Jennifer Saados pappa mördade hennes mamma
Endast tretton år gammal blev Jennifer vittne till hur hennes ursinniga pappa satt och högg med en kniv i köksbordet och sa att han skulle mörda hennes mamma. Dagen därpå hittades mamma Carla ihjälhuggen. Nu fruktar Jennifer för den dag som hennes pappa släpps ur fängelset.
Det kanske värsta och mest avskyvärda en pappa kan göra mot sina barn är att ta deras mamma ifrån dem. Det var precis vad som hände Jennifer Saado, 22, och hennes fem år yngre lillebror Jonathan.
I slutet av november 2010 höggs Carla Saado, 31, brutalt ihjäl i en trappuppgång i stadsdelen Öxnehaga i Huskvarna. Barnens pappa greps några kvarter därifrån med den blodiga kniven i handen.
– Jag kommer aldrig att kunna förlåta honom för det och jag kan inte förstå hur han kunde göra det. En pappa ska vara en förebild, säger Jennifer och tystnar.
Hon samlar sig en stund innan hon fortsätter.
Det min pappa har gjort mot mig och min bror är obegripligt och oförlåtligt
– Det min pappa har gjort mot mig och min bror är obegripligt och oförlåtligt. Jag har inte sett eller pratat med honom sedan sista rättegångsdagen och jag vill inte göra det heller, säger hon.
Vi närmar oss årsdagen för mordet när vi intervjuar Jennifer hemma hos morföräldrarna i Kumla söder om Örebro. Hit flyttade de med barnbarnen några år efter deras dotters död och här har de byggt upp en trygg tillvaro för Jennifer och hennes bror.
Det var den värsta dagen i Jennifers liv och såhär års känns det alltid extra svårt. Men hon vill ändå berätta om det som hände, för att kunna hjälpa andra brottsoffer.
– Jag hoppas kunna bidra med mina erfarenheter och hjälpa till vid brottsutredningar i framtiden. Det är därför jag utbildat mig till kriminolog, säger hon.
Mycket bråk och våld i hemmet
När Carla mördades den 29 november för nio år sedan var Jennifer tretton år och hennes lillebror nio år gammal. Deras föräldrar hade skilt sig ett par år tidigare, men bodde kvar i närheten av varandra och turades om att ha hand om barnen.
– Vi var varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma, berättar Jennifer.
Det fungerade bra och så vitt Jennifer och hennes bror visste så var relationen mellan deras mamma och pappa bra – mycket bättre än när de var gifta.
– De bråkade mycket när vi var mindre och det hände att pappa slog mamma. Det var en av anledningarna till att det blev skilsmässa, berättar Jennifer.
Efter skilsmässan gick Jennifers mamma vidare och träffade så småningom en ny man. Deras pappa däremot vägrade släppa taget och hoppades förmodligen fortfarande att han och Carla skulle bli ett par igen.
– Mamma planerade att flytta till Stockholm med oss, berättar Jennifer.
Söndagskvällen före mordet lämnade Carla som vanligt Jennifer och hennes lillebror hos sin exman i hans lägenhet i Huskvarna eftersom det var hans tur att ha dem en vecka. I samband med överlämningen berättade Carla att hon träffat en ny man och eventuellt tänkte flytta till Stockholm.
På bara någon minut förändrades han helt och fick ett raseriutbrott
– Han blev som en helt annan person när han fick höra detta. På bara någon minut förändrades han helt och fick ett raseriutbrott, berättar Jennifer.
Carla lämnade exmakens lägenhet innan han fick sitt värsta raseriutbrott, men barnen tyckte ändå det var tillräckligt obehagligt för att de inte ville stanna kvar där.
– Vi ville följa med mamma, men hon sa att det var bäst vi stannade hos pappa. Han visste att varken jag eller min bror egentligen ville bo med honom varannan vecka och det gjorde saken bara värre.
När deras mamma gått eldade pappan upp sig till ett raseriutbrott som skrämde slag på dem. Inför ögonen på dem hotade han att döda deras mamma och han tog fram en kniv som han satt och högg med i köksbordet framför sig.
– Han hotade inte bara att döda mamma. Han hotade även att döda vår mormor och morfar eftersom han visste att vi tyckte mycket om dem och alltid varit mycket hemma hos dem.
