Gunilla: Mitt i sorgen dök en hund oväntat upp
Min väninna Melissa bor i USA och är sambo med en lastbilschaufför som heter Hap. För en tid sedan miste Hap sin pappa och sörjde honom enormt.
Haps pappa var djupt religiös på det sättet att det inte är antalet kyrkobesök som räknas utan hur man lever som spelar roll. Han var vänlig, omtänksam och osjälvisk. Han tjänade andra i hela sitt liv och om det finns någon himmel så hamnade han där.
Några månader efter pappans död hamnade Hap i en fruktansvärd storm med sin lastbil. Han blev tvungen att stanna vid vägkanten. Det hade blivit trafikkaos eftersom massor av bilar tvingats stanna i stormen. Sikten var obefintlig och bilarna riskerade att kastas av vägen. Då fick Hap syn på en skräckslagen hund mitt i vägen.
Fick dra ut tänderna på hunden
Han hoppade ur sin lastbil och började leta efter hunden. Det var stor risk att han skulle bli skadad i stormen eller av bilarna när de började rulla igen. Men hur han än letade kunde han inte hitta hunden. Modstulen gav han upp.
Han var genomvåt och ledsen när han hoppade in i lastbilen igen. Då märkte han att han hade lämnat förardörren öppen. Vem tror ni satt i förarhytten om inte hunden!
Melissa och Hap brukar skoja om att Biscuit, som de kallade hunden, var precis som Haps pappa – båda var döva och hatade att bli kalla.
Nu började Hap och Melissa leta efter hundens ägare, på alla upptänkliga vis.
– Lyckligtvis hittade vi aldrig någon ägare, berättade Melissa. Hunden valde Hap den där stormiga dagen och sedan var han parets älskling.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Hap döpte honom till Biscuit, som betyder kex på engelska, eftersom det var det första de gav hunden att äta.
Buscuit fortsatte att gilla kex, eftersom hans tänder var så dåliga att veterinären fick dra ut dem.
Biscuit var antagligen i tioårsåldern när han kom till Hap och Melissa och han hade flera sjukdomar, men Hap såg till att han kom till veterinär och Biscuit tog sig tålmodigt igenom alla behandlingar.
Man kan kanske tycka att Hap och Melissa kostade på en hittehund väldigt mycket, men som Hap säger:
– Det lilla vi gjorde för Biscuit är ingenting mot vad han gjorde för oss. Han var mitt solsken i den mörka tid när jag sörjde min pappa som värst. Jag är så tacksam för tiden med min älskade hund.
För inte så längesedan blev de tvungna att ta farväl av Biscuit som fick somna in hos veterinären.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]