Jonna Sohlmér blev heroinist när kamerorna slocknat
P
å köksgolvet i den gula tegelvillan ligger Jonna Sohlmér, 35, på knä och försöker få katten Vilda att äta av kattmaten som hon dukat upp på ett fat åt honom.
– Han är lite kinkig med maten, förklarar hon. Man måste truga.
Vilda är en av de åtta katter som bor hemma hos Jonna och hennes sambo Fredrik Kronholm, 44, i deras hus som ligger i Skegrie strax utanför Trelleborg på den skånska landsbygden.
Här har de tillsammans byggt upp ett tryggt och drogfritt liv och förutom de egna katterna har de räddat ett 50-tal övergivna katter som de ordnat nya hem åt.
– Katter betyder jättemycket för mig, säger den tidigare barnfilmstjärnan. Jag glömmer aldrig min första katt Tiger. När jag fick honom var det första gången i mitt liv jag upplevde kravlös kärlek.
Spelade Doris i Lilla Jönssonligan
Jonna är tjejen som gick från en tillvaro som firad filmstjärna kantad av glamour, limousiner och röda mattan till ett liv som utslagen heroinist, kriminalitet, blodiga kanyler och överdoser.
Hon var tio år när hon fick rollen som Doris i Lilla Jönssonligan och knappt 14 år vid de sista inspelningarna.
Det kändes som om mitt liv gick från att ha varit i färg till att bli svartvitt
– Jag var för gammal för rollen när jag fyllde 14 år, säger hon.
Övergången till ett liv som en vanlig tjej i högstadiet hemma i Skövde blev brutal för Jonna.
– Det var inte bara det att jag inte skulle få vara med i fler filmer. Under de fyra år som filminspelningarna pågick bodde jag periodvis hemma hos filmproducenten i en stor lägenhet på Karlaplan i Stockholm. Jag hade skaffat mig många vänner där. Allt det försvann.
När Doris andra och sista film hade premiär hemma i Skövde fick hon åka limousin, samma som Sylvester Stallone åkt i, till biografen och röda mattan rullades ut.
– Det var en lördag, minns Jonna. När jag vaknade på söndagen insåg jag att allt var över och att jag dagen därpå skulle gå till skolan som en helt vanlig tjej. Det kändes som om mitt liv gick från att ha varit i färg till att bli svartvitt. Det blev långtråkigt.
När Jonna började i årskurs nio blev hon tillsammans med en pojkvän som var ett par år äldre. Han missbrukade heroin, men han avrådde bestämt henne från att prova.
– Jag hade redan blivit introducerad för droger. Som 13-åring hade jag snott några öl från pappa och jag hade testat att röka hasch. Tyvärr tyckte jag det var spännande. Det gav mig kickar.
Testade heroin
Bakom ryggen på sin pojkvän testade Jonna för första gången heroin. Upplevelsen blev himlastormande trots att hon mådde illa och spydde okontrollerat.
– Jag älskade det från första stund. Det var som att öppna Pandoras ask. Jag blev lugn av heroin, all min ångest försvann och jag ville prova igen och igen.
Jonna fastnade snabbt i ett beroende och började ta heroin varje dag. Hennes pojkvän blev först arg när han upptäckte att hon testat, men var sedan den som försåg henne med narkotikan.
– När jag tog heroin på morgonen orkade jag vara i skolan en hel dag. Då kunde jag sitta stilla och lyssna på lärarna. Jag blev också mindre stökig och slutade mobba andra, vilket jag gjort tidigare.
Absurt nog var min första tanke när han åkte fast hur jag skulle skaffa heroin
För Jonna var det inga problem att hänga med i skolarbetet trots heroinberoendet. Hon hade alltid varit duktig i skolan och redan när hon började i första klass hade hon ett litet försprång eftersom hon och hennes familj bott i Geneve, Schweiz, några år och där börjar man skolan två år tidigare.
– Heroinet gjorde att jag kunde prestera bättre och att jag fick bra betyg. Jag fick bilden av att det var något positivt för mig.
Men under sommarlovet innan hon skulle börja på gymnasiet dog hennes pojkvän av en överdos. Jonnas heroinberoende upptäcktes och det blev starten på en tio år lång period med tvångsvård, behandlingshem och ett liv på samhällets skuggsida.
I samma veva flyttade familjen till Skåne och ett år senare kunde Jonna börja i gymnasiet på det individuella programmet. Men hon var långtifrån drogfri.
– Efter studenten försökte jag jobba i en livsmedelsaffär, men eftersom jag använde heroin kunde jag inte hålla tider och jag fick sparken efter några månader.
Istället började hon studera vid juristlinjen i Lund. Hon klarade tentorna och tog sin jur kand trots att hon under terminerna festade och missbrukade narkotika.
– Det hade aldrig gått om det hade varit högre krav på närvaro under föreläsningarna. Jag klarade tentorna genom att ta amfetamin för att hålla mig vaken och läsa in allt som jag missat under terminerna.
Hemlös och utan pengar
Men betygen var trots allt inte tillräckligt bra för att det skulle bli aktuellt med att jobba vid tingsrätter. Dessutom hade hon prickar i straffregistret efter att ha dömts för snatteri, bedrägeri och andra småbrott som hon begått för att finansiera sitt missbruk.
– Jag fick jobb som receptionist och familjerättsjurist på en begravningsbyrå. Jag var duktig på själva jobbet, men det höll inte eftersom jag hade problem att komma i tid och så upptäckte några av kunderna att jag var påtänd på jobbet.
