Jenny-Ann utbildar sig för att bli dödsdoula
Det var när Jenny-Ann Gunnarsson, 51, fick uppleva hur det var att leda mamman in i sista vilan för tio år sedan som tankarna på att stödja andra i samma situation kom.
– Det jag fick uppleva med min mamma var så stort och djupt, och en erfarenhet jag ville använda.
Då hade hon ännu inget namn på den yrkesroll hon var ute efter. Hon ville vara en länk mellan sjukvården och den döende, någon att hålla i handen och någon som förde den döendes talan och såg till att döden blev så som personen önskade.
– Mammas död var en lika fin och mäktig upplevelse som när min dotter föddes. Döden kan vara lika stark och fin som en förlossning. Det är en helt unik händelse.
Mammans död fick Jenny-Ann att utbilda sig till dödsdoula
Mammans död blev också startskottet för hennes nya karriär, som begravningsentreprenör. Hon har också ordnat dödskaféer: informella möten där folk får dela med sig om sina funderingar om döden.
Men för några år sedan hörde hon talas om dödsdoulor och bestämde sig för att utbilda sig till det. Hon tycker att det är viktigt att vi öppnar upp och pratar mer om döden.
– Nu uttrycker vi oss: OM jag dör – och NÄR jag får barn. Vi borde säga precis tvärtom: NÄR jag dör, OM jag får barn.
– Vi måste förhålla oss till döden. I många andra kulturer är döden en naturlig del av livet och så var det hos oss också förr, men vi har tappat det.
Det är i England som Jenny-Ann påbörjat sin utbildning till dödsdoula. Där driver Hermione Elliott företaget Living well, dying well. Hermione är sjuksköterskan som växlat spår – från förlossningsvård till palliativ vård – och nu ser hon det som sitt kall att sprida kunskap om vikten av att få dö värdigt.
Döden kan vara lika stark och fin som en förlossning
Hermione blev liksom Jenny-Ann nyfiken på fenomenet med dödsdoulor efter en stark upplevelse vid sin mammas död. Inom loppet av några år miste hon flera anhöriga och såg hur olika avslut de fick. I några fall blev släktingarnas sista tid svår på grund av okunskap, stress och för att ingen inom vården vågade lyfta frågan hur personen faktiskt ville dö.
– Det finns ett stort glapp mellan vad den medicinska personalen kan bidra med och vad den döende behöver. Döden är mer komplex idag. Och fler dör ensamma.
Dödsdoulorna tycker döden tar för lite plats
Både Jenny-Ann och Hermione tycker att döden får ta för liten plats idag. Jenny-Ann märker det i sitt yrke som begravningsentreprenör.
– Folk hittar inte ens tid i sina uppbokade kalendrar för en begravning. Jag har ibland stora svårigheter att få tio personer att komma överens om en dag inom en hel månad – medan många muslimer till exempel, som ska begrava sina nära så snart som möjligt, prioriterar annorlunda och reser över hela jordklotet för att kunna närvara på mycket kort tid.
En annan sak som fick Jenny-Ann att gå dödsdoula-utbildningen är vetskapen om att många svenskar dör utan någon vid sin sida.
Men hur skulle det kunna funka praktiskt och ekonomiskt med dödsdoulor i Sverige?
– Jag har inte alla svaren än. Jag vet inte hur färdiga vi är för det här i Sverige. Men det finns ju förlossningsdoulor sedan många år. Och varför inte tänka sig att dödsdoulor skulle kunna ingå som en ruttjänst för att hjälpa äldre?
– Som doula kan jag frigöra tid för att finnas vid den döendes sida. Idag har jag ju heller inga fasta tider, i mitt yrke som begravningsentreprenör.
Doulor kan också finnas där som ett stöd för de anhöriga och hjälpa dem att vara delaktiga i döendeprocessen
Dödsdoulans jobb: Att finnas där
Doulan är tänkt att finnas hos den döende redan innan vaktiden.
– Vaktiden är viktig men då är den döende inte så medveten längre. Det är värdefullt att i ett tidigare skede ha fått träffa, samtala och dryfta funderingar med någon som också fungerar som en samordnare, ventil och ett skyddsnät.
– Som dödsdoula hoppas jag kunna få möjlighet att komma in i ett tidigare skede, och hjälpa till att planera och skapa lugn kring processen.
En dödsdoula ska både kunna ha djupa samtal med och hantera personens funderingar samt kunna hjälpa till med begravningsplanering. Den kan också hålla kontakt med släktingar och vänner.
– Det är inte alla anhöriga som orkar hur mycket som helst. Och ibland finns det motsättningar i familjer och knutar som man kan behöva hjälp med att lösa upp.
– Doulor kan också finnas där som ett stöd för de anhöriga och hjälpa dem att vara delaktiga i döendeprocessen.
