Hasse Andersson minns barndomen: ”Jag levde rövare”
Orientinspirerade Moriska paviljongen med sina sju torn är ett för malmöiten välkänt nöjespalats mitt i Folkets Park.
Hasse ”Kvinnaböske” Andersson strålar ikapp med solen när han kommer fram till entrén.
– Det var här jag gjorde mitt livs första offentliga framträdande. Året var 1956 och vid avslutningen på gitarrkursen fick jag äntligen uppträda inför publik. Jag var åtta år, spelade ackorden till Living Doll och sjöng lyckligt på hemmagjord engelska, säger Hasse och stämmer upp i refrängen på Cliff Richards gamla hitlåt.
– Det var min första stora dröm som gick i uppfyllelse när jag fick uppträda på det ställe där jag blivit road av Eva Rydberg.
Ungefär 30 år senare skulle Hasse och Eva, tillsammans med Östen Warnerbring, komma att göra krogshow ihop i barndomsstaden, men det hade han förstås ingen aning om då.
– Folkets Park är en grön oas med dammar och fontäner där jag och mina syskon trivdes – och så hände det alltid så mycket roligt på scenerna. Jag glömmer aldrig den mysiga gamla utomhusscenen, där fick jag också möjlighet att uppträda innan den revs. Vi var jämt i parken som vi ju nästan var granne med. Jag glömmer aldrig de härliga dofterna här. Nybakat bröd vid Solidars bageri och den intensiva lukten av choklad vid Mazettifabriken.
När Hasse var liten bodde familjen – far Knut Johan, mor Helena, storasyster Ulla och småbröderna Knut-Arne och Jonny – i en tvårumslägenhet på Hantverkaregatan 12 A. Det var trångt men huset hade en stor och mysig innergård.
– Den sträckte sig över hela kvarteret och det var fullt av människor som fikade och umgicks och gott om andra barn att ha roligt med.
Hasse hjälpte mor med städning
Livet var dock inte bara lek. I vardagsuppgifterna ingick att hjälpa mor med trappstädningen och att ta hand om småbröderna.
– Och så fick vi gå med far till kallbadhuset i Rörsjöparken och bada. Vattnet var kallt så in i vassen och vi blev hårt skurade av stränga tanter, minns Hasse.
– Vi hade det inte så gott ställt. Farsan, som hade plåtslageri, var inte bra på ekonomi. Det var mycket ur hand och i mun. Ibland när det var riktigt knapert lånade han ur våra sparbössor, säger Hasse och tillägger att fadern sedan kunde vara riktigt generös när han gjort en bra affär och pengarna väl kom in.
Då blev det ofta en tur med båten till Dragör eller Klampenborg och nöjesfältet Bakken.
Hasse minns sin barndom som lycklig, även om det var knapert ibland.
– Mor var väldigt varm, snäll och mysig, far var tuffare – rak och ärlig men också en spillevink. Min syster var tio år äldre och blev lite som en extramamma och vi syskon hade oftast väldigt kul ihop.
– Vi fick tidigt lära oss att skötsamhet är en dygd och att man ska göra rätt för sig.
Seglade och simmade
Musiken och havet var det viktigaste i den Anderssonska familjen.
– Farsan hade gitarr och det spelades både till vardag och fest. Min syster sjöng mycket som ung och jag lärde mig otaliga schlagerlåtar av henne, sånger jag kan än i dag.
Naturligtvis ville lille Hasse också lära sig spela gitarr, så att han skulle kunna bli som Elvis, idolen. De första ackorden lärde han i hemmet.
Sång och musik hörde nära ihop med havet dit Hasse tar oss.
– Far hade båt som låg här ute på Limhamn. På den tiden var det nästan landsbygd här. Då fanns ingen Turning Torso, säger han och pekar mot den Malmösilhuett som i dag är helt förändrad mot den unge Hasses.
Ingen sommardag är så grann och avkopplande som en dag till havs
– När vi var lediga var vi jämt här och ofta tillsammans med vänner. Vi satt i varandras båtar, pratade, spelade, sjöng, åt kvällsmat ihop och hade det trevligt.