Samtidigt som Jonna pluggade juridik var hon tillsammans med en yrkeskriminell man från Malmö. Medan de var tillsammans försåg han henne med heroin, men hon var tvungen att bidra till den kriminella verksamheten, främst genom olika bedrägerier.
Jonnas säkra tillgång till heroin bröts tvärt när pojkvännen greps för väpnat rån och vapenbrott och dömdes till ett långt fängelsestraff. Plötsligt stod hon utan pengar och droger. Hon var hemlös eftersom hon tvingats hyra ut sin lägenhet i andra hand och hennes familj hade tagit avstånd från henne.
– Absurt nog var min första tanke när han åkte fast hur jag skulle skaffa heroin. Jag tänkte inte på att det var synd om honom.
Jonna sjönk snabbt djupare ner i drogträsket. Hon tog flera överdoser och vägde till slut inte mer än 38 kilo.
Till slut hade hon nått så långt ner till sin absoluta botten att hon övervägde att sälja sex för att finansiera sitt missbruk.
– Jag hade en kompis som var prostituerad och som skulle avtjäna ett fängelsestraff. Hon erbjöd mig att ta hennes plats och bo hemma hos en äldre man under tiden, berättar Jonna.
För Jonna, som alltid betraktat sex som något väldigt intimt mellan två älskande och som alltid varit lite pryd, var det ett oerhört stort steg att ta.
– Men jag var desperat och flyttade in till honom. I början nöjde han sig med att jag duschade med öppen dörr och gick utan tröja i lägenheten, men efter ett par månader krävde han mer.
Jonna ställdes inför ett vägskäl.
– För mig var det den ultimata gränsen. Jag kände att jag hellre skulle ta mitt liv än att tvingas ta i hans kropp. Någonstans kände jag att jag aldrig skulle kunna resa mig igen om jag prostituerade mig.
– Då kom jag på att det fanns ett tredje alternativ – en metadonbehandling. Vid 25-års ålder var jag för första gången motiverad att försöka sluta med heroin.
Hon tog kontakt med Sprutbytet i Malmö där hon fick hjälp att börja en metadonbehandling.
– Sprutbytet var den enda institution jag litade på. Egentligen var det lång kö till behandlingen, men min läkare bedömde att jag inte kunde vänta.
Jonna hittade kärleken
Jonna beskriver sin kamp för att bli fritt heroinberoendet som en lång process som innebar några återfall. I dag känner hon sig stabil och nämner två viktiga händelser som gjort att hon klarat att sluta sitt missbruk.
– Jag och Fredde blev tillsammans på nyårsafton 2010. Han ringde och bjöd mig på nyårsmiddag och sedan visade det sig att det var bara han och jag, säger hon och skrattar.
– Sedan dess är vi ett par, fortsätter hon sedan och läggar armen kärleksfullt om Fredriks midja när han sätter sig bredvid henne vid köksbordet hemma i Skegrie.
Hit flyttade det numera drogfria paret 2013. Delvis för att bo på landet där de kan ha sina katter, delvis för att komma bort från det gamla umgänget i Malmö.
Han ringde och bjöd mig på nyårsmiddag och sedan visade det sig att det var bara han och jag
– Jag hade inlett min metadonbehandling lite tidigare än Jonna och tillsammans har vi kunnat stötta och hjälpa varandra, berättar han.
När de slutade med heroin upptäckte de att de hade råd att resa och upptäcka nya länder. Saker som de aldrig fått uppleva under åren som missbrukare.
– Vi har bland annat varit i Turkiet, Grekland och Mexiko. I Mexiko simmade vi med delfiner. Det var en fantastisk upplevelse, säger Jonna och visar bilder från den resan.
Efter en paus fortsätter hon:
– Men det var när vi var på Kreta och en liten kattunge hittade in på vårt hotellrum som den andra stora förändringen i mitt liv kom. Kattungen var hos oss hela veckan och vi övervägde att smuggla hem den till Sverige, men vi vågade inte.
Drömmer om barn
Väl hemma i Sverige igen skaffade Jonna och Fredrik sig sin första katt tillsammans – Tiger.
– Tyvärr blev han ihjälkörd av en bil på gatan härutanför förra året. Det var senaste gången jag kände ett sug efter heroin och var nära ett återfall. Men jag gjorde det inte. Jag lyckades stå emot, berättar hon.
Jonna har just nu tagit en paus från socionomutbildningen för att satsa på sitt narkotikapolitiska engagemang och föreläsa om sitt liv. Hon vill gärna föreläsa mer i framtiden och arbeta med något där hon även har nytta av sin juristutbildning.
Fredrik har läst sex av nio terminer på juristlinjen vid universitetet i Lund.
Tillsammans drömmer de om att bli fler i familjen.
– Vi har försökt skaffa barn några år, men våra tidigare liv och metadonbehandlingen vi har fått gör det svårt. Därför har vi ansökt om att få börja en IVF-behandling (provrörsbefruktning). Vi hoppas få bli föräldrar snart, säger Jonna.
Det är nu över fyra år sedan någon av dem tog heroin senast och både Jonna och Fredrik bedömer att risken för återfall är mycket liten.
– Vi har så mycket att förlora nu om vi skulle göra det, säger hon och lägger kärleksfullt armen om Fredrik medan de går en promenad längs stranden i Skåre. Där har de sin båt som de brukar åka på utflykter med under vackra sommardagar.
Fotnot: Jonna har instagramkontot En vanlig dag utan heroin. Hon bloggade när hon var aktiv missbrukare, men då hette bloggen En vanlig dag på heroin.
Av Per-Ola Ohlsson
Foto: Stefan Lindblom, TT och privat