Katten Louie försvann från familjens hem – räddades av hund
Den tvååriga katten Louie ligger i sin matte Sofie Nordgrens knä och spinner så det hörs lång väg. Han är hemma igen. Ordningen är återställd. Men det var nära att det slutade illa, mycket illa.
– Jag har ingen aning om hur länge han kan ha suttit fastklämd i jordkällaren. Men han kunde varken röra sig fram eller tillbaka och det enda som hördes var ett ynkligt jamande, säger Marie och klappar sin ögonsten bakom öronen.
Det var en söndagskväll tidigare i år som Louie, som är en innekatt av rasen ragdoll, försvann spårlöst från familjen Nordgrens villa i det lilla skånska samhället Tyringe. Här bor, förutom Sofie och Louie, även Sofies man Micke och deras 11-årige son William, samt ragdoll-katterna Avalon och Tyson. De tre katterna är jämnåriga, men de är inte syskon utan kommer från olika uppfödare.
– Man kan säga att vi har varsin katt. Louie är min, säger Sofie. Han är den lugne som aldrig vill gå ut, medan Tyson är äventyraren. Om det är någon man trott skulle kunna rymma är det Tyson. Aldrig de andra.
När familjen Nordgren för några år sedan började prata om att skaffa katt var de alla överens om att skaffa tre stycken på en gång. På så sätt skulle katterna alltid ha sällskap av varandra när de övriga familjemedlemmarna är på jobb eller i skolan.
– Jag är egentligen en hundmänniska, men William är allergisk mot hundar. Däremot är han inte kattallergiker så min man övertalade mig att vi skulle skaffa katt, säger Sofie och fortsätter:
– Jag har dålig erfarenhet av egensinniga bondkatter sedan tidigare, så det var därför vi fastnade för ragdoll som är en mycket social, snäll och kelig kattras.
Louie rymde hemifrån
Under de två år som de tre katterna har bott hemma hos familjen Nordgren har de utvecklat sina speciella egenheter.
– Ragdoll är en fantastisk ras. De är faktiskt väldigt lika hundar. Katterna följer efter en var man än går och de till och med apporterar om man kastar en leksak. De vill bara vara utomhus om det är fint väder och då håller de sig alltid i närheten av oss.
Därför blev förvåningen och oron så mycket större när Louie plötsligt bara var puts väck den där söndagskvällen.
– Vi skulle titta på Sveriges match i handbolls-VM, men innan den började gick vi ut med soporna eftersom vi hade sophämtning på måndagen. Louie måste ha smitit ut medan vi sprang in och ut med soporna, men det var inget vi såg då.
När matchen var slut och de skulle gå och lägga sig hittade de inte Louie.
– Om det hade varit Tyson som varit försvunnen hade vi blivit oroliga och börjat leta direkt, men Louie trodde vi fanns någonstans i huset.
Men när han fortfarande var försvunnen på måndagsmorgonen blev Sofie och hennes familj riktigt oroliga.
– Normalt väcker alltid Louie mig genom att trampa på mig, spinna och vara kelig, men den här morgonen väcktes jag av väckarklockan.
Sofie förstod genast att det var något som inte stod helt rätt till där hemma.
– Micke hade kört till jobbet, men William var sjuk och stannade hemma från skolan. Jag letade igenom hela huset, men Louie fanns inte någonstans. Jag fick en dålig känsla i maggropen. Louie är ingen van utekatt som kan vara borta en natt.
Katten var spårlöst borta
Sofie letade igenom deras trädgård och alla skrymslen och vrår runt deras eget hus och de närmaste grannarnas, men hittade inga spår efter katten.
Hon fruktade vad som kunde ha hänt om han gett sig ut på en längre strövtåg, då järnvägen mellan Hässleholm och Helsingborg går några hundra meter söder om deras hus och ungefär lika långt norrut går den hårt trafikerade väg 21.
– Jag ringde min chef som var förstående och lät mig jobba hemifrån den dagen, säger Sofie som arbetar med ekonomi på Ikea i Älmhult.
Men så mycket jobb blev det inte för Sofie. Hon hade svårt att koncentrera sig på något annat än att hitta Louie.
– Jag ringde Micke som kom hem från sitt jobb så fort han kunde för att hjälpa till att leta efter Louie.
Samtidigt gick hon ut på olika forum på nätet. Hon lade ut en efterlysning på Facebook som delades ett stort antal gånger av andra som ville hjälpa henne att hitta katten.
– Det var en kvinna som rekommenderade mig att vända mig till någon med id-hund. Jag visste inte vad det var, men började googla och upptäckte att det är hundar som är specialtränade för att leta efter bortsprungna husdjur.
Den första hundföraren som Sofie kontaktade kunde inte komma förrän på fredagen och så länge ville hon inte vänta.
– Då hittade jag en kvinna som bodde lite längre bort som jag skickade ett meddelande till. Hon svarade att Tyringe egentligen låg utanför hennes område, men skrev att jag kunde ringa på tisdagsmorgonen om Louie fortfarande var försvunnen.
