Therese: Jag fick lust att bli mamma efter 40

Efter reklamen: Se också: Här är kändisarna som skaffat barn på egen hand

Jag var bara 23 år när jag fick min son Malte, och jag har alltid varit helt säker på att jag bara ville ha ett barn. Jag tyckte om att tänka på att eftersom jag fick barn i så ung ålder skulle jag fortfarande vara relativt ung när han blev vuxen.

Var gynekologens ord ett tecken?

Vid 42 års ålder började jag ändå tvivla när jag drabbades av vad man kanske kan kalla ”panik inför stängningsdags”. Min son var nästan vuxen, men mina betydligt yngre systrar och flera av mina vänner började få barn.

Jag var omgiven av gulliga bebisar i söta babykläder överallt jag gick, mina vänner pratade bara om sina små älsklingar och hur underbart det var att bli mamma i en mer mogen ålder.

relationerSussi: Jag fick en ålderskris när jag fyllde 40

I takt med det började tankarna snurra i mitt huvud. Kanske skulle det ändå vara mysigt med en liten ny familjemedlem? Och om det skulle vara så var det i alla fall ­sista chansen med tanke på min ålder.

Det blev inte bättre när jag var på en gynekologisk undersökning. Gynekologen ­informerade mig oskyldigt om att trots min ålder hade jag fortfarande fina ägg. Var det ett tecken?

Jag såg spermiedonation som alternativ

Sedan jag födde min son hade jag inte en enda gång drömt om att få ett till barn, men nu kunde jag plötsligt inte tänka på annat. Tänk att få ett litet barn som behövde mig.

Även om min son nu var 19 år skulle det vara trevligt för honom med en syster eller bror, tänkte jag.

Jag hade ingen partner, men man kan ju åstadkomma så mycket med donatorer och konstgjord befruktning i dag, så jag såg inte det som ett ­hinder.

Min väninna, 43 år gammal, hade just fött en ­underbar liten unge som hade kommit till världen med hjälp av donerad sperma, så det kunde jag väl också?

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Jag hade tidigare lyssnat på alla hennes argument om varför det var okej att få ett barn utan en far med i bilden, och jag höll i princip med henne.

Min egen son hade också vuxit upp utan en pappa, eftersom han hade avvisat både honom och mig redan när Malte var väldigt liten. Vi hade klarat oss bra ensamma. Malte hade funnit fadersfigurer bland sina farbröder och sin morfar.

Min syster var skeptisk

Jag gick i flera veckor och vände och vred på idén i huvudet och med mina nära och kära. De flesta hade till min förvåning inga invändningar mot mitt infall. Bara min ena syster var skeptisk. Det kunde låta så här:

relationerBritta: Min man gick in i en medelålderskris

– Du pratar hela tiden om hur underbart det är att äntligen ha tid för allt du aldrig hade tid för som ­ensamstående mamma. Kanske är det bara en idé, för att du vet att det är sista chansen? Man vill alltid ha det man inte kan få – precis som man drömmer om gräddbakelser hela tiden så fort man går på någon diet.

Jag skrattade åt det hon sa, och hon hade egentligen rätt. Det hon sa hade jag tänkt själv. Jag visste att det var en naturlig instinkt när man ­nådde den åldern, men ändå satt jag ­varje kväll och ­bläddrade igenom ­internet ­efter bedårande ­babykläder och ­romantiska ­vaggor.

Kom fram till att jag inte ville ha fler barn

Jag vet inte när det gick upp för mig att det bara hade varit den biologiska klockan som hade tickat några sista gånger.

Kanske var det efter en och en halv dags barnpassning av min brorsdotter, där jag var mer död än levande, eller ­kanske var det den dag när jag utan att behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv kunde boka en tre veckor lång resa till USA.

relationerAlice: Jag blev gravid mot alla odds

Jag njöt verkligen av att min son hade blivit så pass stor att jag äntligen kunde göra precis vad jag ville. Och så nådde jag slutsatsen att även om mina fertila dagar troligtvis snart var räknade skulle jag inte ha fler barn.

Det har jag inte ångrat. Det är mycket trevligare att låna systrarnas barn och lämna tillbaka dem när jag inte ­orkar mer, och hellre tillbringa en helg i soffan med en serie och lösgodis. Dessutom kommer jag nog att bli farmor en dag.