Hanna: Blandrashunden Gizmo blev min beskyddare

På min 25-årsdag gav jag mig själv en riktigt fin present, den vackra schäfervalpen Katya. Jag bodde då i en tvårumslägenhet med balkong och jag var inte helt insatt i hyresrättsföreningens regler, men jag visste alla fall att husdjur var tillåtna. Jag var dock på väg att flytta ihop med min pojkvän som hade ett eget litet hus med trädgård i en annan stad.

Vår relation var ganska ny så jag ville behålla lägenheten ett tag och under tiden hyrde jag ut den till min lillasyster Amanda. Vi kom överens om att hon varje månad skulle betala mig för mina utlägg. Tyvärr glömde hon berätta att även hon hade skaffat hund. En stor treårig blandrashund vid namn Gizmo som hon hade hämtat från ett hundstall.

Efter reklamen: Se också: Konstiga vanor hundar anammar från sina ägare

Jag och Katya gick på valpträning och njöt av villalivet med min pojkvän när jag plötsligt fick ett skriftligt klagomål från hyresrättföreningen. Det visade sig att personen i lägenheten under min hade undrat varför det rann gulaktigt vatten på hennes fönster och balkong och hon hade då upptäckt att det kom från min lägenhet. Jag kontaktade genast Amanda, som erkände att när hon inte hann rasta Gizmo så öppnade hon dörren till balkongen och lät honom kissa där. Jag var ledsen för Gizmo och ledsen för Amanda, och jag sa till henne på skarpen att Gizmo behöver ordentliga promenader och det lovade hon, men tyvärr höll hon inte sitt löfte.

relationerLäsarberättelse: Våra husdjur blev bästa vänner

Föreningen bad mig så småningom säga upp lägenheten då det inte var tillåtet att hyra ut i andra hand enligt bestämmelserna. Det hela gick ändå smärtfritt, men det var värre med Gizmo.

Min syster var uppenbarligen inte lämpad att ha hund. Därför blev det så att han fick komma och bo med mig, Katya och Benjamin. Här fanns både trädgård och en lekkompis, och jag älskade ju att träna och umgås med hundar. Jag kom att älska Gizmo, som till en början var rädd och osäker efter att ha bott på så många olika ställen. Med hjälp av min veterinär kastade jag mig över uppgiften att få honom till en bra hund samtidigt som jag tränade Katya. Benjamin körde lastbil så till vardags var det bara jag och hundarna.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Blev ohållbart

På bara ett par månader utvecklades Gizmo till ett praktexemplar av en hanhund och han följde min minsta vink. Att han också såg sig som min beskyddare blev tydligt när Benjamin under ett gräl blev hotfull i sitt kroppsspråk. Gizmo flög mellan oss och visade att han var redo att attackera. Min och Benjamins kärlek hade redan börjat falna och ett halvår senare separerade vi. Jag hyrde ett litet hus där jag kunde ha båda hundarna med mig och första året gick allt bra.

relationerLäsarberättelse: Min man älskade hunden mer än mig

Efter ett tag flyttade en kompis med sin fyraåriga son tillfälligt in hos mig. Pojken var väldigt förtjust i mig och Gizmo blev avundsjuk. Till en början nafsade han efter pojken och senare bet han mig i benet. Det fanns ingen återvändo, situationen var ohållbar; det var omöjligt att behålla Gizmo. Jag kunde heller inte lämna vidare en hund som bet sin egen matte. Jag fick göra det smärtsamma att gå till veterinären och be om att få en ung, frisk hund avlivad. Veterinären kände till hans historia och höll med om att det var rätt beslut. Jag satt med Gizmo till slutet.

Nu har det gått några år och det är bara Katya och jag, men jag skickar ofta en tanke till Gizmo. Hundar vill oss så väl och de förtjänar all vår respekt och omtanke.

/Hanna