Jorunn och Jens sålde allt och köpte en husbåt
Det är ingen smäcker segelbåt eller lyxig yacht. Däremot en mysig husbåt. Gul-orange i färgen med två bruna ränder tvärs den runda magen. Egentligen skulle fartyget heta Humla, men för att ge den charmiga båten lite mer finess fick den istället namnet Bombus, vilket betyder humla på latin.
– Man måste våga satsa. Annars kommer man ingenstans, säger Jens Arild Stangeland, 60, och Jorunn Gamlemshaug, 47 år.
De sitter i varsin djup fåtölj, har benen på fotpallar och kaffemuggarna nära. Här sitter de och njuter av utsikten från panoramafönstren.
Vi har gott om tid, kör i sakta mak och åker inom minsta lilla vik
– Vi har ingen tv. Istället sitter vi här och tittar på den fantastiska naturen som vi får uppleva när vi reser längs med den norska kusten. Vi har gott om tid, kör i sakta mak och åker inom minsta lilla vik, säger Jorunn.
Boytan på husbåten är 50 kvadratmeter. I det största rummet finns vardagsrum och kök. Det första du lägger märke till när du kommer in är att golvet är behagligt varmt. Och så de stora fönsterna och ljuset som flödar in i det stora rummet.
Bombus har ett gästrum med en säng som kan omvandlas till arbetsbänk. Intill finns ett badrum. Dessutom finns det ett större sovrum med dubbelsäng och badrum. Från detta rum är det panoramafönster med havsutsikt. Precis utanför hänger en badstege så Jorunn och Jens Arild kan ta ett morgondopp direkt när de har klivit ur sängen.
På husbåtens tak finns en stor uteplats med bekväma sittmöbler och bord. Själva skovet är av stål, men golv, tak och väggar består huvudsakligen av plats. Den drivs av diesel. Under sommaren är de självförsörjande på ström tack vare solcellspaneler på taket. På vintern funkar det inte riktigt så, men Jens planerar att montera på ett vindkraftverk.
Blev sjukskriven efter tuffa år
Paret möttes 1990. Jens är utbildad kock och tillsammans startade de ett gatukök i Ålesund för att sälja munkar. Parallellt startade de en cateringverksamhet som Jens höll i. Det blev långa dagar och mycket jobb. Något socialt liv hade de inte tid med. Efter att ha kört hårt i tre år blev Jens sjukskriven. Vad skulle de göra nu?
Då föddes tanken på att sälja allt de ägde och använda pengarna till att göra något helt annat.
Jens tog sig tillbaka till arbetslivet och 2013 sålde de gatuköket. Jorunn jobbade i storkök på en båt vilket innebar att hon jobbade fyra veckor i sträck och sedan var hon ledig i fyra veckor. Jens började jobba som steward på samma båt och arbetade samma skift.
Efter två år sålde de alla sina ägodelar och drog till Kanarieöarna. Det enda de tog med sig var varsin resväska. Där bodde de i ett och ett halvt år – och pendlade till och från jobbet. Men 2016 var Jens så sliten att han skickades iland.
– Jag blev sjukskriven. Idag är jag sjukpensionär.
Husbåten byggdes i Polen
Nu ville de se sig om efter en bostad. I 15 år hade de pratat om att skaffa husbåt. Varför inte undersöka det närmare?
– Vi är båda ganska impulsiva, säger Jorunn och ler.
– Först åkte vi till Tyskland för att titta på husbåtar. Men för oss var det viktigt att få bestämma själva hur husbåten skulle se ut. Vi ha de gjort ritningar på allt. Så fick vi tips om ett varv i Polen. Vi åkte dit, säger Jens.
Husbåten skulle ha allt man behöver ha i ett vanligt hem. Golvvärme var viktigt. Och diskmaskin, kylskåp, frys och allt annat man kan behöva.