Skaffade ett vapen
Pappans raseriutbrott pågick ett par timmar. Jennifer ringde sin mamma och bad henne komma och hämta henne och Jonathan, men hon sa att de var tvungna att stå ut till åtminstone dagen därpå. Hade deras pappa inte lugnat ner sig då skulle hon hämta dem.
– Jag berättade om hotelserna och att pappa även slagit mig. Hon bad mig att i smyg spela in på mobiltelefonen det han sa. De inspelningarna blev sedan ett viktigt bevis i rättegången på att han verkligen planerat att mörda mamma och att det inte bara var ett dråp i hastigt mod.
Vid ett tillfälle under söndagskvällen lämnade deras pappa lägenheten och gick ut för att, som han sa, skaffa sig ett vapen. Jennifer och hennes bror vågade inte göra något.
– I dag kan jag ångra att vi inte bara lämnade lägenheten. Det var bara några kilometer hem till mamma. Våra morföräldrar bodde på den tiden ännu närmare. Om vi gjort det hade det som hände sedan kanske inte skett...
Men samtidigt ville hon inte tro att hennes pappa verkligen menade det han sa.
Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att en pappa kunde göra det han gjorde
– Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att en pappa kunde göra det han gjorde. Hade jag verkligen gjort det hade jag gjort allt jag kunnat för att stoppa honom.
Jennifers pappa lät på söndagskvällen sin frustration även gå ut över henne.
– Han slog mig med knytnävarna. Jag ringde mamma och berättade det för henne och hon gjorde en polisanmälan, men tyvärr nöjde sig polisen med att prata med henne och åkte aldrig hem till oss och pappa.
På natten sov Jennifer knappt en blund, men på morgonen verkade deras pappa ha lugnat ner sig. Efter att han gett dem frukost körde han först Jennifer till hennes skola och sedan hennes lillebror till en kyrka där han skulle vara den morgonen med sin skolklass.
– Senare fick vi veta att han direkt efter att han släppt av oss körde till ett köpcenter och köpte kniven som han sedan mördade mamma med, berättar Jennifer och får något plågsamt i blicken.
Föll ihop vid avspärrningen
På måndagsmorgonen skrev Carla ett sms till sin dotter där hon bad henne ta kontakt med kuratorn på skolan och berätta vad som hänt för att de skulle få hjälp.
– Men jag hade lagt min mobiltelefon i skåpet och såg inte sms:et förrän vi hade första rasten på morgonen. Då försökte jag ringa henne, men fick inget svar.
Jennifer la tillbaka mobiltelefonen i skåpet och gick på en mattelektion. En bit in på lektionen kom en klasskompis in i salen och berättade att Jennifers moster stod utanför.
– Jag hade fått en klump i magen av oro redan när mamma inte svarade i telefonen och nu förstod jag att något allvarligt hade hänt.
Jennifers moster körde henne direkt hem. När de kom dit såg de polisens blåvita avspärrningsband.
Men där fanns ingen ambulans och jag minns att jag direkt drog slutsatsen att mamma var död
– Men där fanns ingen ambulans och jag minns att jag direkt drog slutsatsen att mamma var död, att pappa gjort allvar av sina hotelser och dödat henne.
Jennifers minnesbilder från det chockartade ögonblicket när hon insåg vad som hänt är lite diffusa, men hon kommer ihåg att hon föll ner på marken vid avspärrningsbanden.
– Allting bara rasade samman för mig. Jag minns att jag mest kände frustration över att vi inte lämnat pappa redan kvällen före. Sorgen kom senare.
Följde rättegången mot pappan
Fler människor kom till platsen. Även hennes morfar hade tagit sig dit så fort han kunde när han hörde att det hänt hans dotter något. Efter en stund satte sig Jennifer i bilen och åkte hem till morföräldrarna, där Carlas anhöriga samlats för att stötta varandra och försöka ta till sig vad som hänt.
– Någon hämtade min bror så vi alla var samlade. Jag kunde varken äta eller dricka något. Det gick inte att förstå att mamma var död, berättar Jennifer och hämtar andan innan hon fortsätter:
– Det var en väldigt lång dag som jag aldrig i hela mitt liv kommer att glömma.
Strax efteråt fick de veta att Carlas exman gripits en kort sträcka från mordplatsen. Han hade då fortfarande kniven i handen. För Jennifer var det skönt att få veta att hennes pappa inte längre var på fri fot.
