Kicki: Är den nya generationen unga egotrippad?
På något sätt måste vi ha gjort något fel i vår fostran.
Men vad är det vi missat?
Thea är fem år äldre än sin lillasyster och har alltid varit den som tagit mest plats i vår familj. Hon förväntar sig att det mesta ska kretsa kring henne och om det inte gör det så får hon frispel och börjar gråta, trots att hon hunnit bli 19 år och inte är ett barn längre.
Som liten var hon som vilket litet barn som helst, men när hon var i puberteten kunde vi i princip inte säga någonting till henne utan att hon blev arg eller ledsen. Sommaren innan hon skulle fylla nitton år fick hon åka till London på språkresa och det verkade göra väldigt stor nytta.
Plötsligt fick hon lov att klara sig själv och stå för sina egna handlingar. Det var när hon kom hem igen och började sista året på gymnasiet som det urartade.
Jag fick nu ständigt listor med saker som skulle köpas hem enbart till henne, såsom specialschampon, duschkrämer, smink och annat som hon förväntade sig att vi skulle hålla henne med, detta trots att hon fick hela sitt studiebidrag att disponera själv.
Äter aldrig middag tillsammans
Vi har alltid försökt hålla tider hemma för att kunna äta middag tillsammans, men hon brydde sig inte längre om detta. Antingen kom hon hem tidigt och krävde mat innan hon gick ut, eller så kom hon hem när vi andra redan hade ätit.
För mig har detta i och för sig aldrig varit något problem. De som är hemma när det är dags för mat samlas och äter tillsammans. Den som inte kan då äter helt enkelt vid en annan tidpunkt som passar bättre och värmer då själv upp sin mat i mikron.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Thea däremot hade mage att anklaga oss för att vi aldrig åt middag tillsammans med henne. Men hur skulle vi ha kunnat göra det? Hon var ju aldrig hemma vid middagsdags.
Eftersom vi inte väntade på henne med middagen kände hon sig utanför och det var, enligt henne, uppenbart att vi föredrog hennes syster Maja framför henne. Det var när hon slängde ur sig det som hennes pappa blev arg på allvar. Vi har aldrig gjort någon skillnad på våra barn.
Hoppas hon flyttar hemifrån
När Thea är hemma förväntar hon sig att jag ska ha tid att sitta och lyssna på bara henne när hon berättar om sig själv, men jag har ett heltidsarbete och inte all tid i världen. Och det skulle ju kännas trevligt om hon i alla fall en gång per månad frågade hur jag mår.
Just nu längtar vi bara efter att Thea ska söka in till universitetet och flytta hemifrån, att hon ska komma in på den kurs hon önskar och att hon ska få tag på en studentlägenhet där hon kan bo under studietiden.
När jag häromdagen pratade med en väninna som har en dotter i samma ålder som Thea fick jag klart för mig att situationen är likartad även i deras familj. Vad är det då som gör den här generationen ungdomar så egotrippade?
Blir Maja likadan när hon kommer upp i samma ålder? Vi vet faktiskt inte vad vi har gjort för fel, men något har vi missat. Hur är det annars möjligt att en så ung tjej kan ta sig själv på så stort allvar och att allt ständigt ska kretsa kring bara henne?
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]