Jette: Min dotter hjälpte mig att bli nykter
”Det är något som inte stämmer!”
Freja och hennes bror ser sin mamma Jette dansa runt som en galning med en stol över huvudet i den lilla kolonistugan. Runt, runt svingar hon den, samtidigt som hon sjunger att stolen minsann är sötare än Freja, eftersom den har fyra ben och Freja bara två.
– Mamma var aspackad, vilket vi ju upplevt flera gånger förut, berättar 25-åriga Freja, som denna kväll för tre år sedan kände att någonting var annorlunda.
– Hon blev alltid elak när hon drack, men den här kvällen var hon på festhumör, berättade att hon hörde röster och visade oss märkliga, osynliga symboler på sina händer som också talade till henne. Om jag och min bror inte kunde förstå det kunde vi dra åt fanders.
Freja blev orolig och ringde en jourläkare för att få hjälp.
– När läkaren kom tvingades mamma genom ruset inse att tvångsinläggning på en låst avdelning var det enda alternativet.
Frejas mamma minns själv den förfärliga kvällen.
– Det blev vändpunkten i mitt liv, berättar Jette Street, 55, som i dag är tacksam för att hennes dotter agerade.
Hemsk barndom
Genom hela sitt vuxna liv har ölen varit Jettes bästa vän. Den har aldrig ställt några krav.
– Jag började dricka i tidig ålder, och jag tror att mitt behov att fly verkligheten berodde på de upplevelser jag hade som barn.
När Jette var liten dog hennes pappa i en bilolycka, och efter bara några år flyttade en ny man in hos familjen.
– Min styvfar var psykopat. Han kunde vara charmerande, men redan när jag var fem år gammal började han förgripa sig på mig. Mamma låg i badet och han tog av mitt nattlinne, varpå han gjorde något hemskt mot mig. Jag förstod inte vad det var som hände, men jag var jätterädd.
Övergreppen fortsatte under hela Jettes barndom.
– Jag var livrädd för honom och blev bestraffad om jag inte gick med på hans sexlekar. Han kunde kasta ut mig naken på altanen när det snöade ute, eller stoppa in mig i ett påslakan och knyta fast det vid ett element. Han tvingade mig också att se på när min älskade storebror blev bestraffad.
Jette tar en paus. Tårarna rinner nedför hennes kinder.
– Jag var sjuk hela tiden, spydde ofta och läkaren sa att jag hade magkatarr. I femte klass orkade jag inte mer och försökte hänga mig i ett rum på skolan. Men röret som jag skulle hänga mig i gick sönder och föll ner i bitar på golvet tillsammans med mig.
Sov på gatan
Trots att många i Jettes omgivning kunde se att hon mådde dåligt var det ingen som gjorde något.
– Det berodde nog på att jag ljög om allt. Min styvfar hotade med att döda min familj om jag avslöjade honom. Så jag sa alltid till folk att allt var bra, vilket de trodde på.
Allt kulminerade när Jette fyllde 17.
– Min styvfar försökte strypa min mamma, vilket han försökt göra tidigare, men denna gång gick jag emellan och skrek till mamma att springa därifrån. Min styvfar hämtade sitt luftgevär och laddade det, så jag störtade också ut genom dörren. Han sköt efter mig medan jag sprang sick-sack nerför gatan för att söka skydd hos en granne.
På grund av rädsla polisanmäldes aldrig mannen. Jettes mamma bestämde sig dock för att separera.
– Jag flyttade då hem till min bror som bodde mitt i stan och det var då mitt missbruk började. Jag var i så pass bra skick att jag kunde sköta mina jobb, och framför allt var jag bra på att ljuga. Jag drack mycket, men dolde det genom att hälla alkohol i kaffekoppen.
Jette träffade sin första man och fick en son.
