Kenneth förlorade sin fru och två barn till cancern
Tre av mina anhöriga har dött i cancer
Det är med sorg och saknad i blicken som Kenneth Ohlsson, 74, visar oss fotografierna på sin familj som hänger på väggen i vardagsrummet i radhuset i Näsum i nordöstra Skåne.
Familjen är hårt märkt av cancersjukdomar. Av de tre tonårsflickorna, som är porträtterade i samband med att de tog studenten, finns bara en kvar.
– Charlotte, eller Lotta som vi kallade henne, dog 2001. Samma år fick Caroline beskedet att även hon hade bröstcancer, säger Kenneth och tar ner ett av porträtten för att torka av ramen.
Kämpade länge mot lungcancer
Sedan fyra år tillbaka är även hans hustru Ragnhild, som han gifte sig med 1964, borta. Hon dog några dagar före julafton 2012 i sviterna av lungcancer, som hon kämpat mot i tre år.
– Ibland har jag funderat på vad det är för mening med att leva vidare, säger Kenneth och orden stockar sig i halsen på honom.
Det märks att det är svårt för honom att prata om förlusten av sina två döttrar och livskamraten Ragnhild, men efter en stunds tystnad fortsätter han:
– Tack och lov har jag ett barn kvar och jag har mina barnbarn. Och så har jag Charlie. Han är den bästa medicin man kan tänka sig. När jag skaffade honom sjönk mitt blodtryck, säger Kenneth och klappar den pigga jack russell-terriern som hoppar vid hans fötter.
Hittade cancertumör
Den tunga perioden av sjukdomar och dödsfall i Kenneths familj började i slutet av 1990-talet när hans och Ragnhilds dotter Lotta, som då bara var 30 år gammal, fick beskedet att knölen hon känt i ena bröstet var en cancertumör.
Tumören och området runtomkring opererades bort, men det hjälpte inte. Cancern spred sig med metastaser till bland annat halsen.
– Lottas cancer var en aggressiv variant enligt läkarna, berättar Kenneth.
Samma år som Lotta dog kände hennes lillasyster Caroline en knöl i sitt ena bröst. Orolig efter det som hänt systern ringde hon omedelbart till en vårdcentral för att boka en tid för undersökning.
– Men där var lång kö så Caroline, som då bodde i Solna tillsammans med sin man Andreas, gick helt enkelt den korta sträckan till Karolinska sjukhuset. När hon sa vad det gällde och att hennes syster drabbats av bröstcancer fick hon en tid direkt, berättar Kenneth.
Cancerdiagnos vid 26 års ålder
Undersökningen bekräftade Carolines värsta farhågor: även hon hade fått bröstcancer. När hon fick diagnosen var hon bara 26 år gammal.
– Caroline blev sjuk och hon behandlades med både strålning och cellgifter. Bröstet som tumören satt i opererades bort. Senare opererade hon även bort det andra bröstet i förebyggande syfte, berättar Kenneth.
Under tiden som hon vårdades engagerade sig Caroline mycket i andra som drabbats av bröstcancer och försökte stötta dem. På en resa till Lanzarote som Cancerfonden ordnade träffade hon tre jämnåriga olyckssystrar.
Kallades bröstsystrarna
De fyra vännerna kallade sig Bröstsystrarna och var bland annat med i ett reportage i Aftonbladet 2003. Caroline chattade också med tidningens läsare och svarade på deras frågor.
– Engagemanget för andra kvinnor med bröstcancer betydde mycket för Caroline, säger Kenneth och bläddrar i en klippbok där han sparat artiklarna om sin dotter, men också hennes dödsannons.
– När både Ragnhild och Caroline var sjuka fick jag stötta dem så gott jag kunde, säger han eftertänksamt och stryker omsorgsfullt ut några veck i tidningsklippet med pekfingret.
Ärftlig form av bröstcancer
Så småningom tillfrisknade Caroline och allt såg ljusare ut. Hon kunde börja jobba igen och efter ytterligare en tid flyttade hon och hennes man till Olofström i Blekinge, bara några mil från föräldrahemmet.
– När även Caroline blev sjuk tog Ragnhild initiativ till att man undersökte om det var en ärftlig form av bröstcancer. På hennes sida fanns det inga kända fall, men i min släkt visade det sig finnas några kvinnor som gått bort i bröstcancer, säger Kenneth.
De fick även kontakt med en forskare på Universitetssjukhuset i Lund som intresserade sig för fallet och som ville undersöka om det fanns något samband mellan systrarnas cancer.
