Heidi har äntligen hittat sin pappa: ”Det är lycka att barnen känner sin morfar”
Mamma, var är din pappa? Har jag en morfar? Var bor han? Frågorna kom konstant från Lucas. Men det var frågor som 37-åriga heidi Eriksen inte kunde svara på.
Hennes nyfikne son ställde inte frågorna för att göra henne ledsen. Men det fattades onekligen en bit i familjepusslet som hennes son inte fick ihop.
– Barnen hade både en farfar, en farmor och en mormor. Så det var bara en morfar som fattades, förklarar Heidi som lever ihop med sin man Anders, 35 år, och deras tre barn Freja, 14 år, Lucas, 9 år, och Villads, 4 år.
Samtidigt som hennes mellanbarn försökte förstå sig på den saknade pusselbiten stod det klart för Heidi att hon också gärna ville lägga klart pusslet.
– Jag har egentligen gått och tänkt länge på att det skulle vara fint att hitta honom igen. Utöver att Lucas frågat om sin morfar har jag också känt ett tomrum. Som att jag fattades en bit av mig själv.
Heidi var inte speciellt gammal när hennes föräldrar separerade och hennes pappa, Sven, försvann ut ur bilden en kort tid därefter.
– Efter att de separerat flyttade jag och min mamma från Köpenhamn till Næstved. Då var jag omkring sex år. Mina föräldrar pratade inte med varandra så jag tappade kontakten med min pappa.
Heidis mamma träffade en ny man, som hon fick två döttrar ihop med, och Heidi fick helt plötsligt förhålla sig till en ny tillvaro, där hon inte längre var det enda barnet.
– Saknaden efter min pappa smög sig på och blev större och större i och med att mina systrar hade sin pappa i närheten. Genom åren har jag tänkt på om han lever eller är död, om han överhuvudtaget ville ha mig och allt sånt. För innerst inne var jag nervös för att han inte ville ha mig..
Gick snabbt att hitta pappan
2020 började Heidi söka efter sin pappa på allvar.
– Men eftersom jag inte kunde hitta honom själv bad jag min syster om hjälp, och helt plötsligt hade hon hittat honom på Facebook. Jag vet inte hur hon gjorde men det gick i alla fall fort!
Heidi funderade på att skriva ett brev, hennes syster hade hittat hans adress också, men det slutade med att hon skrev till sin pappa på Facebook.
Jag fick en klump i halsen och tårar i ögonen
Hon hade förberett en massa frågor för att kunna vara säker på att det verkligen var han.
– Men jag hann bara fråga honom om han hade varit tillsammans med min mamma och då svarade han: "Ja, jag är din pappa".
– Jag tappade telefonen i soffan, fick en klump i halsen och tårar i ögonen. Det var som att jag tappade andan där ett ögonblick. Jag var tvungen att återhämta mig en stund innan jag ringde Anders.
En kärleksfull blick växlas mellan Heidi och Anders innan hon fortsätter:
– Redan dagen efter jag hade sökt upp min pappa på Fecbook och skrivit till honom pratade vi med varandra, han ringde upp mig. En vecka senare besökte vi honom.
Det visade sig att pappan, Sven, hade flyttat från Köpenhamn till Viborg. Så femklövern stuvades in i bilen för en resa till Jylland.
– Jag hade nerverna utanpå, och under en sådan lång biltur kan man ångra sig många gånger. Både före och efter Stora Bält-bron tänkte jag flera gånge: "Kan vi inte vända hemåt igen, jag vill verkligen köra hem igen". Varje gång det stod Viborg på en skylt blev jag nervös, berättar Heidi med lite panik i rösten. Men paniken blir till et leende och hon tillägger:
– Men samtidigt var jag glad och kunde inte sluta tänka på hur han ser ut och hur han är.
När familjen äntligen kom fram till Sven stod han i dörren och mötte dem.
– Vi hade en jacka med oss som jag tappade när vi klev ur bilen. Så jag var tvungen att gå tillbaka medan de andra gick vidare. Jag blev faktiskt lite glad för det. För när jag böjde mig ner för att ta upp den kände jag tårar i ögonen. Så där kunde jag bara försvinna en stund, ta ett djupt andetag och torka mina tårar.
Träffade sin pappa
Heidi fortsätter:
– När jag tittade upp igen stod min pappa i dörröppningen och letade efter mig. Han sade att han också hade varit nervös och samtidigt sett fram mot att träffa mig.
Trots de ostyriga nerverna gick det första mötet mellan far och dotter smidigt. Familjen åt lunch tillsammans, gick en promenad runt staden och sent på kvällen körde familjen hem igen.
– Nästa morgon var jag lite frånvarande, och jag vaknade med glädjetårar i ögonen. För jag var så glad att vi inte hade vänt och att han tog emot oss, och barnen, med öppna armar. Ja, vi har pratat sedan dess, säger Heidi och ler.
Sedan dess har familjen besökt Sven i stort sett alla lov och lediga helger. De har besökt djurparker, grottor och matat änderna i Viborg ihop.
Men störst för Heidi är ändå att hon spenderade årets sista dagar tillsammans med sin pappa.
– Vi var där och firade jul och nyår. Det var en riktigt familjesammankomst och det betydde verkligen mycket för mig att han ville ha det. För det har bara varit en dröm för mig, säger Heidi.
Men det är inte bara Heidi som värdesätter återföreningen med sin far.
– Du har fått en bästa kompis, eller hur? säger Heidi till sonen Lucas som nickar.
– Det råder ingen tvekan om att alla tre barnen gillar sin morfar. Men det finns ett speciellt band mellan Lucas och Sven. Han sitter nästan på axlarna på sin morfar när vi är och hälsar på, eller så leker de kuddkrig eller busar tillsammans.
Barnen kan säga morfar
Familjen har även hyrt en stuga ihop i en vecka. Och även om det senaste året har varit lite utöver det vanliga så ångrar Heidi bara att hon inte letade upp sin pappa tidigare.
– Nu springer barnen runt och säger morfar. Det har de aldrig gjort förut. Så det är lite konstigt, men också riktigt härligt! Det är som om den sista pusselbiten har lagts. Nu är mitt pussel färdigt – och nu kan Lucas själv fråga sin morfar om allt, säger Heidi och tittar på sitt mellanbarn som ler ikapp med sin mamma.
Svensk översättning: Johanna Svan