Då och då seglade de ut på det stora blå. Ibland bjöds en fisketur med bästisen Affe och hans pappa för att pilka torsk eller pimpelfiska abborre på Ringsjön.
När Hasse var riktigt liten var det stadens alla plaskdammar som gällde för bad, men sedan han lärt sig simma under en sommarferie på Barnens by i Hästveda föredrog han havet eller sjön.
Kärleken till vattnet har följt honom genom livet. När barnen var små fick de ofta hänga med ut precis som hustrun sedan många år, Monica Forsberg, barnbarnen och hunden Gulli får i dag.
– Ingen sommardag är så grann och avkopplande som en dag till havs. Skiner solen och vi är lediga packar vi kaffekorgen och styr båten mot Hallands Väderö. Har jag tur kanske en spätta nappar på mitt metspö också, säger Hasse och ser lycklig ut.
Farmor betydde mycket
Hasse Andersson hann bli bekant med många delar av Malmö när han var barn. Farmor Hilda, som blev änka när Hasse bara var två år, bodde kvar i huset på lantliga Kulladal.
– Jag var ofta hos farmor som betydde mycket för mig. Hon hade en härlig trädgård med goda päron och hon stack ofta till mig någon krona.
Så småningom flyttade familjen Andersson till eget hus på Östra Hindbyvägen i Gullvik. Knut Johan som fått stora uppdrag behövde plats och kunde ha sitt plåtslageri i källaren där.
Hasse började på Rosenholmsskolan, fick nya kamrater och ett nytt ansvar: att cykla ut och titta till båten, flera kilometer bort.
– På den tiden var ju inte trafiken alls så tung som i dag, och jag cyklade jämt.
Hasse, som alltid älskat djur, hade då också börjat rida på Husarkasernen, där höghuset Kronprinsen så småningom byggdes.
– Det var full fart hela tiden, sång och musik, ridning och mycket skoj med kompisarna. På 50-talet fanns inga datorer men vi byggde kojor, släckte ljuset i källare och berättade spökisar, tillverkade egna pilbågar eller åkte hiss. Ja, när vi fick nys om en häftig hiss i ett nybyggt höghus sa vi att vi jobbade med pappersinsamling, då kunde vi få fara upp och ner med hissen några gånger, säger han och avfyrar ett varmt skratt.
Min far bytte sin saxofon för att ha råd köpa gitarr till mig
När Hasse var tolv år flyttade familjen igen, till Östra Ljungby i norra Skåne, där fadern tagit över ett plåtslageri där han kunde arbeta med stora saker i rostfritt stål.
För en stadspåg kändes det först som rena vischan.
– Men min nye lärare Herman spände ögonen i mig och sa: ”Jag ser att du har lite grejer för dig, men vi ska nog komma överens – bara du gör som jag säger”. Han betydde mycket för mig och jag vet inte vem som blev mest förvånad, jag själv eller far, när han ville att jag skulle söka till realskolan!
– Nu fick bröderna och jag egna djur: dvärghöns, en get och kaniner – det var lycka. Precis som min första elgitarr som jag tjatat så länge om, minns Hasse.
– Min far bytte bort en saxofon för att ha råd, men när säljaren frågade om vi hade förstärkare blev vi båda lika långa i ansiktet, det hade vi inte tänkt på…
I början fick Hasse koppla gitarren till en radio men när hans far fick nya pengar blev det en begagnad förstärkare. Samma år inleddes musikkarriären. Hasse blev ”Rock-Olle” och uppträdde offentligt så fort chans gavs.
Det blev två år på realskolan i Klippan innan han som 15-åring hoppade av för att söka lyckan som popmusiker.
Vi drack klosterlikör och planerade hur livet skulle bli när vi blivit berömda
– Jag svarade på en annons där ett band sökte sångare och kompgitarrist och flyttade hem till basisten i Malmö, där jag fick sova på en madrass på golvet med en virkad kudde under huvudet.