Skillnaden är att om du inte gillar grannarna kan du bara åka vidare
– Bekvämlighet är viktigt för mig, säger Jorunn och fortsätter:
– Jag ville att det skulle kännas som ett hus snarare än en båt. Och så har det blivit. Här har jag det precis som jag skulle ha haft det i en liten lägenhet på land.
– Skillnaden är att om du inte gillar grannarna kan du bara åka vidare, säger Jens.
De köpte båten för omkring 4,1 miljoner kronor och tror att den idag är värd 4,8 miljoner kronor.
Hur var det att sälja allt ni ägde?
– Bara härligt. Vi blev lite chockade när vi såg hur mycket vi egentligen hade. Vi frågade oss själva: Varför har vi kvar allt detta, säger Jorunn.
– Det var skönt att bli av med allt. Vi har bara sparat några få saker med affektionsvärde, flikar Jens in.
– Och när vi vill köpa något nytt ställer vi frågan: Behöver jag egentligen detta? Vi har ju inte plats heller, säger Jorunn.
Jag kan ärligt säga att jag inte har ångrat någonting
– Jag kan ärligt säga att jag inte har ångrat någonting, säger Jens.
Men var det inte lite läskigt att lägga alla pengar på en husbåt?
– Det var en chansning, men vi var överens om att göra detta. Eftersom vi har inte har barn blev det enklare för oss att satsa på detta, säger Jorunn.
– Ja, om det skulle gå åt skogen och vi skulle förlora alla våra pengar så har vi i alla fall testat, säger Jens.
– Om vi skulle få uppleva att bo i en båt var det läge att göra det nu, fortsätter han.
Lever som på land
De flyttade in i augusti 2017. Då var husbåten inte riktigt färdig. Jens hade ensam kört Bombus från Polen till Tyskland där Jorunn anslöt. Därefter gick färden via Danmark och Sverige. De körde inom alla kanaler – ville inte stressa – och målet var Fredrikstad, Norge, där de skulle betala moms på en bestämd dag.
– Det hann vi, och sedan var det dags för Jorunn att jobba igen. Det gick väldigt smidigt, säger Jens.
Livet i Bombus är ganska likt livet på land. Men de fiskar mycket och när de lägger till går de på långa vandringar.
Tror ni att folk blir avundsjuka på er?
Båda ler lite innan Jens svarar:
– Ooo ja, Det vill jag lova. Vi får ofta höra: Ni gör precis det jag drömmer om att göra. Särskilt män brukar säga det.
– Och det är alltid någon som säger: Det hade aldrig fungerat för mig. För när jag har varit ute och rest är det så skönt att komma hem igen. Men så är det ju för oss också. Skillnaden är bara att vårt hem är mobilt, säger Jorunn.
Vilka reaktioner har ni fått från familjen?
Jorunn ler.
– Jag tror nästan att de hade förväntat sig något sånt här av oss.
– Först sa de: Ni är helt galna, säger Jens.
– Jag sa till min mamma: ’Jens och jag ska bygga hus…’ Hon sa: ’Vad trevligt!’ Varpå jag sa: ’… båt’. Hon blev lite chockad faktiskt, säger Jorunn.
Det första Jens och Jorunn gjorde när de hade anlänt till Norge med Bombus var att kasta ankar i Horten för vintern. Där stannade de i fem månader.
26 personer bodde i hamnen. Jorunn och Jens stortrivdes.
– Vi lärde känna väldigt trevliga människor. Det är väldigt socialt på sjön, säger Jens.
Efter att ha varit på samma ställe i så många månader började de känna sig rastlösa. En dag sa de till varandra: Nu måste vi vidare.
Det bästa är att vara i rörelse. Folk frågar hela tiden: Var ska ni åka?
Helst vill de inte planera utan hellre ta saker och ting som de kommer. Preliminärt håller de sig till Norge, men de har pratat om Sverige och Finland. Och vem vet – kanske drar de till Svarta havet en dag?
Av Kristine Grønhaug
Svensk bearbetning: Lisa Södergren