Johanna Lind Bagge om livet med hundarna och maken Anders Bagge
Johanna tar verkligen upp hela rummet. Hon dyker upp i hotellfoajén i centrala Stockholm med Signe och Julia – två vackra grand danois, en på varje sida. De skäller och hoppar glatt upp med tassarna på mina axlar. Men Johanna säger bestämt ifrån och de lugnar sig för en stund.
Hon förklarar för mig och alla som nyfiket tittar på de enorma djuren att de trots sin storlek bara är valpar och fortfarande under upplärning.
Hundar är prioritet ett i Johannas liv. Ända sedan hon var sju år, då hon fick sin allra första hund, har hon alltid haft minst en fyrbent boende hos sig.
– Som mest har jag haft sju stycken samtidigt, men just nu har vi fem, säger hon. Hon berättar att hon aldrig skulle kunna leva ihop med en man som inte tycker om djur. Hundarna går före allt. Maken Anders Bagges intresse för hundar var en bidragande faktor till att hon fastnade för honom.
Makarna tävlar
Just nu tävlar de äkta makarna med varsin hund i SVT:s serie Underdogs. Att Johanna valde att ställa upp med just Julia, som är en stor grand danois och dessutom valp, var ingen slump. Johanna älskar utmaningar och när hon går in i ett projekt är det hundra procent som gäller.
– Visst kunde jag ha valt en av mina enklare hundar, men jag ville utmana Julia eftersom hon är väldigt reserverad och rädd av sig. Johanna beskriver hur hon under programmets gång såg Julia växa i självförtroende.
– Under seriens gång kunde man se Julia bli mer orädd och glädjen som började lysa alltmer i hennes ögon. Det var fantastiskt att se hennes utveckling när hon tog sig an varje deltävling, säger Johanna.
– Fokus ligger på att aktivera sig mer med sin hund, säger Johanna som känner att hon vill stimulera andra hundägare att röra på sig mer.
– Vi har 1,2 miljoner hundar i landet och många hundägare tror att det räcker att ta en promenad med sin hund för att aktivera den, men det finns många olika sätt. Vi bestämmer allt åt hunden, till och med när den ska kissa eller vilken väg den ska gå. Jag behöver känna efter vilka behov hunden har. Vid det här laget har Signe och Julia dragit till sig alla hotellgästers blickar, gång på gång får vi avbryta samtalet för att någon vill fråga Johanna något om hundarna eller för att hundarna busar. Enligt Johanna finns det egentligen inga jobbiga hundar, det handlar om att se hundarna och deras olika behov. Hon menar att precis som med oss människor är hundarna inte stöpta på ett och samma sätt, vi har alla olika personligheter.
– Det handlar om att titta varje hund djupt in i ögonen, se själen och möta upp honom eller henne därefter, säger hon. Tidigt i livet var Johanna inriktad på att bli veterinär, men kände att blödigheten tog över.
– Jag skulle aldrig ha fixat det där. När vissa skaffar hund så tror de att allt är bra, men det finns de som inte tar ansvar hela vägen. Kanske har de ingen försäkring eller en försäkring som inte är anpassad efter respektive hundras. Så när deras hund drabbas av en tumör eller liknande är de inte beredda att täcka upp för dessa kostnader, i stället tar de hem hundarna utan behandling.
Johanna Lind Bagge
Ålder: 51 år.
Gör: Hudvårdsguru och expert inom skönhet och hälsa. Entreprenör med egen kollektion (JBL) inom kläder och väskor. PR-kvinna, tv-profil och hundmassör.
Familj: Maken Anders, sonen Daniel, 23 år, fem hundar och en katt.
Bor: Stockholm.
Ren och skär hälsa
Hon har alltid haft en hundflock runt sig och djuren har blivit en livsstil för henne. Att hundar är välgörande för oss människor är vetenskapligt bevisat och Johanna menar att hundar är som ett ”vandrande hälsoapotek på fyra ben utan biverkningar”.
– De är ren och skär hälsa. Så fort man har med sig en hund in på ett affärsmöte förändras stämningen. Folk kan vara stressade och sitta spända med axlarna upp till öronen, men så dyker en hund upp i sällskapet, känslan blir en helt annan och axlarna åker ner.
När Johanna insåg att hon inte skulle kunna bli veterinär kände hon att välbefinnande i åtminstone någon form var något hon ville sysselsätta sig med. Hon minns när hon satt i väntrummet på olika skönhetssalonger som liten medan hennes mamma gjorde olika behandlingar.
– Alla som kom ut från sina behandlingar såg så tillfreds och avslappnade ut. Då tänkte jag att om det inte är fyrbenta jag ska jobba med så får det väl bli tvåbenta, säger Johanna som sedan utbildade sig till hudterapeut.
1993 blev Johanna Fröken Sverige. Efter en kort sväng som Fröken Sverige följt av en del modelljobb i New York har hon nu jobbat med hudvård och välbefinnande i snart 35 år. Medan skönhet och hudvård, tillsammans med den egna kollektionen, är Johannas profession så är djuren hennes passion. Så med tiden började hon intressera sig även för friskvård för hundar.
– Jag engagerar mig i ett projekt som kallas för ”hunden i centrum” som handlar om välmåendet för en hund. I det gör vi något som kallas för ”söndagskollen”. Det är en uppmaning till alla hundägare att en dag i veckan kolla igenom sin hund i skadeförebyggande syfte. Det handlar om att undersöka allt ifrån tandhälsan och klippa klorna till att skanna av hela kroppen för att känna efter om det till exempel finns eventuella knölar eller förändringar av något slag.
