Julia: Min familj firade jul på påsken
På ryggen hade påskharen en stor säck fylld med presenter och i tv-rummet stod ett stort påskris där påskpresenter låg inslagna i fina paket. Alla vi barn var fyllda av förväntan och vi visste inte till oss av glädje.
– Javisst, har vi varit snälla! Så snälla så! Och alla vuxna höll med.
Dagen kändes lång innan det blev kväll, men redan på morgonen hade påskharen varit hos oss och värpt var sitt litet ägg under vår säng. Ett ägg fyllt av påskgodis. Det enda underliga, som vi tyckte, var att vi aldrig vaknade när påskharen var där och värpte sitt ägg.
Efter frukosten lekte vi barn, medan de vuxna stökade i köket med mat som vi sedan åt i finrummet. Det var ett riktigt påskbord med allt man kan tänka sig, skinka, Janssons frestelse, sill, ägghalvor med olika pålägg, leverpastejer, omeletter. Vi åt länge och mätta blev vi, så det var härligt att sätta sig i soffan efteråt och lyssna på mormor eller farmor när de läste sagor. Sen kom som sagt påskharen.
Inte som de andra
Ja, så här har jag haft det under hela uppväxten och jag såg inget konstigt i det förrän jag var sju år och hade börjat skolan. Det var då jag insåg att vi hade lite konstiga traditioner i vår familj och släkt, att andra firar julafton istället för påskafton.
Vår julafton gick ganska obemärkt förbi. Det var som om ingen i familjen ville låtsas om att det var jul, det var som vilken helg som helst. Men när jag började skolan och alla de andra barnen började prata om julen och vad de önskade sig i julklapp, då kände jag mig rätt udda och utanför faktiskt.
Fröknarna pratade om Jesus födelse och varför vi firar jul. De andra barnen undrade vad jag önskade mig och om jag hade skrivit önskelista. Jag sa som det var att jag faktiskt inte riktigt visste vad jul var, men att jag får massor av presenter av påskharen till påsk. De andra började reta mig, så jag kom hem och grät efter skolan varje dag och jag frågade pappa och mamma varför inte vi firade jul. Det märktes på pappa att han inte tyckte om att jag frågade. Han gick fram och tillbaka i huset och verkade orolig. Jag undrade om jag hade gjort något fel.
Pappa ville glömma julen
Det tog flera dagar innan han äntligen berättade sanningen för mig. Han berättade att min riktiga mamma dog i samband med min födelse. Det var en svår förlossning, lång och utdragen, och min mamma var svårt sjuk.
Hon drog sin sista suck samtidigt som jag tog mitt livs första andetag. Pappa sa att jag tog över hennes själ. Min mamma dog på julafton och jag föddes på julafton. Min mamma hette Julia och eftersom jag föddes på julafton och tog över hennes liv, så fick jag också heta Julia.
Han berättade att hennes död hade gjort honom så ledsen så han ville inte veta av julen mer. Han bestämde sig för att låtsas att julen bara var en vanlig helg. Hela släkten stod på hans sida och tyckte också att de skulle undvika julen. Det känns fel att fira på hennes dödsdag, även om det är min födelsedag. Min födelsedag firar vi istället den 24 juni och julafton firar vi på påskafton.
Jag firar vidare
Min pappa träffade en ny kvinna när jag bara var ett halvår gammal och de gifte sig. I mina ögon är hon min mamma och jag har alltid kallat henne mamma. Allting kom så klart som en chock för mig när pappa berättade, men när julen var över och jag kom tillbaka till skolan efter jullovet så kunde jag berätta min historia för mina klasskompisar. Alla förstod min situation och alla accepterade att vi firar som vi gör.
Och som det känns nu så kommer vi nog att fortsätta fira på detta viset trots att jag är över 40 år nu och har egna barn. Mina barn har däremot väldigt tidigt fått reda på varför vi firar som på ett annorlunda vis i vår familj.
Detta är helt normalt för dem och de längtar verkligen till påskafton och påskharen varje år.
/ Julia