Jag har alltid avskytt mitt 70-talsnamn – här är anledningen
Jag har alltid avskytt mitt namn. Hur i hela friden kom mina föräldrar fram till att jag skulle döpas till denna urtråkiga, hopplösa och fantasilösa bokstavskombinationen.
Vi börjar från början, barndomen. Mina kompisar hade långa namn, namn som var mjuka, eller som lät som titeln på en sång, en bok eller som att bakom detta namn döljer sig en spännande person. Det var Ulrika, Ingela, Anna- Karin, Johanna, Charlotta, Susanna… alla har mer än två stavelser och alla har det gemensamt att bäraren av dessa namn kan få ett smeknamn.
Man hör i det ordet bokstavliga betydelse: smeknamn, ett namn man ger någon man vill smeka. Det ligger kärlek i det. Det ligger även att bli sedd i det. En person som får ett smeknamn är en person som folk bryr sig om och som omgivningen ser. En människa som gör avtryck och som är någon man vill vara med. En person som syns och som får ljus på sig. Det är attraktiv. Vem vill inte ha dessa magiska attraktiva drag, som befästs av ett namn.
Alla med de namnen ovan nämnda hade smeknamn, det var Ullis, Ulle, Alle, Anki, Jojo, A-K, Lotta, (som kan bli än mer kreativt och skrivas L8) och Sanna.
Säg mig hur gör man även med den absolut största dos av kreativitet att skapa något som ger ljus och magi av ett namn som ÅSA. Tre bokstäver, två stavelser.
Detta var barndomens sorg att heta Åsa.
Ett namn som begänsar
Jag blir äldre, tonåring och med det började drömmarna om livet. Drömmar som tog sig utanför landets gränser. Stopp. Omöjligt. Ingen som heter ÅÅÅÅssa kan verka och leva någon annanstans än i Sverige, tror knappt det går att exportera till Danmark, och i Norge heter de väl Åse. Mina ungdomsdrömmar tog sig en bra bit bortom våra nordiska grannar. Men jag kände direkt, att jag hade ett nästan oöverstigligt hinder.
Drömmarna startade lång innan resorna i mitt liv startade. Men väl på egna vingar i Europa blev alla mina farhågor besannade. Vem i Italien, Grekland eller Spanien vill svärma med en flicka vars namn de omöjligt kan uttala?
Man skulle kunna vända på mina argument och säga att med ett så exotiskt namn borde man stiga i granderna. Men icke, det är inte min upplevelse. Man får vakta handväskor på diskoteken.
Vad hette du sa du?
Blir äldre, växer in i namnet, men det slutar inte skava. Resorna börjar gå till USA, dit en gammal kompis flyttat, en med ett cooooolt namn. Man kan inte flytta till New York utan rätt namn är min sanning.
Hon ska nu, när väninnan från Sverige kommer på besök, ta mig ut på Blind Date marknaden. De var så man gjorde i New York på 90-talet.
Nu får även hon får då smaka på utmaningen med att hitta dejter till en med ett omöjligt namn.
Tjej från Sverige, var lätt att sälja in, men… vad hette hon sa du?
Parallellt med dessa flyttar hästarna in i mitt liv, de tar mig till massor med spännande platser runt om i världen. En favoritplats blir London, strax utanför storstaden ligger en helt underbar hästgård dit jag och två väninnor (struntar i att säga vad de heter) börjar åka regelbundet.
Vi lever verkligen livets glada dagar. Bor på denna underbart vackra farm med milsvid utsikt över mjuka gröna engelska kullar. På förmiddagarna rider vi och på eftermiddagar och kvällar njuter vi av allt London har att erbjuda. Med alla dessa resor, en flod av härlig anglosaxisk kultur som jag älskade och frossade i, blev jag rätt slängd i engelska. Så pass vass att ibland trodde de slog mig i slang med att jag var britt. Men. Stopp. Vad hette du sa du?
Jag kan inte bokstäver ge rätt till hur mitt namn har uttalats genom åren, så många intressanta ljud som har gurglat upp ur folks strupar.
Hur det har skrivits… tänk ändå, så många kreativa förslag som dykt upp på dessa ynka tre bokstäver, Aursa, Oussa, Urusua… här är det bara fantasin som satt gränserna.
Nu snart 60 år senare, har namnet tatuerats in i min person, de vassa kanterna har trubbats av och skaver inte längre. Jag kan le åt att det trots allt blev en del intressanta smeknamn, även om de kanske inte passar i en grekisk solnedgång.
Min amerikanska väninna löste problemet att lära folk att uttala mitt namn på det finaste sätt jag kan tänka mig. Till de potentiella dejterna sa hon:
– Think of awesome!
Där satt den, synonymer på engelska: breathtaking, amazing, stunning… och direkt översatt till svenska: Fantastisk!
Inte så illa för en kort, tråkig och fantasilös bokstavskombination.