Johanna tar hand om två vanvårdade åsnor
När åsnorna Ketty, Hilma och Herbert omhändertogs av Länsstyrelse och polis var de hängiga och avmagrade. Förra ägaren hade varnats flera gånger efter en längre tid av misskötsel. Åsnorna hamnade på djurhem.
Snart kom Facebookinlägget som sökte nya familjer till åsnorna. Myndigheten blev nerringd av intresserade efter inlägget som nådde en halv miljon människor. Kanske var engagemanget extra stort eftersom åsnor knappast tillhör de vanligaste djuren i vårt land.
– De blev nog lite förvånade, säger Johanna Bruun som nu har två nya familjemedlemmar, de söta åsnesyskonen Hilma och Herbert.
Ett mål var just att dessa två skulle hamna på samma ställe eftersom de tyckte mycket om varandra. Ketty var deras dräktiga mamma och även hon fick ett bra nytt hem.
Är utbildad i djurskydd
Johanna hade precis rätt bakgrund för att ta hand om de traumatiserade åsnorna. Hon är utbildad biolog och har även gått en utbildning för djurskyddsinspektörer. Men framförallt bor hon på en stor gård med många andra djur.
– Jag jobbar som biologilärare på gymnasiet, men har gården ihop med min sambo Henrik Karlsson som är lantbrukare. Vi har ett hundratal köttdjur, två jämtgetter, ett tjugotal höns och ankor, två kaniner, två katter och fem hästar, berättar Johanna.
Johanna och Henrik träffades 2011 när hon letade hö till sina hästar.
– Jag har alltid varit djurtokig och fick min första häst när jag var 13 år. Jag gillar att bara sitta med djur och umgås, men med hästarna hade jag också tävlingsambitioner, framförallt inom dressyr, säger Johanna.
När hon träffade Henrik med ett minst lika stort djurintresse och han bjöd ut henne på en slädtur efter sin häst, uppstod romantik och paret flyttade ihop 2015. De delade en aktiv livsstil och varje dag var fylld av händelser.
– Det som förändrade allt var när jag i januari 2018 ramlade av min häst och bröt benet. Det kändes hemskt eftersom jag förstod att jag inte skulle kunna rida på några veckor, minns Johanna.
Då visste hon inte hur komplicerad frakturen var och att operationen delvis skulle misslyckas. Än idag har hon svåra nervsmärtor och ridningen har hon tvingats avstå, åtminstone tills vidare.
Förälskad direkt
Det är riktigt sorgligt, säger Johanna. Men numera har hon två långörade vänner att ta hand om, något som lyfter vardagen.
– Både Hilma och Herbert är underbara personligheter. Jag blev så förälskad i dem direkt när jag såg annonsen på Facebook, säger hon och Henrik nickar.
– De är speciella.
Johanna fick träffa åsnorna första gången i deras tillfälliga hem. Hon blev lite förvånad över hur små de var.
– Jag trodde faktiskt att de skulle vara större och de var också mycket lugnare än jag förväntat mig. Det är verkligen stor skillnad mot hästar vad gäller temperament. De är tryggare och jag föll direkt för dem, säger Johanna.
När hon fick hem Hilma och Herbert till Nossebro efter en månad märkte hon att det var två djur som var något sargade i både kropp och själ. De hade inte fått den omvårdnad de behövt, de saknade rutiner och mänsklig kontakt.
– De var lite rädda av sig, hade fått för lite foder och inte haft någon trygg, fast hand, då blir det en lång process, säger Johanna.
Tålamod är viktigaste egenskapen
Men med hjälp av godis, som morötter och massor av kärlek har de redan förvandlats till betydligt tuffare åsnor.
– Tålamod är viktigaste egenskapen när man har hand om djur, säger Johanna.
Hon tränar dem dagligen genom att leda dem i grimma, lyfta deras hovar och borsta dem.
– Nu har Hilma inga problem längre när hovslagaren kommer, berättar Henrik.
Vill köra in åsnorna
Herbert däremot behöver mer tid innan han helt kan klara av att någon rör hans ben.
– Vi får fortsätta att träna, helt enkelt. Åsnor är verkligen envisa på riktigt, säger Johanna och ler. Hon kramar om Herbert, som bara är två år gammal och yngre än syster Hilma, fyra.
Johanna har redan insett att de är ganska olika trots att de är syskon som växt upp ihop. Gemensamt är deras självständiga karaktärer, de gör inte alltid som man vill.
– Men Herbert är ganska intresserad av vad som händer. Han är lite ljusare grå i ansiktet än Hilma och aningen livligare. När jag släpper ut dem i hagen rullar han sig alltid på samma ställe varje gång. Han älskar det medan Hilma bara tittar på. Herbert gillar när vi klappar på hans öron. Det gör inte Hilma som är mer självständig.
Målet är att så småningom köra in dem båda så att de kan dra en liten vagn tillsammans, men annars kommer de främst att vara sällskapsdjur.
De har redan fått många vänner bland de andra djuren, även hästarna gnäggar numera när de ser sina närbesläktade kompisar.
– Fast i början var det annorlunda. Första gången de såg åsnorna flydde hästarna i vilt sken och stannade allra längst bort i hagen. Det tog en halv dag innan de vågade bege sig upp mot stallet igen. Varken korna eller getterna var rädda, bara nyfikna.
Herbert har också börjat ”hjälpa till” med åsnornas blogg.
– Jag hade med mig datorn ut i hagen, satt och skrev när han kom och lade sin mule på tangentbordet. Tyvärr flyttade han en fil som jag aldrig hittade igen, en uppgift som jag hade gjort till mina elever på skolan, säger Johanna och ler.
Här hittar du åsnornas blogg: www.herbertochhilma.blogg.se
