Karin: Min man bedrog mig under tio års tid
Man tror att man känner någon
När man har levt med en person så länge som jag och min man har gjort så tror man nog att man känner varandra så väl att man inte längre har några hemligheter. Om inte min svägerska hade blivit så onykter på vår senaste kräftskiva så hade jag troligen aldrig fått veta vilken hemlighet som var min mans.
Se också: Pia blev kär i en psykopat
Lennart och jag träffades i början av 80-talet och delade till en början en liten studentlägenhet. När vi båda sedan började arbeta så kunde vi äntligen flytta till en lite större lägenhet med balkong.
Min man gjorde snabbt karriär inom marknadsföringsbranschen och jag började arbeta som ekonomiansvarig på ett stort kosmetikaföretag.
Efter att tvillingarna fötts fick vi allt svårare att få tiden att gå ihop. Våra föräldrar bodde inte i närheten och vi hade inte riktigt råd med barnvakt så ofta som det behövdes. Det gjorde att jag valde att gå ner till halvtid även om det var ett dåligt val i den position som jag befann mig på företaget.
Det slutade med att jag fick släppa min tjänst medan min man lyckades få både löneförhöjningar och stiga i graderna.
Självklart var det här inget drömläge för mig eftersom även jag hade karriärdrömmar, men Lennart kom inte ens på tanken att han skulle kunna skära ner på sin arbetstid. I stället kändes det under den här perioden som om han arbetade mer än någonsin.
Han var liksom aldrig längre hemma medan jag själv drog hela lasset med att skjutsa barn och sköta markservicen. Så här efteråt minns jag även att han kändes alltmer frånvarande i mitt sällskap. Om jag någon gång påpekade det så svarade han mest undvikande att han bara var trött och hade oerhört mycket på jobbet.
När jag någon lördagskväll föreslog att vi skulle gå ut och äta middag tillsammans eller om jag gjorde det extra mysigt för oss två på tu man hand så var han också bara trött efter sin långa vecka och somnade i soffan efter två glas vin.
Systern försade sig efter ett par glas vin
Tiden gick och när barnen blev större kunde jag återigen gå tillbaka till att arbeta heltid. Det gav mig mitt självförtroende tillbaka och jag tänkte inte så mycket på att Lennart inte längre var särskilt uppvaktande eller kärleksfull.
Så en dag hände något. Lennart hade gjort i ordning en jättegod middag med skaldjur och champagne till jag kom hem. Jag undrade om jag hade missat att vi hade något viktigt att fira.Efter den kvällen började vi även göra mer saker tillsammans, och sakta gled vi tillbaka till det som en gång varit vi två. Som en nytändning i mogen ålder.
Så där har det sedan fortsatt tills i somras, då min mans syster Ulla råkade ”försäga sig” då hon druckit lite väl mycket vin på vår årliga kräftskiva med släkten.Vi pratade om åren då våra barn växte upp och det var den tiden då Ulla arbetat som receptionist på reklambyrån där Lennart jobbade.– Som jag fick springa där på kontoret och ljuga ihop varför Lennart skulle gå och ta samtal i receptionen, började hon och det var uppenbart att hon druckit en hel del.Hon nästan sluddrade.Läsarberättelse: ”Min man blev en snygging”Läs mer
– Inte ens på semestern kunde han vara utan den där Berit, fortsatte hon. Det var väl tur att hon äntligen gjorde slut så att jag slapp ljuga för dig, Karin, om alla hans möten och konferenser …
Lennart såg ut som om han hade svalt en kräfta hel utan att vare sig rensa den eller tugga. Han var högröd i ansiktet och jag trodde först att han var på väg att få en hjärtinfarkt.
Berättade sanningen
Men vad menade Ulla egentligen med det hon precis hade sagt? Vilken Berit pratade hon om? Kunde det vara hon som jag visste hade varit hans kund under så många år på reklambyrån …?
Mer än så hann jag inte tänka förrän min man tog mig i armen och sa att vi var tvungna att ta oss därifrån och prata. Han hade någonting att berätta, sa han.Det visade sig att han hade haft en älskarinna under nästan tio år! Och ja, Berit var den jag trodde: hans kundkontakt hos en av hans största kunder.Men hur hade det kunnat pågå under så lång tid bakom min rygg? Och varför hade han kommit tillbaka till mig bara för att hon gjorde slut?
Flera månader har nu gått sedan den här kvällen när jag fick höra om hans otrohet, och jag har ännu inte kommit fram till hur det kommer att bli med oss. Lennart hade alltså bedragit mig under de åren då jag själv var hemma från mitt arbete för att sköta hem och barn.
Att skiljas efter så många år känns fel, men att fortsätta att leva med en man som ljugit under nästan halva vårt äktenskap känns ännu värre. Kanske hade jag trots allt föredragit att sanningen aldrig hade kommit fram, men nu är det för sent.
/ Karin