Hans demoner tog över
Jag lärde känna Torbjörn på våren 1995 när jag och min dåvarande sambo hyrde två rum i hans hus. Jag var 32 år och Torbjörn var 34. Han var pappa till två barn, en pojke och en flicka, men äktenskapet med deras mamma hade brutit samman. Nu bodde bägge barnen hos modern, men var ofta på besök hos Torbjörn. Han visade sig vara en lugn, vänlig och hjälpsam man och jag gillade att prata med honom när vi stötte på varandra utanför huset.
Efter några månader gick mitt förhållande i kras och min sambo flyttade. Torbjörn och jag pratade ännu mer och nu inte bara utomhus.
Under sommaren som följde berättade han om sitt liv. Han var en i en syskonskara på fem men hans mamma hade förvärvsarbetat ändå. Efter barn nummer fem blev hon värvad av Jehovas Vittnen.
– Mamma sa förstås inte värvad utan att hon blivit frälst, förklarade Torbjörn. Min yngste lillebror var bara ett år och jag fem när mamma lämnade oss för tron, utan att se sig om. Pappa gjorde så gott han kunde för att ta hand om oss men vi saknade vår mamma något fruktansvärt.
Ibland träffade de henne och när Torbjörn var 11 år lyckades hans mamma omvända honom. Men när han var nitton fick han smak för öl, vin och sprit och det slutade med att han blev utesluten ur församlingen. De flesta i samfundet tyckte att det gick för sig att dricka lite grand, men inte mycket. Och Torbjörn hade druckit för mycket.
Sju år innan vi träffades hade hans mamma gått bort. Hon hade råkat ut för en trafikolycka och behövde opereras, men som ett Jehovas vittne vägrade hon blodtransfusion. Hennes vänner från församlingen satt runt hennes sjuksäng för att se till att det inte hände och det slutade med att Torbjörns mamma dog.
Torbjörn hade inte kommit över sin mammas död men han var också mycket präglad av sina upplevelser i Jehovas vittne. Han drack fortfarande mycket men blev aldrig våldsam eller arg. Han blev bara ledsen och hans liv var långt ifrån lätt. Han exfru var inte färdig med honom och gillade inte att jag plötsligt fanns med i bilden.
Jag hade inga egna barn men vill gärna komma Torbjörns nära. Det gick fint med pojken, men flickan liknade antingen sin mamma eller så var hon präglad av hennes syn på mig. Vi lärde aldrig känna varandra.
Två och ett halvt år efter att jag flyttat in i Torbjörns hus gifte vi oss. Jag älskade honom och ville verkligen tillbringa resten av mitt liv med honom. Som så många andra kvinnor begick jag misstaget att tro att jag kunde rädda honom ur alkoholens klor. En mörk natt i oktober gick det riktigt illa för Torbjörn. Han jobbade som montör och behövde sitt körkort. Tyvärr drack han nu ännu mer än tidigare och han körde berusad. Denna natt körde han av vägen och blev fråntaget körkortet. Sedan sparkade hans chef honom.
Min allra första pojkvän jobbade som fiskare och jag fick tag i honom och frågade om han hade jobb till Torbjörn. Det hade han och så blev min man fiskare. Men Torbjörn drack inte mindre för det och efter knappt fyra års äktenskap gav jag upp och bad om skilsmässa. Jag orkade inte längre med hans demoner.
Torbjörn lever nu ensam med dem. Han har haft flera blodproppar och är sjukpensionär. Han är den finaste, snällaste man jag någonsin känt och när jag tänker på honom skär det än i dag i hjärtat.
/ Karin
Foto: Shutterstock/TT