– Han hade ju hotat med att mörda även mormor och morfar och han kanske var på väg hem till dem när han greps.
Jennifer såg inte sin pappa igen förrän i samband med första rättegångsdagen. Trots att hon var så ung, och trots att många därför var tveksamma till att hon utsatte sig för det, valde hon att följa rättegången mot hennes pappa varje dag.
– Allt jag ville när jag såg honom igen var att spotta honom i ansiktet. Det han gjorde var så himla onödigt. Han tänkte bara på sig själv när han gjorde det, inte på mig och min bror – hans barn.
Fått brev från pappan
I tingsrätten dömdes Jennifers pappa först till livstids fängelse, men han överklagade till hovrätten som sänkte straffet till 18 år.
– Han vill få det till dråp och inte till mord, men inspelningarna jag gjort på mobiltelefonen bevisade att han redan kvällen före planerade att mörda mamma.
– Jag mötte hans blick under rättegången och sa vid något tillfälle till honom i hovrätten vad jag tyckte om honom på arabiska. ”Hur kan du säga så till din pappa”, svarade han. Han måste vara sjuk som överhuvudtaget kan tro att jag någonsin vill ha något med honom att göra.
Sedan den sista dagen i hovrätten har Jennifer inte sett sin pappa, och hon har inget behov av att göra det heller.
– Han har skickat ett par brev där han skriver att han ångrat vad han gjort och att han är stolt över mig och min bror som orkat gå vidare. Jag har inte svarat på dem. Det finns ingenting mer att säga.
Med tanke på vad hon har varit med om kanske man kan tycka att Jennifers yrkesval är lite anmärkningsvärt. Hon har utbildat sig till kriminolog och har bland annat arbetat som kriminalvårdare på säkerhetsanstalten i Kumla.
– Min dröm är att i framtiden kunna arbeta med polisen vid brottsutredningar som civil utredare. Just nu arbetar jag som handläggare på Arbetsförmedlingen för att få mer erfarenhet.
Jag vet att min mamma skulle ha varit stolt över mig
– Man kan säga att jag bearbetat min sorg genom mina studier. Jag vet att min mamma skulle ha varit stolt över mig. Det har gått bra för min bror också. Han läser byggprogrammet på gymnasiet.
De senaste månaderna har Jennifer tänkt extra mycket på mordet och på sin pappa, eftersom hon vet han har fått sina första permissioner.
– Om tre år kan han bli villkorligt frigiven. Jag tror inte han söker upp mig, men det känns ändå inte bra. Jag vill att han ska vara inlåst.
Hjälp mot våld i nära relationer
Lever du eller någon i din närhet med våld i en nära relation? Hit kan du vända dig:
I akuta situationer ska du ringa till 112. Polisen kan komma till dig, ge råd, hjälpa till med en polisanmälan och bistå med information om skyddsåtgärder och ansökan om kontaktförbud.
Kommunens socialtjänst har ansvar för att ge stöd till personer som blir utsatta för våld. De ska erbjuda samtalsstöd och rådgivning samt ekonomiskt och praktiskt stöd. De ska också kunna ge dig olika typer av skyddsinsatser samt se till att barnen får stöd och hjälp.
Kvinno- eller tjejjour kan ge krisstöd i en akut situation och även ge stöd med att bearbeta erfarenheterna efteråt. På ROKS hemsida kan du hitta din närmaste jour. Även organisationen Unizon har en sammanställning av kvinno- och tjejjourer runtom i landet – här hittar du en jour nära dig.
- Den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen når du på 020 50 50 50. Här kan du få stöd men också information om vart du ska vända dig för att få ytterligare hjälp där du bor, som polisen, socialtjänsten eller en kvinnojour. Du kan vara anonym när du ringer till Kvinnofridslinjen.
- RFSL erbjuder samtalsstöd via telefon till HBTQ-personer som utsatts för våld, hot och kränkningar. Du når deras stödmottagning på 020 34 13 16.
- Det finns en rad hjälporganisationer som kan ge stöd och råd till kvinnor som utsätts för våld i en nära relation. Du hittar fler länkar hos 1177 Vårdguiden.
- Män som är våldsamma och vill söka hjälp för detta kan vända sig till Rikskriscentrum, vars medlemsorganisationer arbetar med män i kris och mäns våld mot kvinnor utifrån kriscentra, mansmottagningar och våldsmottagningar.
Foto: Kai Rehn