Ett stort hjärta
Johanna och Anders har känt varandra som vänner i många år. Hon minns när hon, tillsammans med sin dåvarande man Djon och sonen Daniel var hembjudna på middag hos Anders.
– Det var en av de första gångerna vi träffades och vi var där tillsammans med några andra vänner. Jag minns att det var något speciellt med Anders eftersom han direkt dök ner på golvet och lekte med Daniel medan alla andra vuxna satt och åt middag. Jag förstod då att han hade ett stort hjärta och det jag känner med Anders än i dag är att han har känslorna utanpå kroppen. Jag ser en ödmjukhet inför djur och barn och att han inte är som alla andra. Han är filterlös och befriad från regler.
Vi fortsatte ha kontakt till och från efter det där mötet men det var bara på ett vänskapligt plan. Johanna berättar att hon på den tiden trodde på livslång kärlek – och vill så göra även i dag – men efter 24 år skilde sig Johanna från sonen Daniels pappa.
– Vi var ett fantastiskt team, men vi glömde bort varandra och jobbade för mycket. Det var på mitt initiativ som vi gick skilda vägar eftersom jag ville vara själv. Jag behövde hoppa av och göra vissa förändringar i mitt liv, förklarar Johanna.
Vänskapen mellan Johanna och Anders växte senare till kärlek.
– När en fågel viskade i hans öra att jag hade separerat så hade Anders redan beslutat sig för att det var mig han skulle ha, har han berättat. Men han fick jobba för det, för jag hade bestämt mig för att vara ensam.
Efter några år som par gifte de sig 2018. Hon beskriver dem som väldigt olika i sina personligheter, men i sina värderingar och i passionen för djur möts de. Kärnan i deras relation, menar Johanna, handlar om kärleken till djur och att ha nära till skratt och humor i kombination med respekt för varandra.
– Det är viktigt att inte ta varandra för givet och att ha integritet, att inte förlora sig själv eller sin personlighet i sitt äktenskap. Det gäller att behålla sin egen agenda, samtidigt jobbar vi som ett team. ”It takes two to tango” och det får inte plats två egoister i ett förhållande, utbrister Johanna.
Framför allt har de sin humor gemensam. Hon berättar att de kan börja dagen med att fnissa tillsammans.
– Vi kan vakna tidig morgon och skoja på olika dialekter om roliga saker och skrattet är igång från morgon till kväll. Vi har båda sådan sjuk humor. Att ha kul ihop, det är viktigt i en relation och jag kan på riktigt säga att jag aldrig skrattat så mycket ihop med någon som jag gör med Anders. Tårarna sprutar! Samtidigt har jag heller aldrig blivit så arg på någon som honom.
Johanna är extremt organiserad
Den största olikheten mellan de äkta makarna är att Johanna till skillnad från sin man är oerhört strukturerad.
– Jag är extremt organiserad, men ibland kan det vara bra att bryta och bara bli lite omskakad. Av Anders blev jag verkligen det, jag skakar typ fortfarande, säger Johanna och börjar skratta.
Att leva med någon som har adhd handlar enligt Johanna om att lära sig att hitta en form som funkar just för deras relation.
– Det mest utmärkande med Anders diagnos är att han påbörjar en massa projekt, men avslutar inte alltid dem. Han kan även jaga upp sig själv och dra igång en massa samtidigt, och då blir han manisk, får en hög energinivå och snabbare andning. – Då gäller det att bryta det där maniska, rent fysiskt. I Anders fall är det bästa att få ut honom. Eftersom han älskar att vara ute i trädgården brukar jag säga åt honom att gå ut och klippa gräsmattan. Då hinner han varva ner, säger Johanna.
Fick missfall
Sonen Daniel har hunnit bli 23 år. Johanna berättar att från den dag hon fick honom har hon levt med hjärtat utanför kroppen. Hon beskriver sig själv som en ”kompismamma”. När han var liten ordnade hon en massa diskon, kalas och ”Fångarna på fortet-evenemang”.
– Jag har nog alltid varit en väldigt påhittig mamma, pinsam men rolig. Johanna fick missfall med tvillingar efter Daniel och hon hade gärna velat ha fler barn. Men efter många års kämpande har hon insett att barn verkligen är en gåva.
– Jag känner mig därför extra tacksam över att jag fick Daniel. Även om Anders och jag gärna hade velat ha barn tillsammans har vi förlikat oss med tanken på att det inte blir så. Vi har två guddöttrar som vi kidnappar ibland. Det är ett enormt förtroende och ett uppdrag vi tar på stort allvar. Sedan är det så att hundarna blivit våra svansbarn som gör oss båda så otroligt glada.
Vad gör dig lycklig?
– Att få göra det jag mår bra av, att vara närvarande och i nuet. Framgångar handlar inte om att göra allt som alla andra gör. Lycka är att få göra sin grej och känna passion för det. Det gäller att leva, inte överleva.
Finns det något som skrämmer dig?
– Ja, alla oroligheter i vårt samhälle är en skrämmande utveckling. Det som var tryggt i livet tidigare känns inte längre lika säkert. Jag är även rädd för att förlora någon närstående eller någon av hundarna. Allt kan förändras på en dag men däremellan ska man leva.