Ivy skyndade på könsoperationen – för kärlekens skull

Ivy Rosenauer ursäktar sig om och om igen för att hon är sen till intervjun. Håret är lockat, de gigantiska lösögonfransarna skapar en dramatisk look och den guldiga ögonmakeupen glittrar i solen och matchar partyväskan och naglarna. Efter intervjun väntar en stor invigningsfest på en ny hipp nattklubb.

– Jag känner mer press som kvinna. Att jag måste se bra ut, förklarar hon senare när vi slagit oss ned på ett kafé i centrala Köpenhamn. Här, i den danska metropolen, har Ivy, som är uppvuxen i en liten by på den skånska landsbygden, bott de senaste sju åren.

Hon fortsätter:

– Dessutom blir jag avbruten mycket oftare än jag blev innan som man. Jag känner verkligen av diskrimineringen mot kvinnor, mina privilegier jag hade som man är borta. Det kan vara svårt att acceptera att man blir lägre rankad socialt. Som kvinna blir man objektifierad, och det blir jag så trött på.

Ivy har levt som kvinna i två år. Hon berättar att det var en förälskelse som bidrog till att utlösa beslutet om operation. Ett beslut som hon inte riktigt hann tänka igenom.

– Jag skyndade på mitt beslut väldigt mycket på grund av att min dåvarande pojkvän lade konstant press på mig. Han tyckte inte jag var bra nog, han saknade ett kvinnligt könsorgan.

Se också: Transpersonen Kim födde barn – som pappa

Efter reklamen: Transpersonen Kim födde barn – som pappa

Grät inför operationen

Tillsammans med sin mamma reste Ivy till Bangkok för att genomgå en operation där hennes manliga könsorgan skulle ersättas av ett kvinnligt.

Men inte ens när hon låg i sjukhussängen kände hon sig säker på att det var det rätta att göra. Tankarna virvlade runt i huvudet och hon var uppriven och grät.

– Jag började tvivla på mitt beslut innan jag skulle in på operationsbordet. Jag ringde min pojkvän och han sa att han älskar mig no matter what. Jag ringde en väninna som själv skulle bli opererad dagen efter. Min mamma visste inte heller vad hon skulle göra, vad säger man?

Ivy genomförde operationen. Omtumlad både fysiskt och psykiskt åkte hon hem till sin pojkvän i Köpenhamn. Strax därefter lämnade han henne för Ivys bästa väninna. Tiden efter det beskriver hon som ett kompakt mörker. Ett svek som hon ännu inte återhämtat sig från.

– Mitt hjärta var krossat, jag var krossad. Jag såg inget ljus och ville inte leva, säger hon.

Samtidigt ifrågasatte hon operationen.

– Jag fick panik och kände ”vad har jag gjort?”.

I efterhand har Ivy funderat mycket kring vad som ledde fram till beslutet. Hon tror att det är en kombination av många olika faktorer där såväl barndomstrauman som bristfällig information från sjukhuset och den stormande förälskelsen spelar in – i slutändan handlar allt om en längtan efter att passa in och höra till.

Ett obekvämt ämne

När hon fick en förfrågan om att berätta sin historia i danska Elle tackade hon ja. Där och då kände hon ånger över sin operation och sade det öppet i intervjun.

– Det var många som blev chockade, det är ett så obekvämt ämne som det inte blivit snackat om innan, klart folk pratar om det. Medierna drog i mig en på en gång, jag hade nog behövt lite ro i början… Men det var också bra för mig att komma ut med min historia, jag fick mycket kärlek, säger hon.

I dag tänker och känner hon annorlunda. Under intervjun återkommer hon flera gånger till att hon hellre pratar om det som ligger framför henne, än det som har varit. Samtidigt återkommer hon också till en problematik som är svår att blunda för.

– Jag tror inte på att leva sitt liv på ånger. Jag känner mig väldigt glad och kan inte se min framtid på något annat sätt, och jag kunde inte ha levt mitt liv på ett annat sätt. Men det är ett stort beslut, det finns risker med operationen, det är väldigt komplex.

För Ivy har operationen bland annat inneburit ett känslobortfall i könsorganet och minskad sexlust.

– Jag var 26 år gammal och hade mycket sexlust, men den försvann till stor del. Det sista året har den börjat komma tillbaka lite. Jag har ett sexliv som fungerar men känseln är försämrad.

Hon vill råda andra som överväger könskorrigerande kirurgi att läsa på i detalj om fördelar och nackdelar innan för att undvika överraskningar. Själv var hon inte riktigt mottaglig för det när hon var inne i processen.

