Julie lider av ovanlig sjukdom – vågade inte gå ut ensam på ett år
Kanske trodde folk på gatan i Randers i Danmark att Julie inte såg när de diskret fiskade upp mobiltelefonen ur fickan för att ta en bild på lite avstånd. Men det gjorde hon.
Hon märkte också när folk pekade. Och stirrade. Eller när de gav kompisen en liten knuff och nickade åt hennes håll för att försäkra sig om att sällskapet inte missade henne.
Julie märkte allt. Ändå höll hon huvudet högt i alla år och gick ut på stan utan att låta folks gränsöverskridande beteende förstöra för henne.
I alla fall fram till den dag då hon inte orkade längre. Till den dagen då bägaren rann över. Den dag då alla blickar, pekfingrar och tanklösa bilder tagna i smyg till slut blev för mycket.
Se också: Nine Gunke efter sin alzheimerdiagnos: "Vill inte gömma mig"
Familjär partiell lipodystrofi – ovanlig sjukdom
Julie Kvelland har en ovanlig sjukdom, familjär partiell lipodystrofi, som gör att hon har mycket smala armar och ben eftersom kroppens fettvävnad ansamlas på hals, rygg och överkropp.
Men i många år hindrade inte hennes annorlunda utseende henne från att göra något.
Först när hon fyllde 20 drabbades hon – och hon drabbades hårt. Julie fick både ångest och depression och plötsligt klarade hon inte längre att gå utanför dörren om inte hennes föräldrar eller en kompis följde med.
Om folk på gatan uppfört sig anständigt hade det aldrig gått så illa. Hade de bara ett kort ögonblick tänkt på att Julie, har känslor och är lika sårbar som alla andra, hade de nog låtit bli. Men den anständigheten och eftertanken var det inte många som hade.
Det fick Julie att för ett år sedan ta ett mycket modigt beslut. Ett beslut som skulle öppna ögonen på folk och få dem att tänka sig för lite mer.
Julie som hade gömt sig bakom sin stängda dörr med krossat självförtroende fann nämligen plötsligt en nästan ofattbar styrka inom sig själv när hon en dag satte sig ner och skrev en mycket ärlig text.
En text som handlade om hur det är att vara hon – och som skulle bli det första inlägget på hennes egen blogg, juliekvelland.dk.
Jag ville berätta varför jag ser annorlunda ut, och också att folk inte har rätt att peka finger åt mig
– Det var egentligen en spontan idé, som kom en natt när jag inte kunde sova. Nästa morgon gick jag upp och startade min blogg. Jag ville få ut min historia. Jag ville berätta varför jag ser annorlunda ut, och också att folk inte har rätt att peka finger åt mig, säger Julie, som erkänner att det var med darrande händer hon första gången tryckte på publicera.
Hon var faktiskt så nervös att hon inte själv vågade dela inlägget på Facebook, men det gjorde en väninna och sedan gick det snabbt.
– Det kom ofattbart många kommentarer och alla var positiva. Först kom det från några jag kände, men blixtsnabbt kom det också många från folk jag inte kände. Det var helt galet. En del skrev privata meddelanden till mig eftersom de också hade det jobbigt. De frågade mig till råds och berättade att jag gav dem inspiration, eftersom jag var så ärlig, säger Julie, som innan inte ens hade kunnat drömma om att reaktionerna skulle vara så många och så personliga.
Men hon hade självklart hoppats att hon skulle kunna hjälpa andra än sig själv genom att dela med sig av sin historia. Man behöver nämligen inte ha en ovanlig sjukdom för att gå runt och känna sig utanför. Det är som bekant en del av livet emellanåt. Men det är en aspekt som man sällan ser på sociala medier och det ville Julie gärna vara med och ändra på.
– Jag blir så glad om jag kan hjälpa andra. För jag vill så gärna vara med och sprida att alla duger.
Har aldrig kysst en kille
Julie har sedan dess skrivit många ärliga inlägg. Några har varit djupa och handlat om hennes sjukdom och ångest. Andra har handlat om hårfärger, musik och att vara sur på morgnarna. Julie är ju en helt vanlig 23-årig tjej från Randers.
Men en sak i hennes liv var inte helt vanlig. Eller rättare sagt: en sak saknades i hennes liv. Kärleken. Också den valde hon att skriva ett inlägg om.
– Jag har aldrig kysst en kille. Visst gick jag ut varje helg, men jag flörtade aldrig för det vågade jag inte. Jag var rädd att jag skulle stöta bort killarna. Att de inte skulle vara intresserade av mig på grund av mitt utseende, säger Julie, som samtidigt upplevde att fler och fler av hennes väninnor fick pojkvänner.
Och hon märkte att hon saknade kärleken. Därför valde hon att göra något aktivt för att förändra situationen. Hon skrev ett inlägg där hon öppet berättade att hon gärna ville träffa en kille. Det var det första steget.
På jakt efter kärleken
Det andra steget var att medverka i ett tv-program där hennes jakt på kärleken följdes av kameror. Det resulterade i fyra program, där tittarna fick följa både med- och motgångar. For grim til kærlighed kan ses på DR:s hemsida dr.dk.
När man delar med sig av sin kamp, får man lust att kämpa vidare
Att Julie har öppnat sin dörr för ett tv-team säger något om hur långt hon har kommit. När hon tidigare inte ville gå ut på stan visar hon nu upp sig för hela Danmark.
Och hon tvivlar inte på att förändringen till stor del beror på hennes blogg. Ärlighet och mycket uppmuntran ligger bakom framstegen.
– Det har gett mig riktigt bra självförtroende. När man delar med sig av sin kamp, får man lust att kämpa vidare.
Det kräver självfallet en stor styrka att vara så öppen med sin sårbarhet. Var Julie fann den, medan hon kämpade mot ångest och depression, kan hon inte riktigt peka på.
Det finns flera förklaringar. En av dem kan man se hemma på väggen i hennes lägenhet i Randers där roliga och knäppa bilder på hennes vänner hänger tätt. Julie har alltid haft några mycket nära vänner, som har funnits där både när livet har varit toppen och tufft.
– Mina vänner har verkligen varit ett stort stöd, säger Julie, liksom att hon kommer från en bra och trygg familj.
Grunden finns där i Julies liv. Nu ska hon bara fortsätta att skriva på bloggen så att folk lär sig att tänka om när de ser en människa som skiljer sig lite från genomsnittet.
Läs Julies blogg på juliekvelland.dk
Översättning: Anette Bülow