor.
Sightseeing: Vi går med på en gratis guidad tur. Vi får tre timmar med en duktig guide och får se både minnesmärket över förintelseoffren och den plats där Hitler hade sin bunker.
På sin önskelista hade Alfred skrivit upp ett besök på Berlin Dungeon, ett slags skräckkabinett med skådespelare. Där finns en mäktig spegelsal, åkattraktionen fritt fall och spännande labyrinter. Men det är inte lika läskigt som vi förväntat oss…
Tv-tornet: Ett av stadens kännetecken är det 310 meter höga Fernsehturm, en arkitektonisk stadsikon och rest från DDR-tiden där stadens invånare och turister sedan 1969 har kunnat njuta av 360 graders utsikt över staden inifrån den stora kupolen. En roligt upplevelse, men det är ofta kö.
Av Sara Skaarup
Svensk bearbetning: Elin Samuelsson