Men bandet hade inte så många spelningar och de få inkomster som inbringades gick åt till att hyra smoking till nästa spelning. Att vara stilig på scen var viktigt. Någon gång räckte slantarna också till att gå på lokal, dricka klosterlikör och planera hur livet skulle bli när de blev berömda och fick turnera utomlands…
– Vi levde rövare och var konstant hungriga. Mor ringde ofta och var orolig men jag sa att allt var bra och undrade: ”Vad är väl en frukostbulle mot vitsippor i parken?”.
Efter ett besök hos sin moster, där Hasse utsvultet slukat mängder av bullar, fick popkarriären ett abrupt slut.
– Min far kom och hämtade hem mig. Moster hade ringt och ”skvallrat” om att jag blivit mager och verkade mycket hungrig.
”Alltid samma gubbe”
Nu fick musiken bli en hobby när Hasse började jobba som plåtslagare. Han trivdes aldrig riktigt med detta. Ödet ville också att han skulle bli om inte en ny Elvis så en mycket folkkär svensk artist.
Innan dess blev det dock tio år som lärare!
En spelning för barn med utvecklingsstörning i Vejbystrand fick honom att lämna plåtslageriet för att bli fritidsassistent innan han studerade till speciallärare.
– Jag slogs av barnens stora livsglädje och jag mådde så bra av att vara med dem. Jag har många fans bland handikappade människor och de har lärt mig att inte gnälla. Jag har träffat människor som gläds över att de kan sitta i stället för att gräma sig över att de inte kan gå, säger Hasse och berättar att han gillar att möta och prata med människor.
Jag sörjer att mor inte fick uppleva den värme som människor visar mig
Det märks. I Malmö kommer flera fram och ber om hans autograf. Några vill ta selfies. En äldre dam stoppar honom för att tala om att hans sånger betyder så mycket. Två unga skateboardare stämmer glatt upp i ”Guld och gröna skogar”. Hasse ler och ger sig tid åt alla.
Hasse tycker att livet i stort varit snällt mot honom. Men det finns saker som skär i hjärtat.
– Jag sörjer att mor inte fick uppleva mina framgångar. Hon dog när hon bara var 56 år och jag önskar så att hon hade fått se all den värme som människor visar mig. Mor som alltid ställde upp när jag for runt med pop- och dansband. Jag hade en dröm om att en dag få ge henne något riktigt fint, men det blev tyvärr inte så.
Hasse gillar inte när människor förändras genom olika roller.
– Själv är jag alltid samma gubbe; på scen, privat eller när jag träffar min publik, ung som gammal. Jag får teckningar, kärleksbrev, armband och mjölktänder av små barn, de är ju så kära. Ja, jag är lycklig som får bli så berikad av människor. Utan publikens tillgivenhet och kärlek är jag ju ingen!
Vem är Hasse Andersson?
Namn: Hans Olle Lennart Andersson
Ålder: 71 år.
Familj: Hustrun Monica Forsberg, barnen Lisa och Jenny, styvdottern Maria, fostersonen Jim, fem barnbarn. Hunden Lilla söta fröken Gulli Andersson.
Aktuell: Med världens första allsångsdeckare Skuld och gröna skogar, med hustrun Monica Forsberg och Peter Flack. Flera spelningar i sommar, turnéplan och konserter: kvinnaboskemusik.se
Bor: Ängelsbäck på Bjärehalvön, Värmland och Florida
Yrke: Sångare och låtskrivare.
Fritidsintressen: Segla, göra båtutflykter med familjen, djur, natur och trädgård, golf, fiske och resor.
Hasse Anderssons 3 bästa Malmötips
- Limhamn – en stad i staden, med småbåtshamnen vid Öresund.
- Folkets Park. Ett litet nöjescentrum mitt i stan. Moriskan har fortfarande underhållning, och det finns lekpark, damm, plaskdamm och rogivande natur .
- ”Nya Malmö” med Västra hamnen och Turning torso.
Av Maud Holmberg Klyft
Foto: Gugge Zelander och privata