Helena sökte sin ungdomskärlek och hittade Magnus
De sitter i köket i Magnus vackra trähus i utkanten av Mörrum och turas om att berätta sin kärlekshistoria. Efter den första träffen i december 2016 har de varit ett par.
– Vi kan knappt fatta att det kan bli så rätt när allt sker av en slump och så snabbt dessutom.
Nu är Helena, 54 och Magnus Lööf Pettersson, 49, gifta.
– Jag känner mig som en ny människa sedan jag mötte Helena, säger Magnus.
– Chansen att vi två skulle träffas och få det så här bra tillsammans var som att hitta en nål i en höstack, säger Helena Lööf Pettersson. Det är som en vacker saga.
Kan vara svårare att hitta kärleken
Helena som jobbar som barnsjuksköterska i Växjö, levde ensam. Hon var skild sedan tre år tillbaka efter ett långt äktenskap och hade två vuxna barn.
– Jag är en familjemänniska. Den dagen jag skilde mig lovade jag mig själv att jag skulle vara gift igen inom fem år. Helena visar tatueringen ”La familia” som hon lät tatuera in på armen 2015. Hon insåg att det kan vara svårare att hitta någon när man är lite äldre.
– De flesta har mycket i bagaget; barn, hållhakar och tveksamheter och hänsyn som ska tas åt olika håll. Och jag som har så lätt för att ta hand om och tycka synd om, det där ville jag inte hålla på med.
Helena sökte en del, men gillar inte dejtingsidorna på nätet.
Jag letade och letade men hittade honom inte men plötsligt fick jag syn på en annan kille med samma namn…
– Det tar för mycket energi, det är inte samma sak som att träffas.
En lördag läste hon som vanligt Smålandsposten och på framsidan fick hon syn på en skäggig kille med glasögon som verkade bekant. När hon bläddrade vidare i tidningen fick hon syn på ett ungdomsfoto på mannen och kände genast igen sin tonårsförälskelse från högstadiet. ”Herregud är det han?”
Helena blev nyfiken och några väninnor uppmuntrade henne att gå in på Facebook och se om han fanns där och om han var singel kunde hon ju ta kontakt.
– Jag letade och letade men hittade honom inte men plötsligt fick jag syn på en annan kille med samma namn – Magnus Pettersson, han hade ett varmt leende och såg väldigt trevlig ut.
Plötsligt kom impulsen att trycka på knappen och göra en vänförfrågan.
– Jag hade ingen aning om han var ensamstående eller inte men tänkte att så farligt är det inte, frågan är fri. Det kunde vara trevligt att få kontakt, man kan inte få mer än nej.
Helena hörde av sig till förvånad Magnus
Varför är denna vackra dam ledig?
Hon skickade iväg frågan. Det var en torsdag och i Mörrum satt en häpen Magnus som just såg att han fått en vänförfrågan från en vilt främmande kvinna på Facebook.
Fredag och lördag jobbade Helena natt. Hon berättade för sina arbetskamrater vad hon gjort. På lördagen kom ett positivt svar från Magnus. Nu var de ”vänner” och Helena skrev ett förklarande meddelande: ”Jag är ensamstående sedan tre år tillbaka med två vuxna barn och letar efter någon att dela livet med, men gillar inte nätdejting”.
Magnus som levde ensam efter sin separation 1,5 år tidigare, och bara hade varit med på Facebook under ett halvår, blev först lite konfunderad när han fick en vänförfrågan från Helena. Han tänkte att det kanske var en avlägsen släkting från Småland som hörde av sig.
Men när Helenas rättframma meddelande kom, blev han nyfiken på vem hon var.
– Varför är denna vackra dam ledig?
Magnus fick hjälp av sin systerdotter att formulera ett svar: ”Om så önskas kan vi träffas över en kopp kaffe.”
Helenas svar kom direkt. ”Vad gör du nästa helg?”
Möttes hemma hos Helena
De pratades vid i telefon och dividerade lite om de skulle ses halvvägs mellan Mörrum och Växjö, men sedan kom de överens om att Magnus skulle möta Helena på ett café i Växjö på lördagen den 3 december 2016.
– Jag brukar bli nervös men den här gången kändes det helt lugnt, förklarar Magnus, som körde den dryga timmen till Växjö. Då hörde Helena av sig och föreslog att de skulle ses hemma hos henne istället. Han ringde på med en röd ros och ett doftljus i handen och Helena öppnade.
– Det gick en stöt genom mig. Det sa klick, ja det var som om hela himlen föll rakt ner över mig och min enda tanke var: ”Det här är kvinnan i mitt liv”!
Helena hade bullat upp med fika. De pratade och pratade och timmarna gick och till slut satte de sig i soffan och pratade vidare. Sent på eftermiddagen frågade Helena om han tänkte åka hem eller ville stanna under kvällen.
Hjärtat började banka fortare
Magnus stannade kvar.
Jag fick rysningar, det handlade ju om mig och vårt möte.
– Då korkade jag upp en flaska vin och bokade bord på en restaurang. Vi pratade oavbrutet i tolv timmar och allt föll sig naturligt. Vi förstod varandra och på något underligt sätt var det som om vi redan känt varann sedan länge.
