Hannahs man fick en stroke: ”Christian kom inte ihåg vem jag var”

Taxen Morran myser i soffhörnet, från tvåårige Vilhelms rum hörs ett taktfast trummande och i garaget pågår förberedelser inför helgens rallycrosstävling. Det är en helt vanlig lördagskväll hemma hos familjen Haatainen i villakvarteret i Sundbyholm, utanför Eskilstuna. En lördag som hos många andra familjer.

Men under några svindlande veckor för några år sedan var det nära att Hannahs, 29, och Christians, 29, kärlekssaga försvann in i glömskans dimmiga moln. En kärlekssaga som började redan när de som 13-åringar gick i samma klass.

– Jag började i en ny klass i sjuan och då fanns Christian där. Han frågade flera gånger om inte vi kunde ses. Till en början sa jag nej, men till slut gick jag med på det och vi sågs på tu man hand i skolans aula, säger Hannah och skrattar.

Blev kär på en gång

Christian nickar och säger att han från första stund blev förtjust i den levnadsglada Hannah.

– Hon var snygg, stark och utstrålade värme. Hannah var den där tjejen som alltid stod i centrum, hon klädde sig färgstarkt och drog blickarna till sig. Jag blev kär på en gång och när hon äntligen gick med på att ses målade jag en tavla till henne, säger Christian och visar målningen – en solnedgång över vattnet – som hänger på väggen i parets sovrum.

– Men jag har inte målat någonting sedan dess, tillägger han och skrattar.

Hannah berättar att tavlan fyllde sin funktion – den fick henne på fall. Efter en lång, varm kram gick hon med på att ses även efter skolan och ganska snart deklarerade de att de var ett par. De blev ”Hannah-och-Chrille” för alla på skolan och kärlekssagan fortsatte genom gymnasieåren och in i vuxenlivet.

Vaknade med huvudvärk

Christian fick jobb som fordonsmekaniker och Hannah utbildade sig till sjuksköterska. De flyttade ihop i en lägenhet i Eskilstuna och skaffade sig taxen Morran. Livet rullade på i en behaglig lunk, tills den där dagen när båda var 23 år och Christian vaknade med en hemsk huvudvärk.

– Det gjorde så fruktansvärt ont och liknade inte någon huvudvärk jag haft förut, säger Christian och berättar att inga huvudvärkstabletter hjälpte.

När han hade så ont att han inte ens klarade av att resa sig från soffan åkte Hannah till akuten med sin man. Christian fick nya mediciner och uppmanades att ”ge det lite tid”. Proceduren upprepades efter några dagar och efter en vecka bestämde sig Christian för att åka till jobbet. Men när han skulle ta på sig skorna förstod han inte hur han skulle få in fötterna i kängorna.

– Jag hörde att Chrille rumsterade i hallen och anade oråd. Jag kan inte sätta fingret på exakt varför jag följde efter honom i trappuppgången, men jag är glad att jag gjorde det. När jag kom ner stod Chrille och försökte öppna bildörren med husnyckeln! Han tittade på mig men såg mig inte – och jag förstod med en gång att han drabbats av en stroke.

Misstänkt stroke

Hannah ställde sin man så att han stödde mot husväggen medan hon larmade 112.

– Ni måste skynda er, min man har fått en stroke!

Sedan gick allt snabbt. Ambulansen var på plats efter en minut och på akuten stod ett helt team och väntade på den unge mannen med misstänkt stroke.

– Christian rullades iväg på en bår och vi sprang genom korridorerna. Sedan försvann de in i ett rum med Chrille och dörrarna stängdes framför ögonen på mig. Där stod jag, i fullständig panik, tills mina och Chrilles föräldrar också kom dit, säger Hannah och skakar på huvudet åt det traumatiska minnet.

– Det spelar ingen roll att man är sjuksköterska när man själv drabbas. Nu var jag bara anhörig och min första tanke var: han kommer att dö! Eller så blir han ett paket. Jag blir hans assistent och hela livet blir förändrat.

Tankarna snurrade och det svindlade för Hannah.

Propp i hjärnan

Efter en första hjärnröntgen fick hon veta att Christian drabbats av en propp i hjärnan. Han lades in på hjärtintensiven och Hannah fick till slut gå in i salen för att besöka sin man.

– Så fort jag såg honom började jag storgråta. Christian frågade varför jag grät och det gjorde mig förvirrad. Jag sa att hans chef hälsade, men Chrille var helt frågande och svarade: ”min chef?”

Hannahs blick föll på ett papper som Christian signerat. Det var bra att han kunde skriva, men han hade signerat med sitt gamla efternamn, det han bar innan de gifte sig och han tog hennes namn!

