Johanne är ”psykolog med sovsäck”: Därför ska du läka sorgen i naturen
Mitt i den djupaste hjärtesorgen efter att ha blivit dumpad – efter floder av tårar, snor och ansenliga mängder pappersservetter – bestämde sig Johanne Refseth, 35, för att resa sig. Nu skulle hon visa sig själv och världen att hon kunde fixa livet på egen hand!
Hon skulle ha ett mansfritt år, och inte längre vara beroende av att lita till andra. För att kickstarta det hela skulle hon göra något som hon egentligen inte vågade alls, det läskigaste hon kunde föreställa sig. Övernatta i tält. Ute i skogen. Alldeles ensam.
En vårdag 2015 packade hon sin nyinköpta vandringsutrustning och gav sig ut i Nordmarka vildmark utanför Oslo. Det började riktigt bra. Badande i eftermiddagssol fick hon sitt livs största öring på kroken. Sen sänkte sig mörkret och lämnade gränslöst utrymme för läskiga fantasier.
I egenskap av psykolog hade Johanne en del kunskap om att hantera rädslor och ångest, men när hon låg där ensam i tältet den natten trodde hon att hon skulle ”dö av skräck”. ”Det är inte värt det”, tänkte hon innan hon till slut somnade av utmattning. Till sin stora förvåning vaknade hon morgonen därpå och kunde konstatera att hon fortfarande var i livet. Hon klarade att göra upp en eld, stekte den egenhändigt fångade fisken i pannan, åt den tillsammans med den medhavda äggsalladen, drack långsamma klunkar av kaffe som hon kokat över öppen eld – och kände sig som Stålmannen. Där och då blev Johanna frälst på vandringar.
Runt en brasa i Nordmarka, den här gången med oss på allas som följeslagare, skrattar hon åt minnet.
– Jag satt på en häll med den bleka morgonsolen i ansiktet, med kaffekoppen i handen, och kände en enorm glädje och tillfredsställelse över vad jag presterat. Jag hade övervunnit mycket genom att klara att sova ensam där ute, eftersom jag var så rädd för just det, säger Johanne.
Friluftsliv bra för hälsan
Mycket har hänt i Johannes liv under de fyra år som gått sedan det mansfria året gick åt skogen, men mer om det senare. Och hon som snarast trodde att hon skulle dö den gången ensam i tältet älskar nu att sova ute – och har blivit en ambassadör för friluftslivets glädjeämnen. Genom sitt instagramkonto @psykolog.med.sovepose och bloggen med samma namn förmedlar hon den goda effekt som naturen kan ha på oss.
Jag satt på en häll med den bleka morgonsolen i ansiktet, med kaffekoppen i handen, och kände en enorm glädje och tillfredsställelse över vad jag presterat
– Forskning visar att det här med att vara i naturen ger lägre puls, sänkt blodtryck, fler positiva känslor och hjälper oss att tänka mer konstruktivt, säger Johanne.
I blogginlägget ”Varför friluftsliv är bra för folkhälsan” skriver hon om hur naturen kan göra oss lyckliga rätt och slätt för att den kan ge så många möjligheter att bemästra saker, något som triggar lyckokänslan. Som att få en fisk på kroken, klara av att göra upp en eld… Och att engagera sig helt och fullt i sådana sysslor kan också bidra till känslan av lycka.
”Så med andra ord är friluftsliv som innehåller bemästrande, engagemang och positiva känslor, saker som faktiskt kan ha direkt effekt både på effektiviteten på jobbet, sjukdagar och livslängd. Så ge dig ut i skogen och ha en riktigt fin söndag!”, avslutar Johanne blogginlägget.
Och nu har alltså vi bett att få följa med på en vandring, vi som helt glömt hur en eld luktar, vi som nu känner skogens rofylldhet sakta smyga sig in i själen. Johanne har packat fram vedträn, bark och tändningsbriketter (för säkerhets skull), kaffepanna och praktiska trämuggar. Och ett renskinn att sitta på. Hon försöker lirka in kaffepannan över elden.
– Åh, jäklar, jag skulle ha tagit med mig mina eldhandskar. Efter att ha överlevt sin första natt utomhus har det blivit ytterligare ett femtiotal, plus regelbundna dagsutflykter i skog och mark.
Laddar om med naturen
Att dela detta i sociala medier är bara en hobby – till vardags jobbar Johanne som psykolog, vägledare och föredragshållare på Alternativ til vold, Oslo. Utöver det har hon en privatklinik där hon tar emot klienter på kvällstid. När arbetsdagarna blir för tunga är det i naturen hon laddar batterierna. Hon, som ofta känner sig mentalt sliten, som lätt kan tänka väl mycket och bli lite orolig i kroppen, märker hur detta försvinner när hon är ute på vandring.
Känns som om mitt huvud får en omstart
– Jag kan inte förklara det helt och fullt, men även de utomhusnätter när jag fått anstränga mig mycket, varit kall, legat vaken och kommit hem sliten, så känns det som om mitt huvud har fått en omstart. Tidigare har jag använt träning som ett sätt att få ro i tankarna, men jag tycker att en vandring i Nordmarka funkar mycket bättre. Jag blir fysiskt utmattad, men mentalt utvilad.
