Jeanette Höglund hjälper pensionärer som bor på gatan
Under ett sent nattpass som ordningsvakt i Stockholm tunnelbana fick Jeanette Höglund, 49 år, se något som avvek: En gammal man, nykter och välklädd, rotade i en papperskorg. Något var uppenbart fel. Hon gick dit och det blev en lång pratstund där mannen berättade att hans fru gått bort några år tidigare. I början hade han råd att betala hyran men sen gick det inte och mitt i sorgen orkade han inte ta tag i ekonomin. Kronofogden knackade på.
– Mannen tvingades ta sitt pick och pack och lämna bostaden. Hans pension räckte inte till boendet och han var för stolt för att be någon om hjälp.
Mannen berättade att många pensionärer tvingas leva på gatan, sova på bänkar och leta pantburkar. Ta en titt på T-centralen, uppmanade han Jeanette. En ledig kväll bestämde hon sig för att åka dit och själv se efter. Mycket riktigt, på bänk efter bänk, vilade gamla människor i trasiga kläder. Jeanette blev förkrossad.
– Helt vanliga farmödrar och farfärdrar satt där, nyktra och drogfria, utan någonstans att bo. Det var fruktansvärt att se.
Tillbaka hemma la Jeanette ut ett inlägg på Facebook där hon tårögd berättade vad hon sett. Hon uppmanade sina vänner att skänka pengar så att de gamla i alla fall kunde få nya, hela kläder.
– Bidragen strömmade in. Jag åkte direkt och storhandlade skor och kläder till dem.
Kvällen därpå åkte hon tillbaka till T-centralen, presenterade sig och erbjöd tanterna och farbröderna att följa med till hennes bil utanför. Där väntade nya kläder, kaffe och mackor. Den kvällen fick 32 personer ny mundering och Jeanette fick många stora kramar. De frågade om hon skulle komma tillbaka.
– Jag lovade att komma två gånger i veckan så länge det behövdes, säger Jeanette.
”Man ska inte bråka med mig”
Det löftet har hon hållit. Människor från hela landet fortsatte att skänka bidrag så i ur och skur packade Jeanette bilen full och åkte ut till pensionärerna. Hon blev väl mottagen!
– De var inte vana vid att någon brydde sig om dem.
Men att ge sig ut i Stockholmsnatten med en fullpackad bil skapade en del bråk. Andra hemlösa grupper ville också ha del av mat och kläder. Likaså kriminella gäng. Men Jeanette var tydlig: Hon var där för de gamlas skull. Med sin långa erfarenhet som ordningsvakt har hon ändå aldrig varit rädd. Hon har skinn på näsan.
– Det var lite bökigt ett tag men eftersom jag jobbar som vakt i tunnelbanan så känner många till mig. Man vet att man inte ska bråka med den här galna kvinnan. Ganska snart fick vi vara i fred.
För att kunna hjälpa ännu mer bestämde sig Jeanette för att starta en ideell organisation. Hon döpte den till Vid din sida. Initiativet fick snabbt uppbackning av allmänheten och just nu är 16 volontärer aktiva. Två kvällar i veckan lånar de en lokal och bjuder pensionärerna på mat. De 20 – 45 besökarna kan också passa på att byta ut sina kläder, få professionell fotvård och klippa håret. Inte minst är toaletten uppskattad, framför allt av de kvinnor som inte vågar kissa utomhus av rädsla för att blir våldtagna.
– De kissar hellre på sig och det är viktigt att tänka på det när någon gamling på t-banan mittemot luktar illa. De kanske inte har något annat val än att kissa i byxorna. Byt några ord med dem istället för att byta plats, uppmanar Jeanette.
Välgörenhetsgalor
För att kunna få till en förändring behövs resurser men hittills har politikers löften mest varit tomma ord, tycker Jeanette. Två år i rad har hon, med hjälp av bland andra skådespelaren Kjell Bergqvist, arrangerat stora välgörenhetsgalor till förmån för de gamla. Artisterna uppträdde gratis och intäkterna skänktes till Vid din sida. Galan gav också mycket publicitet.
– Det är viktigt att fler får veta hur det ser ut i samhället. Vi kan inte ha pensionärer med rollatorer som sover på nattbussar och t-banor, som misshandlas och får sina mediciner stulna. De gamla har inte valt sin situation utan det är fruktansvärda livshistorier som gjort dem hemlösa.
Varken den nuvarande lokalen eller den som de snart får tillgång till, med längre öppettider, är tillåten att övernatta i. Så efter en stund i värmen måste de gamla ge sig tillbaka ut på gatan. För den som har råd kan Ålandsbåten eller i bästa fall en natt på vandrarhem vara ett alternativ, berättar Jeanette. Att sova på natthärbärgen upplevs som för otryggt. Organisationens mål, hon kommer inte att ge sig innan de nått fram, är att skaffa en gård där pensionärerna kan bo.
– Det sliter enormt på kroppen att sova halvsittande natt efter natt. Det finns pensionärer som inte sovit i en säng på flera år. Jag ger mig inte förrän vi har fått tag på en gård!
Att äldre inte har råd att betala hyran, hamnar mellan stolarna och blir hemlösa, är inget nytt fenomen, förklarar Jeanette. Men pensionärerna skäms, håller låg profil och tigger inte. De vill inte störa och därför lägger man inte märke till dem. Det gjorde inte Jeanette heller under de år i livet som äktenskap och karriär upptog allt fokus
– Det är fruktansvärt att vi har så bråttom att vi inte hinner stanna upp och se varandra. Men nu upplever pensionärerna är att fler ser dem, pratar en stund och kanske bjuder på en macka. Att göra det kan betyda hela världen för någon annan.
”De är änglar”
Att hjälpa de gamla upptar all Jeanettes fritid och det är värt varenda minut. Det har också varit ett uppvaknande att inse hur oviktiga materiella ting är. Ett välfyllt bankkonto kan inte jämföras med känslan av att hjälpa någon.
– Man får så otroligt mycket tillbaka och det känns jättebra. Jag hoppas att flera människor upptäcker den känslan, säger hon.
Många känner nog också igen Jeanette som en av profilerna i tv-serien Tunnelbanan. Men att vara en offentlig person har också en baksida. Onda tungor sprider illvilliga rykten, det har legat dödshot på hennes bil och i perioder har hon behövt skyddslarm. Trots det är hon aldrig rädd utan tycker mest synd om dem som bara vill förstöra. För allra mest får hon kärlek av vänner, familj och inte minst från de gamla.
Per-Olov Larsson, 75 år har besökt soppköket många gånger och lovordar organisationens arbete. Han har varit hemlös i snart 20 år, ända sen hans målerifirma gick i konkurs och Kronofogden tog hus och hem. Han har drömt om ett eget boende men har haft svårt att få hjälp från Socialen.
– De hänvisar hela tiden åt ena eller andra hållet men är obenägna att ta sitt ansvar. Det händer inte ett dugg. Men nu verkar det ha löst sig. Vid din sida har lyckats hitta ett varaktigt boende till honom.
– Vid din sida har varit jätteviktiga för mig! De har hjälpt mig väldigt mycket! De är änglar som hjälper oss, säger han.
Av Angelica Berg
Foto: Jens Sjunesson