Strax därefter kom nästa chock.

– Chrille tittade på mig och frågade ”och vem är du?”

Ridån gick ner för Hannah när hon insåg att Christian inte mindes henne. Hon försökte upprepade gånger säga till honom att hon ju var hans fru, att de bodde i en lägenhet mitt i Eskilstuna och att de hade en hund, men Christian mindes ingenting av det. Hannah och han hade varit ett par i tio år, men allt de upplevt och varit med om tillsammans var helt utraderat ut Christian minne.

– Det var fruktansvärt och jag var så ledsen. Han mindes sina föräldrar men inte mig. Det var många år som var borta ur Chrilles minne och det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle få honom att bli kär i mig på nytt!

Doktorn sa till Hannah att minnet kanske skulle komma tillbaka, men det fanns inga garantier för det.

Vägen tillbaka efter stroken

För att inte trötta ut Christian fick Hannah bara besöka honom en stund varje dag. Dagarna och veckorna gick och krafterna i hans högra sida – den som drabbats av stroken – började sakta komma tillbaka. Det blev tal om att Christian skulle få åka hem, något som oroade Hannah: Hur skulle det gå? Kanske skulle han minnas mer? Eller så skulle det bli omöjligt för henne att ens gå ut med hunden? Kanske skulle det bli alltför mycket intryck för Christian? Tankarna snurrade och oron malde i hennes huvud.

Men sedan kom det förlösande telefonsamtalet. Hannah var hemma och det var Christian som ringde.

– När jag svarade i mobilen började Chrille rabbla ”900805 …” och jag svarade att det där är ju MITT personnummer!

Christian nickar och säger att han inte har någon aning om vad som hände, men en dag kom minnet tillbaka. Han kom ihåg sin fru och han kunde till och med hennes personnummer!

– Jag grät och sa till Hannah att jag inte förstod hur jag kunde glömma henne. Hon är ju min fru och jag älskar henne!

Samtalet slutade med att både han och Hannah grät glädjetårar av lättnad och sedan skyndade sig Hannah att åka till sjukhuset för att krama sin man. Det hade varit tre veckor med tuff nervanspänning.

– Det var en stor, stor lättnad att minnet återvänt. Även om han inte kom ihåg allt så kände jag starkt att vi skulle fixa det här, säger Hannah som fått fylla i luckorna åt sin man allt eftersom.

Jobbar heltid igen

Christian minns ingenting av själva stroken. Det sista han kommer ihåg är att han inte fick på sig skorna.

– Sedan vaknade jag upp på sjukhuset och allt var som en dimma.

När minnet börjat återvända fick Christian fick komma hem. Hannah berättar att hon ”vaktade” honom. Under den första tiden blev hon väldigt orolig så fort han klagade på att han hade ont någonstans.

– Helst hade jag virat in hela Chrille i skyddande bubbelplast. Samtidigt njöt jag av att ha honom hemma. Jag till och med gladdes åt Chrilles snarkningar, jag har aldrig uppskattat dem så mycket som då, skrattar hon.

För Christians del tog det tid att landa i det som hänt. Efter en tids sjukskrivning började han jobba deltid och trappade sedan upp arbetstiden till heltid.

– Jag har fortfarande vissa men efter stroken. Min högra hand kan bli väldigt skakig när jag blir trött och mitt närminne är dåligt. Om jag ska åka och handla måste Hannah skicka med en inköpslista. Jag kan inte ens komma ihåg två saker utan listan, säger Christian och konstaterar att han ändå kommit väldigt lindrigt undan, tack vare Hannahs rådiga ingripande.

– Hon har varit min stöttepelare genom allt som hänt, säger Christian och konstaterar att han insett att han inte är odödlig men ändå inte är den som ältar det som har hänt.

Vad som orsakade stroken kan inte läkarna svara på, men Christians egen teori är att det kan vara stressrelaterat.

Bildat familj

Efter stroken har han och Hannah hunnit med att både köpa villa och skaffa barn. Lille Vilhelm är en älskad krabat, som redan vid två års ålder visat sig ha samma stora bilintresse som sin far.

– Han känner igen massor av olika bilmärken och följer med mig och hejar på Christian när han tävlar i rallycross, säger Hannah och berättar stolt att sonen dessutom ärvt både sin fars och sin mors musikalitet.

Hannah spelar piano och sjunger och Christian spelar trummor. Förhoppningen är att lille Vilhelm får ett syskon inom några år.

– Jag värdesätter mitt liv mer än någonsin förr. Jag väljer att titta framåt, inte bakåt. Tillsammans med min själsfrände – som jag valde redan som 13-åring – fokuserar jag på framtiden, säger Christian.

Foto: Petra Älvstrand och privat