– Det visade sig att Carolines cancer var en hormonkänslig variant, medan Lottas var aggressivare. Läkarna sa att det inte var samma sort, men det är ändå märkligt att två unga kvinnor i samma familj drabbas, säger Kenneth.
Kenneth och hans familj försökte trots sjukdomarna att leva som vanligt, men det var svårt efter att Lotta hade gått bort.
– Det kändes att det var någon som fattades vid jular och andra högtider. Det blev aldrig samma stämning som det varit förr, säger Kenneth och visar oss en bild han tagit av de tre systrarna och deras mamma kring köksbordet.
Tumörerna kom tillbaka
Efter några år i Blekinge kände Caroline att hon fått knölar bakom bröstimplantaten. Cancertumörerna hade kommit tillbaka. En ny kamp mot sjukdomen inleddes och en kort tid därefter drabbades familjen av ytterligare en katastrof.
2009 fick Ragnhild plötsligt svår huvudvärk. En datortomografi visade att hon hade lungcancer som spridit sig med tre metastaser till huvudet.
– Både jag och Ragnhild har alltid rökt så det var väl naturligtvis det som var orsaken, säger Kenneth med en suck.
Tumörerna i hennes huvud behandlades med strålning samtidigt som hon fick cellgiftsbehandling. Ragnhild led av svåra biverkningar och mådde mycket dåligt.
– Det här hände samtidigt som Caroline mådde som sämst, men hon försökte dölja det för sin mamma när de träffades för att inte oroa henne, säger Kenneth.
– De sista tio dagarna Ragnhild levde vårdades hon hemma. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat det utan vår äldsta dotter Ann. Hon var hos oss dygnet runt. Caroline var för sjuk för att orka det och kunde bara stanna korta stunder.
Dottern dog ett halvår efter sin mamma
Drygt ett halvår efter sin mamma dog även Caroline. Hon blev 38 år.
– Jag var hemma hos Caroline och Andreas veckan innan hon dog. Hon var alldeles gul i hyn och mycket sjuk. Jag är glad att Ragnhild slapp uppleva det, säger Kenneth.
– Det sorgliga var att hon och Andreas hade bokat en resa för att fira sin bröllopsdag. Den var han tvungen att avboka.
Kenneth har många gånger ställt sig själv frågan varför just hans familj skulle drabbas så hårt av cancer. Han tycker att det är ofattbart.
– När Ragnhild också blev sjuk tyckte jag att det var för mycket för mig. Jag gick till en kurator och pratade och hon skrev ut samma lugnande piller som Ragnhild fick efter att Lotta dog.
Daglig kontakt med dottern
Nu bor han ensam kvar i radhuset i Näsum som är fullt av så många minnen av familjen som han inte längre har. En bit därifrån bor äldsta dottern Ann, 51, som är ett stort stöd för honom. De har daglig kontakt på telefon och han åker ofta hem till henne för att träffa sin dotter och sina tre barnbarn.
– Dessutom har Carolines man Andreas blivit som en son för mig. Han har gift om sig, men vi träffas regelbundet och det är tack vare honom och hans nya hustru som jag upptäckte vilken tröst och stöd en hund kan innebära.
Det började med att Kenneth passade deras irländska setter. När den dog insisterade Andreas på att Kenneth skulle ha en egen hund. Han hjälpte honom att skaffa den sjuåriga omplaceringshunden Charlie.
– Det var när jag passade deras hund som jag upptäckte att det var precis det jag behövde. En kort tid efter att jag skaffat Charlie var jag på en hälsokontroll. Mitt blodtryck hade sjunkit och diabetesvärdena var bättre än på länge. Då kastade jag asken med lugnande tabletter, säger Kenneth med ett leende.
Nära kontakt med barnbarn
Förutom Anns barn har Kenneth ytterligare ett barnbarn som han har nära kontakt med. Lottas son Jesper var bara i femårsåldern när hans mamma dog.
– Medan Ragnhild levde var han mycket här hos oss. Nu är han vuxen och bor i Malmö så det blir mer sällan vi träffas, men vi håller kontakt via telefon och Facebook.
– Och via Facebook har jag även fått kontakt med gamla vänner, säger Kenneth och skiner upp. En av dem hade jag inte sett sedan vi träffades på ett kafé i början av 60-talet. Nu har vi hälsat på några gånger hos varandra.
Av Per-Ola Ohlsson
Foto: Kai Rehn, privat