Karin: Jag blev kär i min lärare
Och han verkade inte ointresserad...
Första gången vi sågs var på ett centrum för vuxenutbildning, där det var ett möte inför en kurs som jag skulle börja på.
Han var lärare på kursen, och det fanns något i hans varma och intelligenta utstrålning som träffade mig direkt. Dessutom såg han riktigt bra ut. Jag tänkte att han förmodligen var i tidiga fyrtioårsåldern och troligen gift. Själv var jag 51 år och singel.
Han var singel och jag blev förälskad i honom
När kursen började försökte jag dölja mitt intresse och bara fokusera på kursens innehåll. Jörgen berömde mig på lektionerna och sa direkt att det var trevligt att ha någon som mig i gruppen.
Under en kafferast ignorerade han mig märkligt nog och pratade bara med de andra. Jag frågade faktiskt varför, men han svarade inte. Efter pausen kom han ner till mitt bord och log så mycket åt mig att jag blev helt blyg.
Allt eftersom dagarna och veckorna gick blev jag förälskad i honom. På sociala medier kunde jag se att han också var singel.
I höstas missade jag en del undervisning på grund av sjukdom, och när jag frisknat till ringde jag Jörgen och sa att jag hade varit sjuk i två veckor och behövde få information om läxorna.
– Det känns som om du har varit sjuk en månad, invände han.
Det gav mig känslan av att ha varit saknad. Vi hade ett långt telefonsamtal, och han frågade bland annat om jag bodde ensam.
En gång på kursen sa han:
– Du har nog skickat några meddelanden till mig?
Jag skakade på huvudet för jag hade inte skickat några meddelanden. Jag tolkade ändå hans fråga som att det skulle vara okej om jag hade gjort det.
Hans beteende förändrades – det gjorde mig ledsen
En dag verkade han lite obekväm och sa till mig att han hade svårt att sova för tillfället. Jag svarade att jag hade det på samma sätt, och det var som att han och jag hade en söt liten hemlighet tillsammans.
Jag slutade gå ut och fika med de andra på rasten för jag tyckte att det skulle vara så pinsamt om min förälskelse blev upptäckt. Jörgen gav mig en blick som verkade uppmana mig att följa med ut, men jag stannade kvar ändå.
Efter det förändrades hans beteende mot mig plötsligt. Det fanns varken beröm, leenden eller blickar längre, och det gjorde mig så ledsen. En morgon skickade jag honom ett sms med en liten kärleksdikt, och han svarade bara att det meddelandet nog måste vara till någon annan.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag skrev att dikten faktiskt var till honom eftersom jag tyckte om honom. Då ringde han genast och sa att han inte gillade mig mer än de andra kursdeltagarna och att det inte pågick något mellan honom och mig. Generad sa jag snabbt att det nog var bäst så.
Hade pratat om mig med sin chef – jag fick en tillsägelse
Kort efteråt blev jag bjuden till en födelsedagsfest hos en vän som fyllde jämnt. Det var samma kväll som kursen och jag meddelade Jörgen att jag inte kunde komma. Jag tyckte att han verkade ledsen över det, och så kände jag också.
På födelsedagsfesten drack jag ett par glas rödvin och fick mod att skicka ett litet kärleksbrev via sms till Jörgen. Det handlade om min känsla av att vi höll på att närma oss varandra och att det enligt min uppfattning fanns något speciellt mellan oss.
Jag fick inget svar från Jörgen, men nästa morgon ringde det. Det var chefen för vuxenutbildningen. Han meddelade vänligt att jag hade utsatt en av hans medarbetare för sms-trakasserier och att jag därför inte längre kunde delta i kursen. Jag fick inte kontakta Jörgen mer, och om jag fortsatte skulle jag polisanmälas, fick jag veta.
Chefen sa också att en relation mellan en elev och en lärare var förbjuden. Det var nytt för mig, jag hade tänkt att vi ändå var vuxna människor. Men Jörgen hade förstås vetat det hela tiden.
Efter samtalet var jag både olycklig och lite chockad över att Jörgen hade klagat på mig till sin chef. Jag tyckte fortfarande att han verkat lika intresserad av mig som jag var av honom. Men så fel jag hade.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]