Josefine: De påstod att jag var utvecklingsstörd
Mina föräldrar hade skilt sig eftersom pappa alltid drack sprit. Han träffade en ny kvinna snabbt och hon drack också sprit.
Jag gick på lågstadiet och redan då började mobbningen och utanförskapet. Mobbningen blev allt värre och jag slöt mig inom mig själv. Jag gömde mitt ansikte och vågade inte prata.
I andra klass skickades jag till skolpsykologen två gånger i veckan för samtal. I fjärde klass fick jag höra att det var fel på mig och att jag var utvecklingsstörd.
Jag var hemma allt oftare och skickades till BUP. Där hittade de inget fel på mig. Jag fick kompisar där som var snälla och jag kunde slappna av. Jag gick i skolan på BUP i fyra veckor.
När jag sedan kom tillbaka till min klass började mobbningen igen. Jag fick magkatarr och huvudvärk.
Gjorde utredning och fick diagnos
I sjätte klass skickades jag på nytt till BUP efter att lärarna uppgett att jag var utvecklingsstörd. Jag fick diagnosen lätt utvecklingsstörning. Mamma och mina släktingar var förtvivlade för det stämde inte. Jag sattes i särskola på prov i fyra veckor och sedan kom jag tillbaka till min klass igen.
Det blev sommarlov och jag valde att börja högstadiet med samma klass eftersom jag tänkte att nu skulle det vara slut med mobbningen. Men det blev i stället mycket värre och på vårterminen i åttan orkade jag inte längre och började i särskolan.
Där fick jag vänner som jag än i dag umgås med. Där fick jag vara mig själv. Jag lärde mig allt möjligt.
När jag var 18 år hoppade jag av skolan. Jag drabbades av en svår depression och kom till psykiatrin.
Där fick jag göra tester och fick diagnosen medelsvår psykisk utvecklingsstörning med betydande beteendestörning. Efter det skrevs jag in i LSS.
Både jag och min familj var förtvivlade. Jag kände mig illa behandlad, kränkt och nedvärderad av vården och omsorgen. Jag fick höra att jag inte klarade av något och det har gjort att jag har fått både ångest och panikångest. Det jobbar jag nu med att få bukt med.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Våren 2017 kände jag att jag ville göra om hela utredningen med tester på ett annat ställe.
I oktober samma år gjorde jag det och fick veta att jag är normalbegåvad. Vilken lycka! Jag grät av glädje.
Under de här åren har det betytt mycket att min underbara mamma alltid har funnits där för mig. Hon har stöttat mig och hjälpt mig med allting.
Nu hyr jag en lägenhet genom LSS, men jag skrivs snart äntligen ut från LSS. Jag har ansökt om skadestånd för lidandet och kränkningen som pågått de senaste åtta åren och väntar på besked om detta.
I dag mår jag mycket bättre. Till er som har varit med om något liknande vill jag säga: Ge inte upp! Stå på er!
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]