För Helena tog det några timmar innan hjärtat började banka fortare. Magnus såg inte bara trevlig ut, han var det också.
– Han var enkel att prata med kändes ärlig och trygg, ingen självömkan där inte.
Något dök plötsligt upp i huvudet på Helena – samtalet hon haft med en spåkvinna, ett år tidigare.
Hon tog fram minnesanteckningarna och de läste dem tillsammans. Mötet mellan Helena och Magnus stämde nästan in på pricken med förutsägelsen.
– Jag fick rysningar, det handlade ju om mig och vårt möte, säger Magnus.
Allt bara föll på plats. Redan då diskuterade de hur de skulle lösa det praktiska när de blev ihop. Magnus hade ju delad vårdnad om sina två barn som bodde halva tiden hos honom.
Den kvällen pussades de första gången.
Började prata om förlovning
Folk var nästan i chock. Men jag har väninnor som varit ensamma i många år.
Helena älskar spa och de bestämde att fira trettonhelgen på Kosta spahotell.
Men först bjöd Magnus ner Helena till sitt hus på en romantisk weekend före jul.
– Då hade han rullat ut röda mattan i hallen och lagat en härlig trerätters middag och sedan badade vi bubbelbad.
Sedan pratade de förlovning. Allt gick med raketfart och Helenas vänner satte nästan kaffet i halsen när de fått veta vad som hänt.
– Jag tänkte antingen satsar man eller inte. Något mitt emellan var inte aktuellt för mig.
Helena hade bokat en resa till fjällen över nyår med ena dottern och pojkvännen. Nu erbjöd hon Magnus att följa med och han backade inte. Han kom med och åkte utför för första gången i livet.
19 dagar efter att de träffats förlovade sig Magnus och Helena på trettondagsafton.
– Folk var nästan i chock. Men jag har väninnor som varit ensamma i många år. Jag kände att jag tar chansen när det känns rätt. Passionen fanns där, men den varar inte så länge, det vet vi alla. Tryggheten, tilliten och vänskapen fanns där också och det är det viktigaste.
Paret bor inte ihop
Mitt i glädjeyran kom dock ett mycket ledsamt besked. Helenas älskade mamma fick diagnosen lungcancer strax före jul. Magnus träffade henne på juldagen och då tog hon honom åt sidan och sa: ”Du kom som en ängel!”
Mammans sjukdomstid var tung för Helena och hennes lillasyster. Hon gick bort i april förra året.
– Vi hade talat om giftermål, jag ringde och hörde när det var ledigt i Mörrums kyrka och vi bestämde oss för att gifta oss den 9 juni.
– Det var samma präst som begravde mamma som vigde oss sex veckor senare, berättar Helena.
I början var det en del som var skeptiska. Nu är det flera som ser vår livsstil som positiv också.
Hela bröllopsarrangemanget fixades på några få veckor.
– Det var nästan magiskt hur snabbt och lätt det gick att ordna allt. Vi trodde inte att så många skulle kunna komma med så kort varsel, men 90 inbjudna tackade ja.
Magnus hade inte varit gift tidigare
I all hast lyckades de hyra en stor festlokal på Bruksgården i Mörrum, catering beställdes och Magnus knackade dörr i byn och ordnade övernattning till ett 20-tal långväga gäster. Allt gick som smort.
– Jag hade redan tidigare hittat en härlig brudklänning i Växjö. Magnus köpte smoking. Han hade ju inte varit gift tidigare, bara sambo, skulle det vara så skulle det vara ordentligt. Kyrkan var fullsatt, parets respektive döttrar var brudtärnor.
Och vilken fest det blev! Lyckönskningarna ville aldrig ta slut. Talen flödade och när Helenas dotter hållit sitt tal var inte ett öga torrt. Klockan hade hunnit bli närmare midnatt innan de hade kommit till kaffet och bröllopstårtan.
En av Helenas väninnor som visste att hennes stora idol är sångaren Peter Le Marc hade kontaktat honom och han hade talat in en personlig hälsning till Helena och Magnus som spelades upp i salen. Lyckan var fullständig.
– Jag och Magnus har hela tiden varit ärliga mot varandra och vi strävar mot samma mål. Nu är vi gifta men vi bor inte ihop. Magnus barn, 13 och 14 år, bor hos honom halva tiden. De får ha sin pappa för sig själva en hel del. Jag trivs med mitt jobb på sjukhuset i Växjö och har många vänner och stort socialt umgänge i stan. Vi ses ofta, ibland mitt i veckan och på helgerna. Det är bara en timmes körning från dörr till dörr.
Helena gillar att träna och idrotta. Magnus gillar att fixa i trädgården och snickra.
– I början var det en del som var skeptiska. Nu är det flera som ser vår livsstil som positiv också. Det finns fördelar och nackdelar, men jag ser inga hinder. Det viktigaste är att man vågar satsa på varandra. Dessutom håller vi passionen vid liv. Sedan får man se hur vi löser boendet i framtiden.
Av Stina Helmersson
Foto: Ewa Stackelberg, privat