Vill förbättra norska folkhälsan
Naturen är ändå ingen ”quickfix”, understryker Johanne.
– Det är viktigt för mig att få fram att psykisk hälsa är komplex och att det finns mycket som inte kan fixas med en tur i skogen.
Men som hon också säger:
– Å andra sidan kan det mycket väl hända att du känner dig lite bättre efter en vandring, tänker lite klarare kring dina bekymmer och därmed har mer energi att ta itu med det som tynger dig.
– När vi slåss mot sådant som ger oss psykiska problem kan det handla om många olika saker. Kanske är det gamla överlevnadsstrategier som fungerade under vår uppväxt, men som ställer till det för oss nu. Kanske har vi ett överaktivt ångestsystem, kanske något helt annat.
Det är information om just detta som hon också hoppas att nå ut med. Förutom vildmarksrelaterade inlägg som ”Så sover du ensam utomhus” och ”Hur att få din icke friluftsintresserade partner med på vandring”, delar hon också mer allmänna teman som ”Varför du ska känna dina känslor för att hålla dig frisk” och ”Varför blir somliga stressade av att ha det bra?”.
På vägen har nämligen ett annat stort mål växt fram; att hon genom sina inlägg kan bidra till att förbättra den norska folkhälsan.
Psykisk ohälsa allt vanligare
Som psykolog har hon ända sedan studietiden önskat att alla kunde få tillgång till en del av det som hon lärde sig där. Och när hon sedan började jobba uttryckte klienterna detsamma.
– ”Att jag inte visste detta tidigare!”, är något som många sagt till mig. Det gör stort intryck när 60 år gamla män gråter för att de inser något om sig själva som de lätt hade kunnat läsa sig till. Jag ville skriva den bloggen jag skulle önska att mina klienter hade läst när de var tonåringar, säger Johanne.
Antalet norrmän som befinner sig i riskgruppen för att utveckla psykisk ohälsa har ökat de senaste åren. Ett sätt att förebygga den utvecklingen är att ge folk kunskap om psykologiska processer. Något av det viktigaste vi bör känna till är detta med hur våra känslor fungerar, menar Johanne – och då särskilt hur detta att undertrycka känslor kan göra att vi får fysiska problem.
– Våra känslor fungerar som en kompass i livet, de berättar för oss vad som är viktigt för oss. Men många av oss har av olika skäl börjat hålla våra känslor lite på avstånd, och sättet som kroppar gör detta på är genom att aktivera beredskapssystemet, förklarar Johanne och utvecklar:
– Detta kan ge oss fysiska problem, som bland annat muskelspänningar och -smärtor, magont och illamående.
Träffade sitt livs kärlek
Hennes erfarenhet är att många känner igen sig i detta, men att få vet vad de ska göra åt det.
– Att uppmärksamma, förstå och uttrycka dina känslor är det enkla och korta svaret på detta, men som de flesta vet så är detta lättare sagt än gjort.
När vi är på vandring är det som en gigantisk lekplats för henne
Elden sprakar och skickar ut små orange gnistregn. Kaffet är klart och Johanne tar sig en slurk ur trämuggen. Hon är på en annan plats i livet nu. Hon har grundligt bevisat för sig själv att hon kan klara sig på egen hand. Efter att ha intervjuats i media har hon fått uppleva ett överväldigande intresse för det hon postar i sociala medier. Nu håller hon också föredrag och workshops om friluftsliv och psykologi. Och plötsligt en dag hörde en förlagsjätte av sig och frågade om hon kunde tänka sig att skriva en bok om just psykologi och vildmarksliv, något som hon håller på med nu.
Och så var det ju det här med det mansfria året som inte gick helt enligt plan. För en dag stod han ju där på gymmet, dansken Markus, som hon direkt visste var mannen i hennes liv.
– Jag hängde mycket där för att försöka få honom att inse att vi var menade för varandra, säger Johanne och ler.
Tar med sig dottern ut i naturen
Lyckligtvis var dansken snabb i uppfattningen och bjöd med henne på dejt i Nordmarka med brasa och kaffe – och då var saken i grunden avgjord. För ett år sedan blev de föräldrar till Emma. Hon är självfallet med på vandringar och har redan många tältnätter bakom sig.
– När vi är på vandring är det som en gigantisk lekplats för henne. Hon är en aktiv tjej som gillar att utforska saker och jag ser hur hennes ansikte är som ett enda stort ”wow!” när vi är ute.
– Det ger mig mycket att se med vilket intresse och vilken entusiasm hon upptäcker världen, hur hon kan sätta sig ner och titta på en kotte, visa den för mig och smaka på den, berättar Johanne.
Hon som en gång fruktade att övernatta ensam i vildmarken mer än något annat, gläder sig nu de gånger hon får möjligheten. Som i somras när sambon tog med sig Emma till Danmark. Då gav Johanne sig genast ut bland bergen. Helt ensam. Och utan att vara det minsta rädd.
– Jag höll till i ett område där det varken finns stigar eller folk, det var helt underbart. Känslan av att bara vara närvarande i naturen, njuta av att se bergen, dricka vatten direkt från bäcken och lägga mig utmattad efter långa vandringar med tung ryggsäck.
Svensk bearbetning: Helena Schoug
Foto: Sverre Jarild, Privat