Ställde ut mat till honom
Men det blev en orolig väntan och en lång natt fram till tisdagsmorgonen. Sofie och hennes familj gjorde flera fruktlösa försök att hitta Louie.
– Mina svärföräldrar kom hit och gick flera rundor i grannskapet och delade ut 50 utskrifter av efterlysningen. Vi pratade med grannarna och bad dem kolla i sina förråd för att undersöka att han inte råkat bli instängd någonstans. Ett tag var vi rädda att en räv skulle ha tagit honom eller att han skulle ha blivit stulen.
På kvällen satte Sofie ut en skål med mat och en kattlåda utanför huset ifall att Louie skulle söka sig hemåt.
– Jag somnade av ren utmattning. Micke kunde inte sova utan steg upp och gick flera rundor runt huset och lyste med en ficklampa fram till klockan tre på natten.
På morgonen upptäckte de att matskålen var tom.
– Men det kan ha varit en annan katt som varit där och ätit.
När Sofie ringde föraren av id-hunden lovade hon att försöka komma vid lunchtid.
– Hon var mycket förstående och mjuk, så det kändes bra. Hon sa till mig att ordna en ”smeller” tills hon kom.
En smeller är en filt, hår eller något annat som kännetecknar och luktar djuret som ska letas upp, och som hunden sedan sniffar på innan den börjar spåra.
Hunden fick upp spår
När id-hundsekipaget kom inleddes sökningen med att hunden fick lukta på en filt som Louie brukar ligga på.
– Han verkade först helt ointresserad, men hans matte sa till mig att jag inte behövde vara orolig. Det var så han arbetade.
I trädgården fick hunden plötsligt upp ett spår och satte med bestämda steg kurs mot en gammal jordkällare som ligger i ett skogsområde ett par hundra meter från villan.
– Då tändes ett hopp, men samtidigt hade både jag och min man varit och letat vid jordkällaren flera gånger utan att hitta Louie, så jag var lite tveksam.
Men hunden markerade tydligt att det fanns något där och Sofie ropade på Louie.
– Jag tyckte det kom ett svagt jamande ljud, men sedan hördes inget mer.
Hon lade sig till slut på magen och kröp in i ett trångt utrymme och lyste med en ficklampa. Då fick hon syn på sin katt. Han satt fast i ett stålnät bak en trasig lucka, upptryckt mot jordkällarens tak.
– Jag lyckades få loss honom. Han var inte skadad, men han var rädd, frusen och hungrig.
Sofie vågar knappt tänka på vad som hänt om hon inte anlitat en id-hund.
– Då hade Louie troligen suttit fast tills han svultit ihjäl. Vi hade varit vid jordkällaren själva och letat flera gånger utan att hitta honom.
Pirrko Andersson tränar upp id-hundar
Andra hundar, katter, får och till och med ormar – det finns inga bortsprungna djur som en id-hund inte kan hitta!
– Den mest udda förfrågan jag har fått var att leta efter en bortsprungen alligator, säger uppfödaren och hundinstruktören Pirrko Andersson.
Från Sjöbo i söder till Älvsbyn i norr finns det ett 50-tal id-hundsekipage som är bredda att rycka ut och hjälpa till i sökandet efter bortsprungna djur. Det handlar om hundägare som valt att specialträna sina djur i sökning.
– Det som skiljer träning av id-hundar från vanliga sökhundar är att id-hundar lär sig att diskriminera och utesluta andra dofter än den som kommer från det bortsprungna djuret, säger Pirrko Andersson.
Hon började utbilda id-hundar 2014 efter att en annan uppfödare sagt till henne att det borde finnas hundar som tränas speciellt att söka efter andra djur.
– Det började med att en kollega som föder upp Leonberger blivit av med två valpar. Då drogs det igång en stor sökinsats, men den gjorde bara valparna ännu räddare. Det var då tanken på hundar som letade upp andra hundar väcktes.
Det behövs fler id-hundar
På sin kennel Hundiagården, som ligger mellan Askersund och Motala, anordnar hon regelbundet en grundutbildning för id-hundar. Ägarna och deras hundar tränas en helg i månaden under en tremånadersperiod och får sedan öva självständigt mellan kurstillfällena. Hundar som gått igenom kursen får gå ett licensprov i spårupptag och doftdiskriminering. Det provet måste sedan göras om varje år för att hunden ska få behålla licensen.
– Det finns alldeles för få id-hundar, det skulle behövas många fler. Alla hundraser är lämpliga som id-hundar, men beroende på terräng är det inte alla som klarar alla uppdrag, säger Pirrko Andersson.
Hur gick det då med alligatorn som hade rymt från en djuraffär?
– Tyvärr var min id-hund sjuk då så jag kunde inte ta på mig uppdraget. Det var synd. Det hade varit spännande.