Allt för att ge den döde ett bra avslut.
Får hjälp när den döende avlidit
Doulan ska även kunna ta hand om skeendet efteråt. Till exempel klä och tvätta den döde, vilket kan kännas som en trygghet inför döden: man vet vem som sedan tar hand om en.
Både Jenny-Ann och Hermione Elliott tror att doulor innebär samhällsvinster.
Hermione hoppas att forskning i Storbritannien snart inleds som kan visa detta svart på vitt. Behöver en döende med doulastöd mindre medicin, blir sjukhustiden kortare och hemmatiden längre? Kanske behöver man inte påkalla ambulans i samma utsträckning, utan personen känner sig lugn ändå?
Jenny-Ann menar att det är en besparing om människor vårdas hemma och i en miljö de känner sig trygga i.
– Det är ont om sjukhusplatser och de palliativa teamen rusar ju runt, de stannar inte. Och de kan inte säga: det där bör du prata med jurist och präst om, sådant faller på de anhöriga som kanske inte har tid. Många familjer är upptagna, mitt i livet, och rädda för döden.
Dödsdoulan: Vårdpersonal kan bli provocerade
Det är inte heller alla kommuner som har hospis, och där hospis finns är platserna begränsade.
Hermione Elliotts erfarenhet är också att man på hospis lätt glömmer bort att döden är så mycket mer än en medicinsk angelägenhet.
– Döendet har blivit något som experter och professionella tar hand om.
Vilka negativa reaktioner har Hermione Elliott fått?
– Det har sina sidor att vara pionjär. Personer i palliativ vård blir ibland provocerade, de menar att de redan erbjuder den hjälp doulor kan ge. Men det finns en betydande skillnad. En dödsdoula är närvarande över en längre tid och erbjuder en helt annan flexibilitet. Doulorna kollar inte medicinska symptom, de har en helt annan roll. Och några doulor har berättat för mig att sjukhuspersonalen ibland varit väldigt tacksam över deras närvaro och bidrag, för de är själva så stressade och upptagna med det medicinska.
Är det inte bara rika som har råd med dödsdoula?
– Nej, men i en idealvärld så hade alla haft möjlighet till en doula. Och det finns doulor som jobbar rent volontärt.
Varför är vi så rädda för döden?
– Det är ett mysterium för mig. Men det beror förmodligen på att vi är allt mindre exponerade för döden. Vi lever också i ett sekulärt samhälle där vi förlorat kontakt med det spirituella.
– Jag får nog också anklaga film, tv och medier, för där visas döden ofta som något hemskt och dramatiskt. Man ser nästan aldrig skildringar av en naturlig och vacker död.
Hermione tycker det är fantastiskt att se hur de doulor hon utbildar växer under kursen och får nya djupa insikter. Under utbildningen måste alla ägna sig åt självreflektion, fundera på sin egen död och konfrontera rädslor. För många är utbildningen omvälvande, vilket Jenny-Ann skriver under på.
– Den har varit förlösande och häftig, det är mycket att lära och ta in. Man måste visa att man förstår både helheten och processen med sorgbearbetning. Jag har fått gräva mycket i mig själv.
Vad är och gör en dödsdoula?
Dödsdoula är en doula för livets slutskede. Ordet doula betyder att tjäna och tanken med dödsdoulor är att de ska vara ett ickemedicinskt stöd för den döende och en länk mellan den, de anhöriga, medicinsk personal, med flera. De ska bidra med en helhetssyn utifrån den döendes behov.
I Storbritannien finns en 20 dagar lång utbildning till dödsdoula och redan idag finns cirka 140 utbildade dödsdoulor i landet.
Inte alla går hela utbildningen, några går bara grundkursen på fem dagar för att få större medvetenhet om hur man handskas med döden.
Deltagarna i Storbritannien har alla möjliga yrken: sjuksköterskor, doktorer, journalister, socialarbetare, jurister. De som går kursen är mellan 25 och 70 år och till 90 procent kvinnor.
Även i Kanada, USA och Australien finns dödsdoulor och doulautbildningar.
Det här kan en dödsdoula göra:
- Hjälpa till att skapa en skön miljö i hemmet för den döende.
- Ge massage och annan support.
- Ha djupa samtal med den döende och hantera personens funderingar.
- Vara en samordnare, ventil och ett skyddsnät i döendeprocessen.
- Planera och skapa lugn kring processen.
- Hjälpa till med begravningsplanering.
- Hjälpa till med kontakt med släktingar och vänner.
- Hjälpa till att lösa upp knutar i familjer inför att en person ska dö.
- Vara ett stöd för anhöriga och hjälpa dem vara delaktiga i döendeprocessen.
- Ge den döende ett bra avslut.
- Klä och tvätta den döde.
Foto: Ellika Henrikson, privat