– Kort därpå blev jag ensam med min son, men jag träffade en ny man som jag fick Freja med. När jag återigen blev singel flyttade Freja med sin pappa, och det var när min son flyttade hemifrån som allt gick snett. Jag började också knapra piller och efter ett par självmordsförsök åkte jag in och ut på psyket. Jag förlorade min bostad och sov periodvis på gatan, i trappuppgångar eller hos någon av mina suparkompisar. Jag slutade sköta min hygien och blev likgiltig inför det mesta.
Ljög om allt
När Jette hade Freja hos sig varannan helg fick hon tjata in sig hos någon alkoholistkompis så att Freja fick sova i en säng, och så kunde de låtsas som om de hade ett helt vanligt liv för en stund.
Freja minns tydligt att hon aldrig visste hur dessa helger skulle se ut.
– Ja, jag har ju många obehagliga minnen från den tiden. Jag minns till exempel en gång när jag och min bror var i en lägenhet med mamma och det stod några män utanför med stora basebollträn i händerna och ville in. Jag och min bror gömde oss bakom en dörr, och eftersom ingen berättade för oss när männen hade försvunnit stod vi bara kvar där. Jag minns tydligt mönstret på baksidan av dörren. Ett av fyllona i lägenheten tyckte det vore kul att skrämma oss, så han ryckte i dörren och skrek. Vi trodde att vi skulle dö av skräck.
Jettes drickande har även lett till stora konsekvenser för Freja.
– Jag har svårt att lita på människor. När mamma sa att hon skulle gå och handla kom hon inte tillbaka. Så när någon säger att vi ska göra något i nästa vecka tänker jag ”ja, det får stå för dig!” Lögner har alltid varit en stor del även i mitt liv. Jag ljög om allt för att dölja sanningen om min mamma.
Trots de tuffa erfarenheterna har Frejas kärlek till Jette alltid funnits där.
– Och i dag är jag så stolt över henne för att hon tillsammans med mig nu har kämpat i tre år för att bli nykter. Det har varit fruktansvärt jobbigt för henne, men hon är på rätt väg. Och det beror bland annat på att jag och min bror fick henne att komma till insikt den där fasansfulla kvällen, samt tack vare hennes fantastiska kontaktperson Carina som till slut fick henne att erkänna att hon var alkoholist.
Nu vill Jette mer än gärna berätta för andra hur hon kom ur sitt alkoholmissbruk.
– Jag planerar att åka runt med Freja och föreläsa så att andra kan ta lärdom av vår historia. Det kanske kan bidra till att en alkoholist slipper hamna i en lika fasansfull situation som den jag hamnade i den där fruktansvärda kvällen för tre år sedan.
Av Mary Steengaard, Susanna Hauffman
Svensk bearbetning: Elin Samuelsson
Var går gränsen?
I Sverige finns egentligen inga officiella rekommendationer för hur mycket alkohol man kan dricka utan risk. Men man brukar tala om hur många ”standardglas” (12 g ren alkohol) vi kan dricka per vecka och forskare anser att man kan dricka 9 glas vin (10 –15 cl) eller 9 drinkar med starksprit (3– 4 cl) eller 9 burkar folköl eller 9 flaskor starköl, om man inte redan har ett alkoholproblem eller ärftlig risk för alkoholberoende. Detta gäller både för män och kvinnor.
– Det är inte bra om man dricker alla nio standardglasen vid ett tillfälle! Gränsen för missbruk ligger vid tre glas per tillfälle. Det är bra om man väljer att avstå från alkohol två eller tre dagar per vecka, främst för att ett regelbundet drickande lättare skapar ett beroende, säger Sven Andreasson, alkoholläkare, Karolinska institutet.
Fler män än kvinnor
Hur många har en riskkonsumtion av alkohol i Sverige? Så här ser statistiken ut:
- Både könen ålder 16-84 år=17 %
- Kvinnor 16-84 år=13 %
- Män 16-84 år=20 %
- Andelen män med riskkonumtion har minskat med 1,7 % sedan 2006. För kvinnor syns ingen liknande minskning.