– Även om jag fick höra om nackdelar så tog jag lätt på det, för ALLT var bättre än det som var då, kände jag.

Mer tillåtande för olikheter

Hon tror att mycket handlar om att ge sig tid att ta reda på varför man gör operationen. För hennes del var press utifrån en stor påverkan. Hon önskar att samhället var mer tillåtande för olikheter.

– Om du kan hitta en vrå i dig själv, skit i operationen och kämpa för individen, inte för vad andra satt som normer. Kämpa för dina rättigheter! utbrister hon.

Att ha fler könsneutrala omklädningsrum, ha större fokus på att leva som trans i skolan och starta center för hbtq-personer är några av de insatser som Ivy hoppas ser mer av i samhället.

Själv upplevde hon en barndom som till stor del präglades av mobbning. Då hette hon Linus och var pojke och ”väldigt feminin, kreativ och egen” säger hon.

– Jag kände mig så levnadsglad! Men när jag började skolan försvann det successivt och jag började tvivla på mig själv. Jag blev brutalt utsatt i skolan.

20 år senare och i ett annat kön har utsattheten fortfarande inte försvunnit.

– Jag får frågor hela tiden om vad jag är, vad jag har varit och vad jag har mellan benen.

”Jag har hittat hopp”

Att skapa musik är ett sätt för Ivy att lättare komma igenom svårigheter, det var också det som hjälpte henne att läka under den allra mörkaste tiden.

– Många känslor är temporära, man har ett val när man står där, leva eller dö. Jag har bara ett liv och jag har alltid haft så stora drömmar och mycket att bjuda på och ge. Jag har hittat hopp och bygger vidare på det.

I Sverige kunde vi följa Ivy i SVT-serien Tjejer som oss och här i Danmark har hon blivit ett känt ansikte i den nyligen prisbelönade serien Hunkøn. Att fler transpersoner tar plats i medierna gör henne hoppfull.

– Att vi vann pris visar att det börjar hända saker. Jag kan känna förändringen, annars hade jag nog inte haft styrkan att fortsätta, säger hon.

– Jag är lycklig. En dag vill jag hitta någon att dela mitt liv med, bli gift, vem vet? Köra hundra procent. Jag har massa drömmar, avslutar hon innan hon kramas och skyndar vidare till invigningsfesten på nattklubben.

Två år senare: aktuell med skivsläpp och radioshow

Två år senare får vi en ny intervju med Ivy och mycket har hänt sedan sist. Hon bor fortfarande kvar i Köpenhamn och hennes artistkarriär har tagit fart. Ett framträdande på WorldPride väntar under sommaren, och hon släpper sitt debutalbum i höst. Dessutom har hon fått ett eget radioprogram på dansk radio.

– Vi sände första gången nu i somras. Det är ett radioprogram där jag och två vänner samtalar om olika samhällsämnen som folk inte vågar snackar om. Vi tar obekväma diskussioner och är ett frirum för alla minoriteter.

För två år sedan drömde du om att hitta kärleken, hur har det gått?
– Jag har lagt det där med kärleken lite på hyllan för tillfället, jag lägger all tid på min karriär just nu. Men självklart vill jag gifta mig en dag, bilda familj med man och barn. Jag frös ner mina könsceller innan operation för att kunna skaffa barn i framtiden.

Planerar att flytta till USA

Trots att livet i Köpenhamn för tillfället känns roligt och spännande med många nya möjligheter i artistkarriären så längtar hon efter få vara en i mängden på ett annat sätt. Pandemin har satt stopp för resandet den senaste tiden, men siktet är inställt på Los Angeles eller New York när världen förhoppningsvis har återgått lite mer till normalläge.

– Jag är en lång kvinna, jag är glamourös och i den skandiviska standarden sticker jag ut. Det är lite mer plats för mångfald i USA, speciellt i LA och New York. Det är ju inte helt socialt accepterat att vara transperson, men jag vill bygga en väg så andra inte behöver kämpa själva.

Jag är en lång kvinna, jag är glamourös och i den skandiviska standarden sticker jag ut.

Ivy Rosenauer

Känslorna om att hon ångrar operationen finns inte längre kvar. Sedan sist har Ivy lagt sig på operationsbordet igen och gjort en mer feminiserande ansiktsoperaton. Hon är fortfarande fast besluten om att det inte tjänar något till att älta några “tänk om”, utan göra det bästa av den situation som är.

– I dag är jag väldigt glad för den jag är och för vad jag gått igenom. Jag har hittat en balans och ett lugn i mig själv igen, och jag tycker om mig själv på ett sätt jag inte gjort innan.